I dialog med nyandligheten

En rad religionssociologiska undersökningar informerar oss om att det bland människor idag finns ett påtagligt religiöst intresse som söker sig på andra vägar än inom de etablerade kyrkorna och samfunden. Vid sidan av de sociologiska undersökningarna vid universiteten görs i vårt land inte mycket för att ta reda på vad detta andliga sökande bottnar i. Vissa kristna grupperingar inordnar det rätt och slätt under sådana samlingsbeteckningar som ”förvillelser”, ”New Age” eller liknande och avfärdar det därmed kategoriskt.

Utomlands kan man här och var möta exempel på att kyrkan tar det nyandliga intresset mer på allvar och också försöker att möta det. I sådana städer som Bryssel, Paris och Lyon finns av stiftet utsedda präster som har till uppgift att ägna sig åt dessa frågor och som söker att skapa kontaktpunkter mellan kyrkan och religiositeten utanför. Deras arbetsmetoder är på intet sätt uppseendeväckande men informationen om verksamheten är ändå tillräckligt tydlig för att upptäckas av de intresserade.

Voies de l´orient (ungefär: ”Österländska vägar”) I centrum av Bryssel är ett exempel på kyrkans försök att möta asiatisk spiritualitet. Vad är Voles de l´Orient? Organisationsmässigt liknar det ett anspråkslöst institut men de ansvariga använder inte någon sådan beteckning utan talar hellre beskrivande om sin verksamhet såsom den de facto fungerar idag. Voies de 1’Orient består av en ledningsgrupp där präster och lekmän med särskild specialitet ansvarar för en verksamhet och ett programutbud. Lokalerna rymmer ett sekretariat, ett bibliotek och ett meditationsrum. En kvartalstidskrift utges som bär organisationens namn. Voies de POrient har kommit till på initiativ från stiftet för ca 15 år sedan. Förbindelsen med stiftet finns kvar samtidigt som ledningsgruppen har en självständig ställning.

Jacques Scheuer, en jesuitpater som undervisar i indiska religioner vid universitetet Louvain la Neuve, är den ytterst ansvarige för Voies de POrient. Han berättar hur verksamheten vuxit fram successivt. Det började med en informationsbyrå invid kyrkan St Nicolas nära La Grande Place i Bryssel. Marie Rose de Give, primus motor i ledningsgruppen, arbetade på informationsbyrån vid slutet av 70-talet och fann då att många vände sig dit med frågor om asiatiska religioner, meditationsgrupper i Bryssel etc. Så småningom fick man de nuvarande lokalerna på 69 rue Du Midi – som man för övrigt delar med El Kalima (”Ordet”), en motsvarande organisation för dialogen med islam – och kunde därmed såsom Voies de l´Orient ge ett mer kvalificerat svar på de frågor och behov som framkommit vid informationsbyrån. Ungefär samtidigt utsågs pater Scheuer av stiftet som ansvarig för kontakten med Indien och Östasien. Ansvaret gällde inte nationell själavård för asiater, eftersom den saken redan fungerade, utan det rörde istället belgarna och deras kontakter med asiatiska religioner.

Syftet med Voies de lÓrient är flerfaldigt och låter sig knappast sammanfattas i någon kort formel. För att ge ett kvalificerat svar på det behov som visat sig vinnlägger man sig enligt pater Scheuers beskrivning om följande:

Att erbjuda en god kunskap om asiatiska religioner. Det är bl.a. därför som man inrättat ett bibliotek med tillgång till tidskrifter och klipparkiv. Biblioteket konsulteras av t.ex. religionslärare och andra som vill orientera sig allmänt eller fördjupa sig i någon särskild fråga.

Som exempel på en enkel kunskapsförmedling kunde man nämna ett litet häfte om reinkarnation som finns till försäljning. Minst en femtedel av Europas befolkning tror på reinkarnation enligt nyligen gjorda enkäter, men vet man egentligen vad det innebär? Jacques Scheuer, som skrivit häftet, söker att öka kännedomen genom att sakligt teckna reinkarnationens historia i hinduism och buddhism och diskutera hur reinkaxnationstron förhåller sig till den kristna tron på uppståndelsen. Avslutningsvis reflekterar han över några utmanande frågor som uppkommer i konfrontationen mellan de båda trosföreställningarna.

Att erbjuda program och aktiviteter av god kvalitet med seriösa ledare/instruktörer. Varje programinslag ”varudeklareras” så att deltagarna i förväg klart skall veta vad de engagerar sig i. I programutbudet hittar man exempel på typiska asiatiska ”vägar” som t.ex. undervisning i tai chi, zen, ikebana, sado (te-ceremoni) etc. Men man söker också att återupptäcka och på nytt aktualisera den kristna mystiken. I vissa fall reflekterar man även över samband och förbindelser mellan mystiken i öst och väst. Under vissa veckoslut ägnar man sig därför åt sådana ämnen som t.ex. rhen-mystiken, ökenfäderna, Jesus-bönen etc. (Det kan i sammanhanget vara av intresse att notera att man vid Voles de POrient funnit det vara mödan värt att ordna ett veckoslut kring den i vårt land något bortglömde Dag Hammarskjöld och hans Vägmärken.) I programmet finris även inslag kring askes och ”religiös antropologi” som är gemensam i alla religioner.

Alltför många människor har i sitt behov av andlig vägledning råkat i händerna på en eller annan självutnämnd guru, som berövat dem inte bara en massa pengar utan i värsta fall också deras personliga frihet. Intentionen vid Voies de POrient är att bereda ett sundare alternativ till vad som i vissa fall erbjuds på den allmänna marknaden. Människor skall fa den kunskap och vägledning de önskar och deras personliga integritet och valfrihet skall respekteras. De kursledare som engageras måste följa dessa rätt så självklara principer. Flera av de europeiska kursledarna är katolska präster. När hinduer eller buddhister från Asien engageras gäller det personer som är etablerade i sitt sammanhang och har erfarenhet av dialog och samarbete med kristna.

Att informera om politiska och sociala förhållanden i asiatiska länder. Man är angelägen om att t.ex. buddhismen i Thailand eller Japan skall sättas in i sin vidare kontext och att man inte skall bryta ut och isolera den andliga aspekten, t.ex. meditationen, från helhetssammanhanget. Bland annat via tidskriften har man möjlighet förmedla en social, politisk och kulturell rapportering. I ledningsgruppen nämner man dock att denna del av målsättningen är den som fungerar minst tillfredsställande beroende på intressegruppernas olikhet. De människor som intresserar sig för andlighet och meditation är sällan intresserade av politik och vice versa. Att samla dessa båda intresseinriktningar och försöka erbjuda ett kontextuellt helhetsperspektiv har visat sig vara svårt, men man har ännu inte uppgett den ambitionen.

Att delta i religionsdialogen. Det faller sig naturligt att de som arbetar aktivt inom Voies de FOrient också engagerar sig i kyrkans pågående dialog med företrädare för olika asiatiska religioner, eftersom kontakterna och relationerna i allmänhet redan är etablerade. Intrycket är att dialogen med buddhismen är den mest aktiva. En värdefull förbindelselänk till den officiella dialogen är Pierre de Bethune, prior i benediktinklostret Saint Andre de Clerlande i Ottignies strax utanför Bryssel. Pater Bethune ingår i ledningsgruppen i Voies de POrient, där han tillika leder meditationsgrupper och undervisar i te-ceremoni. På det officiella planet är han samtidigt rådgivare i det Påvliga rådet för interreligiös dialog samt internationell koordinator i benediktinernas och cisterciensernas dialogkommission, Dialogue interreligieux monastique.

Såsom jag uppfattar Voies de l´Orient är det i sin anspråkslösa framtoning något unikt, i varje fall i Europa, där det finns gott om centra av olika slag för andlig utveckling etc. Men dessa är ofta knutna till en enda person, som präglar dem starkt och med vilken de står och faller. Den breda målsättning som Voies de l´Orient har framstår som en tillgång, för kyrkan själv i kontakten med människor som knappast kan betraktas som praktiserande katoliker, och för de människor som på det här sättet kan fa den kunskap och vägledning de söker.

När Paulus VI skrev sin banbrytande dialog-encyklika Ecclesiam suam 1964 nämnde han fyra grupper som han menade att kyrkan måste samtala med: det inomkyrkliga samtalet, dialogen med andra samfund – dvs. ekumeniken, den interreligiösa dialogen samt dialogen med de icke troende. Man kan undra var dialogen med de andliga sökarna utanför både etablerade kyrkor och religioner skulle hamna i denna struktur. Den frågeställningen var säkert inte lika aktuell 1964 men utifrån dagens situation förefaller det ändå som om denna växande grupp skulle finnas med i Paulus VI:s grundintention.