I lite drygt tio år har författaren J.K. Rowlings verk på sju böcker om Harry Potter skapat ett litterärt fenomen, som måste sägas vara unikt i den moderna litteraturen. Ungdomar, barn och vuxna har stått i köer utanför bokhandlar mitt i natten i en stor del av världen, väntandes på att böckerna skulle släppas. Om detta är ett reklamtrick från Bloomsbury (hennes förlag för den engelska utgåvan) så måste det sägas att det har lyc-kats över alla förväntningar som de kan ha haft från början. I mer än ett år in-nan den sista boken, Harry Potter and the Deathly Hallows, kom ut har fans på olika internetsidor producerat olika teorier om hur boken ska sluta, vad som ska hända och vem som ska dö. Rowling har på intet sätt försökt stoppa ryktesspridningen utan tvärtom uppmuntrat den genom att ge små ledtrådar i olika intervjuer. En ganska dramatisk händelse inträffade ungefär en vecka innan boken släpptes. En bokhandel hade olagligt släppt ett hundratal böcker i förväg och en recension, gjord av The New York Times, publicerades ett par dagar innan boken kom ut. Bloomsbury och Rowling stämde bokhandeln på mångmiljonbelopp. Dessutom släcktes alla forum på fansidorna ned för att ingen av misstag skulle få reda på hur boken slutade och därmed förstöra spänningen. Men lanseringen gick, förutom den incidenten, bra. Själv stod jag utanför The Uppsala English Bookshop tillsammans med ett hundratal andra. Det blev ingen riktig feststämning, men efter tre timmars köande fick jag mitt exemplar och började läsa. Nu är det dags för utgåvan på svenska, Harry Potter och Dödsrelikerna. Sedan är det definitivt stopp för epoken Harry Potter, förutom att det fortfarande finns två filmer kvar att göra.
Boken utspelar sig under Harrys sjunde och sista år på trolldomsskolan Hogwarts. Men Harry har inga planer på att återvända i år. Dumbledore, den före detta rektorn som Harry lärt känna väl under åren på Hogwarts och som dog i den sjätte boken, har lämnat efter sig det, som det verkar, omöjliga uppdraget att förstöra den onde och mäktige trollkarlen Voldemort och hans anhängare. Harry har med sig sina vänner, den mugglarfödda (inget trollkarlsblod) och väldigt begåvade och kvicktänkta Hermione Granger samt Harrys bäste vän Ron Weasley, vars familj man har fått lära känna väl under historiens gång. Rons föräldrar har nämligen tagit hand om Harry som sin son (Harry är föräldralös sedan Voldemort dödade hans föräldrar när Harry var ett år). Voldemort, vars högsta mål varit att bli odödlig, har delat upp sin själ genom dödande i sex olika (förutom hans egen kropp) och väl gömda föremål och det är dem som trion ska ge sig ut för att hitta och förstöra, för att slutligen göra slut på Voldemort själv. De måste hålla planen hemlig och möter motstånd när de försöker ge sig iväg. Medlemmarna i Fenixorden, som Dumbledore instiftade för att bekämpa Voldemort, försöker hålla Harry kvar i säkerhet så att han kan återvända till Hogwarts, men de lyckas inte, utan Harry och hans vänner ger sig iväg.
Därefter följer en lång och svår jakt på dessa föremål (kallade horokruxer), men Voldemort letar ständigt efter Harry. Voldemort har nu i hemlighet tagit över trolldomsministeriet och kan därmed kontrollera medier och på alla sätt införa sitt styre över trollkarlsvärlden. Harry blir baktalad som en förrädare, alla mugglarfödda (inget trollkarlsblod) blir förföljda. Voldemort vill införa gamla ideal om rent trollkarlsblod och att trollkarlar ska styra över vanliga männi-skor. Mugglare dödas, mugglarfödda ”orena” sätts i fängelse och förnedras. Samtidigt torteras och mördas motståndare i tysthet, och skräck och osäkerhet dominerar. Man vet inte vem man ska lita på. För Harry och hans vänner går jakten på horokruxerna inte heller lysande. De måste gömma sig på landsbygden, alltid vara på sin vakt och de har svårt att hitta mat. Dessutom går det inte så snabbt framåt. Harry blir frustrerad över hur lite han fått av Dumbledore att börja jakten med och hans vänner över hur dåligt hans ledarskap blir på grund av detta.
Detta ställs på sin spets när Ron helt enkelt ger sig av på grund av detta missnöje, och den dåliga stämningen växer mellan Harry och Hermione. Då väljer Harry att åka till den plats där han föddes och där hans föräldrar dog, Godrics Hollow. Voldemort, som misstänkt detta, har ordnat en fälla och Harry undkommer knappt. Men efter det kommer Ron tillbaka, och de lyckas gömma sig effektivt med hjälp av ett föremål Dumbledore lämnat efter sig. Sedan går det långsamt framåt, mycket händer, men de lyckas till slut förstöra horokruxerna och på Hogwarts står slutstriden. Alla som har varit med i motståndsrörelsen försöker hindra den kommande belägringen av Hogwarts och alla Voldemorts anhängare försöker slå ner motståndet och döda Harry. Detta blir bokens och hela seriens klimax, allting avgörs i denna sista strid.
Generellt skiljer sig boken mycket från tidigare böcker. För det första är inte historien så tätt sammankopplad med ett vanligt skolår, vilket leder till en större osäkerhet, man vet inte riktigt vad som kommer att hända. Man märker att Rowling har utvecklat sitt språk under resans gång. Hon var ju relativt oprövad som författare när hon började men vann läsarnas hjärta genom att kunna berätta en historia riktigt bra. I den här boken används många metaforer och liknelser vilket ger ett rikt och levande språk med en viss ironi. Hon är en mästare på miljöbeskrivningar, något som ger alla sju böckerna en större verklighetskänsla. I den här boken introduceras annars få nya personligheter, hon återanvänder gamla karaktärer som man antingen inte hört om på länge, eller så har de bara kort nämnts i tidigare böcker, vilket skapar en viss förutsägbarhet.
En annan likhet mellan böckerna i serien är hennes medvetenhet om gamla sägner, myter och historier som det kan dras paralleller till. Många paralleller till bibeln bland annat, till exempel att Dumbledore har lämnat Harry; ”Den siste som ska besegras är döden”, vilket blir uppenbart när Harry får reda på att han ska offra sig för att Voldemort ska kunna dö, enligt profetian som ligger över honom: ”… ingen kan dö om den andre överlever”. Sedan när Harry uppstår, eftersom han aldrig riktigt dog, kan han äntligen utkämpa den sista striden med Voldemort. Detta om något är en parallell till hur Jesus offrar sig för alla, för att besegra döden. Paralleller kan också dras till Sokrates försvarstal, när han försöker övertala sig själv att offra sig för de andras skull. Rowling tar också ständigt upp devisen om hur makt korrumperar och på det sättet skiljer hon Voldemort och Harry åt. Voldemort söker ständigt makt och evigt liv, medan Harry aldrig försöker använda sin makt för egen vinning. Det är så Rowling skiljer på gott och ont, att bra ledare aldrig söker efter egen makt utan anförtros makt och upptäcker att de är bra på att leda. Harry skaffar sig alla de tre dödsrelikerna, den oövervinneliga trollstaven, osynlighetsmanteln som gör bäraren helt osynlig och skyddad och till sist stenen som kan kalla tillbaka de döda till användaren, men han missbrukar dem inte. Han använder dem inte om han inte behöver dem.
Många fler paralleller kan dras, speciellt gäller det namn i böckerna som ofta tas från grekisk mytologi. Karaktärerna följer ofta de parallellerna. Klart är att Rowling har en stor medvetenhet om äldre historier och använder dem flitigt. Ändå känns det inte som om hon har kopierat gamla historier och hon lyckas alltid förmedla spänningen och lyckas hålla uppe intresset för historien. Andra gången jag läste den sista boken fastnade jag återigen, fem timmar i sträck. Det är omöjligt att inte undra vad som händer härnäst, även om man redan läst den och vet vad som händer. Det känns som om Rowling manipulerar en på en väldigt subtil nivå, det är omöjligt att värja sig för det, om man inte hela tiden analyserar boken och på det sättet håller den ifrån sig. Sammantaget har den sista boken blivit en riktigt skön läsupplevelse. Men man märker hela tiden intressanta paralleller till andra historier. Det är också intressant att se hur Harry utvecklas under seriens gång, vilket också skiljer böckerna från många andra ungdomsböcker, t.ex. böckerna om Alex Rider av Anthony Horrowitz. Det är därför böckerna har blivit en av världens mest omtyckta ungdomsserier (barnboksstämpeln är borta för länge sedan), samtidigt som vuxna i alla åldrar kan hittas läsande dessa böcker som kommer att kännas aktuella för många generationer framåt.