Hur kan man tro?

Att intresset för religionsfilosofi idag är på frammarsch i den anglosaxiska världen går inte att ta miste på. Där duggar det tätt med nya böcker inom ämnesområdet. På den svenska bokmarknaden håller sig utgivningen av religionsfilosofisk litteratur däremot inom rätt modesta gränser. Desto mer glädjande är det därför när någon fattar pennan och skriver en bok på svenska om tro och vetande. I detta fall är det Stig Dellström, teol. lic. i religionsfilosofi och präst i Svenska kyrkan, som skrivit en introduktionsbok i ämnet med titeln Hur kan man tro? Om tro och vetande i vår tid. Redan i förordet klargör författaren att syftet med boken är att göra frågorna om tro och vetande lättillgängliga för alla intresserade, också för dem som inte är bevandrade i teologi och filosofi. Dellström håller sig till detta. Han använder ett okomplicerat vardagsspråk och han belyser frågorna med många enkla exempel hämtade ur levande livet. Det är välgörande, eftersom det inte sällan klagas på att religionsfilosofiska texter brukar vara krångliga och överdrivet abstrakta. Dellström visar att så inte behöver vara fallet.

Boken är indelad i nio kapitel som är ägnade var sin frågeställning. Kapitelrubriker-na anger ämnen som ”Hur Bibeln hanterar trons frågor”, ”Vetenskapens roll i förhållande till religionen” och ”Att förhålla sig till problemet tro och vetande”. Men samtidigt finns det många överlappningar mellan innehållet i de olika kapitlen. De behandlade frågorna visar sig nämligen ofta hänga ihop med varandra. Ställningstaganden inom ett område får konsekvenser för sättet att se på frågor inom andra. Även om det inte motsvarar bokens kapitelindelning kan man alltså säga att den röda tråden i boken i praktiken utgörs av ett antal centrala frågor och ställningstaganden som dyker upp gång på gång i olika sammanhang. Det är när författaren diskuterar dessa frågor och ställningstaganden som boken blir verkligt intressant.

Oprecist språk

Men när detta väl är sagt måste man också tillägga att bokens brister visar sig just i samband med det som hittills framhävts som dess starka sidor. För inte sällan blir det lätta språket oprecist, vilket gör att man som läsare ibland har svårt att riktigt få grepp om vad författaren vill säga. Och när han kommer in på de centrala frågeställningar som gör boken intressant är hans egna ställningstaganden omgärdade av många förbehåll och vagheter. Dellströms försiktiga, tentativa hållning är på sitt sätt ett sympatiskt drag. Han resonerar lugnt och sakligt och försöker inte pådyvla läsaren sin egen uppfattning. Men samtidigt blir framställningen därigenom svävande och vag. Allt som oftast får man en känsla av att saker och ting ännu inte riktigt har fallit på plats.

Historiskt eller symboliskt?

Bland de frågeställningar som då och då återkommer i boken är det nog den om bibelns verklighetsuppfattning som är allra viktigast för Dellström själv. Vad han framför allt diskuterar är förhållandet mellan det historiska och det symboliska i de bibliska texterna. Vad i texterna kräver en bokstavlig tolkning och vad bör tolkas bildligt eller symboliskt, som uttryck för inre existentiella erfarenheter? I själva texterna är det historiska och det symboliska ofta sammanvävt på ett sätt som gör det svårt att veta hur man bör förstå dem. Gick Jesus i fysisk bemärkelse på vattnet eller vill texten här istället ge uttryck för inre insikter och erfarenheter? Hur man tar ställning till detta beror på ens egen syn på hur verkligheten är funtad och vad som alls är möjligt. Författaren konstaterar att frågan om vilken verklighetsuppfattning som bibeln själv har är vansklig att ta ställning till (om man nu alls kan tala om att bibeln som helhet skulle ha någon sådan). Bibeln kan inte lösa detta problem åt oss, utan det blir till sist en fråga för läsaren själv att avgöra. Det hela mynnar ut i det som Dellström kallar den besvärliga kriteriefrågan: ”Är det vi som med vår beprövade erfarenhet och kunskap ska pröva Bibelns eller andra religiösa urkunders anspråk? Eller är det Bibelns eller religionens anspråk som ska få sätta oss och våra vedertagna kunskaper på prov?” (s. 89, jfr s. 149). Vilken förförståelse eller vilket övergripande tolkningsparadigm vi väljer att ge prioritet blir till sist vad som avgör saken.

Religion, metafysik och kunskap

Med frågan om det övergripande tolkningsparadigmet är vi inne på en annan av de centrala frågeställningar som vid ett flertal tillfällen återkommer i boken. Det gäller frågan om vilken roll som metafysiken spelar för den religiösa tron. Även i Sverige har ju numera den gamla positivistiska fobin för ordet ”metafysik” börjat lägga sig och Dellström närmar sig frågan tämligen obesvärat. På ett enkelt och tydligt sätt klargör han att det finns en ofrånkomlig koppling mellan religiösa och metafysiska övertygelser, och han visar att varje form av teologi (liksom all intellektuell verksamhet) utgår från vissa metafysiska antaganden. Varje tanke formuleras utifrån någon form av förförståelse och inom ramen för något slags syn på hur tillvaron är funtad. Det kan t.ex. röra sig om så basala antaganden som att det är meningsfullt att alls söka efter förklaringar till saker och ting. Utan sådana metafysiska antaganden uppstår inga tankar alls.

Dellströms egen inställning till metafysiken är dock ambivalent. Han inser att vi inte klarar oss utan den. Och han menar dessutom att det går att skilja mellan bättre och sämre former av metafysik. Men samtidigt hävdar han att metafysiken är den mest osäkra form av kunskap som finns och att metafysikens frågor definitionsmässigt är ovetbara (s. 29, 62–67, 112–113). Detta försätter honom dock i en något märklig position. För det första får han två så pass ansedda filosofer som Platon och Aristoteles emot sig. Dessa menade ju tvärtom att metafysiken handlar om det som är allra säkrast, medan vår sinneskunskap och den praktiska kunskapen är mera osäker. Men även om man kan leva med att vara oense med Platon och Aristoteles, så dyker ett annat problem upp runt hörnet. Dellström säger nämligen att vetenskapen är vår säkraste väg till kunskap, samtidigt som han utgår från att även vetenskapen bygger på antaganden av metafysiskt slag. Men hur kan vetenskapen ge oss säkrare kunskap än metafysiken om den själv bygger på metafysiska antaganden?

Upplevelser eller kunskap

Det är inte bara frågorna om bibelns verklighetssyn och metafysikens ställning som då och då återkommer i Dellströms bok. Det gör också frågan om religionens förhållande till vetenskaplig kunskap, liksom frågan om de religiösa erfarenheternas verklighetsförankring. (Här skiljer Dellström på ett förtjänstfullt sätt mellan upplevelser och erfarenheter, en distinktion som inte sällan förbises.) Bland de andra frågeställningar som författaren också hinner med att ta upp på sina 186 sidor finner man sådana som är förknippade med namn som Schleiermacher, Bultmann, Lögstrup, Wittgenstein och Hedenius. Dessutom finns ett antal avsnitt kallade ”Några fakta om …”, där läsaren i koncis form får information om teman som positivism, slutledningars funktion, trosbegreppet i bibeln och rationalitetsbegreppet i filosofin. Läsaren bjuds alltså på ett brett panorama av religionsfilosofiskt intressanta frågeställningar, vilket ju är precis vad man hoppas att en introduktionsbok av denna karaktär ska göra.

En optimistisk syn på kunskap

Om man till slut skulle försöka sig på att summera vad Dellström kommer fram till i sin bok så är det en försiktigt formulerad optimistisk syn på förhållandet mellan tro och vetande. Han betonar att det inte går att få några slutgiltiga svar i dessa sammanhang, men att vi för den skull ändå inte befinner oss på ett rent gungfly. Vissa hållpunkter finns att ta fasta på. Framför allt avvisas idén om en radikal boskillnad mellan tro och vetenskap, t.ex. enligt modellen att vetenskapen tar hand om kunskap och tron om värderingar. Liksom vetenskapen inte helt kan löskopplas från metafysiken, kan inte heller religionen helt kopplas loss från vetenskap och faktakunskaper. Religion har med känslor, värderingar och kunskaper att göra. Men samtidigt bör tro och vetande inte blandas ihop med varandra. Den empiriska vetenskapen sysslar med konstaterbara fakta, medan tron är en hållning till verkligheten i stort, där metafysiska, existentiella, etiska och känslomässiga aspekter kommer in på ett annat sätt än i vetenskapen. Livsåskådningsmässiga frågor är inte frågor som man slutgiltigt kan lösa. Vår uppgift är snarare att försöka lära oss att hantera dem, avslutar Dellström sin bok.

Den som söker efter en lättillgänglig introduktionsbok om dessa frågor på svenska har inte mycket att välja på. Det är därför tacknämligt att Stig Dellström åtagit sig uppgiften att förse oss med en sådan bok. Nämnas bör dock att boken av Michael Peterson och William Haskers m.fl., Förnuft och religiös tro (Nya Doxa 1997), som tyvärr inte finns med i Dellströms litteraturförteckning, är ett alternativ till Dellströms egen bok.