Ignatius liv och teologi

Rainer Carls publikation Ignatius av Loyolas teologiska profil är unik. Det finns ingen bok på svenska som behandlar Ignatius teologiska synsätt, det verkar inte finnas särskilt många titlar i ämnet på andra språk heller. Jag sitter här och tittar på Hugo Rahners bok Ignatius the Theologian som är en engelsk översättning av delar av Ignatius von Loyola als Mensch und Theologe (1964), men så mycket mer kunde jag inte hitta med mina begränsade språkkunskaper.

Jesuitpater Rainer Carls, ursprungligen från Tyskland och sedan många år verksam i Sverige, har nyligen publicerat en oerhört gedigen och väl genomarbetad bok om teologiska aspekter hos Ignatius av Loyola (1491–1556) och hans Andliga övningar (1548). I förordet berättar Carls att boken växt fram både i fascination över Ignatius av Loyola och ur sorg över att ignatiansk spiritualitet ofta presenteras i uttunnad form. Ignatius av Loyolas teologiska profil med sina drygt 650 sidor, varav 50 sidor litteraturförteckning, är allt annat än en ytlig framställning.

Bokens genre är dock svår att avgöra; akademisk faktabok eller skönlitteratur? Notapparaten och litteraturförteckningen ger ett akademiskt intryck, medan de något kryptiska rubrikerna på avsnitten i innehållsförteckningen för tanken till skönlitteratur. Konsekvensen blir att det är svårt att hitta i boken och den enda möjligheten är att läsa hela boken och själv skriva in rubriker. Författaren hjälper oss dock i förordet genom att beskriva vad varje kapitel innehåller.

De sju första kapitlen beskriver Ignatius liv och de andliga erfarenheter som ligger till grund för hans teologiska insikter. Carls går igenom Ignatius livshistoria och ger en uppsjö av värdefulla paralleller till den historiska och teologiska kontexten. Till exempel görs här paralleller till renässanshumanisten Erasmus av Rotterdam. I kapitel 8 ges en översikt över de andliga övningarnas tillkomsthistoria. Därefter följer en mycket värdefull genomgång av Ignatius teologiska profil där flera olika teman behandlas som tar sin utgångspunkt i upplägget av de andliga övningarna. Här behandlas bland annat skapelsen, synden och nåden, Guds människoblivande och frälsningens fullbordan i kärleken.

Författaren påpekar i början av boken att vi egentligen inte kan tala om Ignatius ”teologi” i systematisk bemärkelse. Men utifrån Ignatius skrifter visar Carls att Ignatius bygger på en katolsk teologi som är influerad av hans samtid. Detta gäller inte bara teologi utan Carls får oss också att förstå hur viktig den historiska kontexten är. Författaren påpekar till exempel hur utbrett riddaridealet var i Spanien under Ignatius tid och hur det på olika sätt har format Ignatius ideal och bildspråk.

Den andra mer tematiserande delen av boken är mycket läsvärd. Här blir det tydligt att Carls förenar spiritualitet och teologi. Det är mycket uppmuntrande eftersom det finns en tendens att skilja teologi och spiritualitet åt, inte minst i Sverige. När Carls presenterar olika teologiska teman är det ingen tvekan om att den teologiska dimensionen är grundläggande för att förstå Ignatius och de andliga övningarna. Det visar till exempel kapitlet om synden och nåden som ger en mycket användbar förklaring till Ignatius syndabegrepp i de andliga övningarna, en nödvändig förståelse för dem som försöker tränga djupare in i ignatiansk spiritualitet.

Även om det i bokens titel inte finns någon hänvisning till Luther – hans porträtt finns dock på bokens framsida – så tar Carls sin lutherska kontext i Sverige på allvar. Luthers tankar och teologi får en större plats än som bara en samtida tänkare. Tolkningen av hans texter präglas starkt av ett katolskt synsätt, som Lutherkännare nog inte skulle välkomna. Det är till exempel tydligt när Carls skriver om reformationens människosyn: ”… reformationens människosyn, enligt vilken människans goda väsen är totalt fördärvat och tillintetgjort genom arvsynden” (s. 245). Flera Lutherkännare som till exempel Herbert Olsson (Schöpfung, Vernunft und Gesetz in Luthers Theologie, 1971), Kjell Ove Nilsson (Simul. Das Miteinander von Göttlichem und Menschlichem in Luthers Theologie, 1966) och Gustaf Wingren (Luther frigiven, 1970) skulle säga ett detta är ett alltför snävt uttalande.

Det genomgående huvudbudskapet i boken är att ignatiansk andlighet har djupa rötter i sin historiska kontext och i katolsk teologi, och utan detta kan vi inte fullt ut förstå ignatiansk spiritualitet. Det visar sig i bokens många paralleller och referenser till samtida teologer, tänkare och den historiska kontexten. Läsaren får en gedigen bakgrundskunskap som fördjupar förståelsen, men det är dock viktigt för läsare som inte har erfarenhet av den ignatianska spiritualiteten att inte förlora ur sikte att Ignatius andliga övningar är en i dag levande pedagogik för att föra människan närmare Kristus och tjäna honom.

Alla insikter, paralleller, fakta, funderingar och detaljer, stöder inte bara det genomgående huvudbudskapet utan visar på Carls entusiasm för Ignatius och ignatiansk andlighet. Boken är dessutom härligt skriven och påminner om en äventyrsbok som inspirerar läsaren till att hålla med Carls om att Ignatius och hans historiska kontext är av mycket stor betydelse. Men som alla riktiga äventyr tar det tid att komma till slutet och det kräver ett brinnande intresse hos läsaren.

Jag vill avsluta med att säga att den här boken har stort värde, speciellt i ett land som Sverige där det finns få böcker och författare som har en så gedigen kunskap och erfarenhet av Ignatius och ignatiansk spiritualitet. I alla avseenden har Carls lyckats skriva en bok där vi inte kan säga att ignatiansk spiritualitet presenteras i en uttunnad form.

Susanne Carlsson är prästvigd för Svenska kyrkan och re¬treatledare i England och Sverige.