Ingen jul utan julkrubba

Under min polska uppväxt har julen alltid börjat med advent och det är nog så det ska vara. Under hela advent gick jag tidigt på morgonen till rorate-mässan med min hemmagjorda lilla lanterna för att dag för dag bevittna hur Jesusbarnet steg ner till sin krubba. Bokstavligen! Framför altaret stod en lång trappa som ledde ner till en tom krubba och vi barn fick varje dag flytta en liten Jesusfigur ett steg närmare denna krubba. Och just julkrubban har alltid haft en väldigt central plats i polska kyrkor. Hemma brukar man alltid ha en liten julkrubba under julgranen, medan den i kyrkan ofta brukar ta stor plats. I många församlingar är det hela familjer som ansvarar för att bygga upp julkrubban. I­bland står den ovanför altaret och tar hela koret i anspråk, ibland står den i kapellet. Och det roligaste och mest spännande var alltid att stå och beundra alla figurer som samlades där kring den heliga familjen.

Julkrubban i min hemförsamling i Polen var inte densamma under hela jultiden utan förändrades med nya figurer hela tiden. Först var det bara änglar och herdar som kom till grottan där Jesus föddes. Sedan kom de tre vise männen, slutligen kom vanligt folk från mina hemtrakter, gruvarbetare och skolbarn, i sina nationaldräkter. Lilla Jesusbarnet växte och änglarna fick mer och mer att göra – tvätta och stryka, diska, sopa och sy kläder. Och hur fascinerande det var att se en ängel stå med strykjärnet! Julkrubban gjorde att julen blev väldigt levande och väldigt nära oss. Det har också alltid varit som en tradition att åka runt till andra kyrkor i området och beundra de andra julkrubborna. Det gör man än i dag. Många gånger innehåller julkrubban rörliga figurer. Senast förra året såg jag en julkrubba som hade en hel rad kända personer och helgon, som till exempel påven Johannes Paulus II, den salige Jerzy Popie?uszko, den heliga Faustina eller den helige Franciskus, som rörde sig framför den heliga familjen. I denna kyrka i Katowice fanns det också ett minimuseum med en samling av julkrubbor från världens alla hörn – från de traditionella julkrubborna i Europa till de mer exotiska med inspiration i andra kulturer, som till exempel afrikanska julkrubbor med inspiration i massajernas tradition, kinesiska julkrubbor eller julkrubbor med rötter i indianska kulturer. Finns det plats och utrymme för en utomhusjulkrubba, så kan det finnas levande djur. Vid klostret i Czestochowa finns den hittills största levande julkrubba som jag har sett. Där finns det både höns, vaktlar och påfåglar, får och getter, till och med åsnor och kaniner som strosar rund bland träfigurer som föreställer den heliga familjen med Jesusbarnet, herdar och de vise männen.

En särskild plats bland polska julkrubbor har Krakówkrubbor, som liknar färgglada sagoslott. De får även en särskild plats i Ewa Bigestans vackert illustrerade och mycket läsvärda bok Julkrubbans historia. Krakówkrubborna har många arkitektoniska likheter med kyrkor och andra praktfulla byggnader från Krakóws trakter, som vävs ihop till mycket avancerade konstruktioner i flera våningar med tornspiror och kupoler, skapade i ömtåliga material. De första Krakówkrubborna började byggas i mitten av 1800-talet av murare och timmermän. I början var dessa julkrubbor tillverkade med handtag på sidorna, för att man skulle kunna bära runt dem från hus till hus och sjunga julsånger. De var som bärbara dockteatrar. För hantverkarna tillika krubbtillverkarna innebar det en extra sysselsättning och inkomst under vintern, när byggarbetena avstannade. Så småningom uppstod ett nytt skrå inom bygg- och murarmästarföreningen – krubbtillverkning. Krubbtillverkningen avstannad något under första världskriget, men sedan 1937 har den återigen börjat blomstra och utvecklas. Det var då Historiska museet i Kraków för första gången arrangerade en tävling som gick ut på att göra den vackraste julkrubban. Sedan dess, med kort uppehåll under andra världskrigets ockupation, äger tävlingen rum varje år den första torsdagen i december. Då samlas krubbtillverkarna, både vuxna och barn, på stora torget i Kraków, för att efter hejna-signalen (en traditionell krakówsk trumpetslinga som spelas i Mariakyrkans torn) tåga runt torget och presentera sina krubbor. Varje år anmäls mellan 120 och 160 krubbor till tävlingen. Därefter kan alla julkrubbor beundras på en utställning. Krakówkrubbor kan vara från några centimeter till flera meter höga. De mest avancerade konstruktionerna innehåller både ljud och ljus, samt rörliga figurer. Förutom tydliga kopplingar till stadens arkitektur så anspelar krubborna på legender från området och på kända historiska händelser. Fasta element är alltid den heliga familjen, oftast placerad på första våningen. Dessutom ser man kung Herodes, döden och djävulen. De andra profana figurerna kan variera beroende på vad tillverkaren vill lyfta fram och belysa med sin krubba. Under alla de år som krubbtillverkningen i Polen har funnits har landet flera gånger varit ockuperat av främmande makter och även saknat sin självständighet under drygt ett århundrande. Det är nog därför som just julkrubban blev ett medel för att uttrycka samhällskritik. Ordet ”krubba” har också en dubbel betydelse i polskan – å ena sidan betecknar det ett mindre stall för djur, å andra sidan beskriver det ett beteende hos andra, inte sällan offentliga personer, som är konstgjort och skapat just för att dölja det riktiga budskapet. Det är också en teaterform som på ett humoristiskt sätt speglar samhället. Periodvis var det populärt i Polen att på nyårsnatten titta på en så kallad szopka noworoczna, alltså nyårskrubba, som sändes i tv. Den första politiska nyårskrubban visades i början av 1960-talet. Även på 1990-talet var den mycket populär. Det är inte heller en slump att det just är Krakówkrubban som började användas för att uttrycka samhällskritik. I slutet av 1800-talet, när julkrubbans tillverkning började sprida sig i Kraków, var Polen fortfarande ockuperat, och just i Kraków var de österrikiska myndigheterna mer toleranta mot dessa uttryck för polsk självständighet. Därför är den samling av Krakówkrubbor som numera finns på Historiska museet i Kraków inte bara en fantastisk konstsamling utan även en spännande historielektion.

Ett 30-tal av dessa speciella Krakówkrubbor kan just nu och fram till den 27 januari 2019 beundras på en utställning på Hallwylska museet i Stockholm. Utställningen arrangeras i samarbete med Polska institutet i Stockholm och är en del av 100-årsfirandet av Polens återvunna självständighet, som inföll i år den 11 november. Planeringen av denna utställning påbörjades redan förra året, och Ewa Bigestans redogör för det i sin bok. Det är inte heller första gången som Krakówkrubbor är på besök i Sverige. Men att de den här gången visas just på Hallwylska museet, bara några kvarter från S:ta Eugenia församling, har sin förklaring och har med julkrubbans historia och introduktion i Sverige att göra. Det är nämligen i S:ta Eugenia kyrka som vi tills i dag har den äldsta, dock inte den första, svenska julkrubban bevarad. Passande nog invigdes den pågående utställningen på Hallwylska museet av kardinal Anders Arborelius. Det var tack vare franciskaner som julkrubban spreds över hela Europa och även till Syd- och Latinamerika.

Den första levande julkrubban skapades av den helige Franciskus 1223. I grottan nedanför den plats där man numera finner franciskanklostret i Greccio byggde han en julkrubba, för att på det sättet synliggöra mysteriet med Kristi födelse för de fattiga i staden. Han fyllde grottan med hö och lade en figur av Jesusbarnet i den. Runt omkring stod också djur. Greccioborna samlades vid denna julkrubba under julnatten och firade därefter julmässan. När den helige Franciscus dog tre år senare fortsatte hans medbröder att bygga julkrubban och traditionen började sprida sig till övriga franciskankloster, framför allt i Italien. Den första stora julkrubban med stora rörliga figurer skapades av Arnolf di Cambio 1289 för Santa Maria Maggiore-basilikan i Rom. Men den kanske mest kända julkrubban är från Neapel. Byggd i färgglad terrakotta innehåller den förutom den heliga familjen, de vise männen, djuren och herdarna och även neapolitanska hantverkare i arbete.

Traditionen att bygga julkrubbor kom till Polen i slutet av 1200-talet. I början byggdes julkrubbor enbart i franciskankloster, men så småningom spred sig traditionen även till andra kyrkor. I Sverige har det tagit relativt långt tid innan julkrubban har fått fäste. Det var tack vare Paolo Moretti, en präst från Italien som ansvarade för den katolska kyrkan i Stockholm från slutet av 1700-talet, som den första julkrubban kunde beskådas. År 1804 kunde en julkrubba för första gången visas på Södermalm i Stockholm. Även om intresset var stort och även icke-katoliker kom till kyrkan för att beskåda den rörliga julkrubban, så var det relativt tufft för religiösa minoriteter på den tiden. För luthe­raner var det dessutom förbjudet att vistas i utlänningarnas tempel – det var mest invandrare från den europeiska kontinenten som var katoliker i Sverige på den tiden. Under i stort sett hela 1800-talet gjordes flera försök att förbjuda den katolska traditionen med julkrubbsvisningar under jultiden. Morettis första julkrubba försvann på ett något mystiskt sätt, och när S:ta Eugeniakyrkan tog över ansvaret för katolikerna i Sverige, var det en tysk jesuitpräst som köpte en ny julkrubba i Tyskland och från och med 1883 visade den i kyrkorummet i S:ta Eugeniakyrkan. Det är också denna julkrubba som i dag finns bevarad i församlingen. Men allt som uppfattades som katolskt var förbjudet att använda i det lutherska kyrkorummet. I Svenska kyrkan var det först 1886 som prästen Gustav Teodor Lundblad i Skara stift gick emot den svenskkyrkliga tidsandan. Han klippte och klistrade ihop en egen julkrubba hemma och ställde den sedan i kyrkorummet. Denna julkrubba är också den första julkrubban i Svenska kyrkan.

Sedan utställningen på Hallwylska museet invigdes den 10 november har intresset för den varit konstant stort, och visningarna är utsålda varje dag, vilket påminner om de första julkrubbsvisningarna på 1800-talet. För oss här i Sverige är en julkrubba i denna samling av särskilt stort intresse – den så kallade ”Ekerö Julkrubba”. Det är en specialbeställd julkrubba, som Roman Wozniak, numera en känd konstnär och julkrubbstillverkare, skapade 2013 för Ekerö kommun. Roman Wozniak skapade sin första julkrubba när han avtjänade ett fängelsestraff i Polen och byggde den av brödbitar. 1994 vann han för första gången första pris i julkrubbstävlingen, och bara två år senare skapade han den så kallade Stockholmskrubban – med 4,6 meter var det den största julkrubban som någonsin skapats. Han fick då permission från fängelset och blev bjuden till Stockholm för att bygga upp sin Stockholmskrubba i Stadshuset för Nobelfesten. Det var nog ingen slump att han byggde Stockholms­krubban år 1996 – samma år som Wis?awa Szymborska fick Nobelpriset i litteratur. Det är också tack vare denna julkrubba och utställning som Roman Wozniak benådades av dåvarande presidenten. Han skapade senare flera fantastiska julkrubbor. 2004 skapade han på beställning av Collegium Gustavianum i Uppsala den så kallade ”Uppsala julkrubba”. ”Ekerö Julkrubba” är hans tredje svenskinspirerade julkrubba. Den innehåller en lång rad av svenska kungar och drottningar. Till och med drottning Silvia, prinsessan Madeleine med make Chris, samt kronprinsessan Viktoria med prins Daniel och prinsessan Estelle fick sin plats i den. Förutom kungligheter hittar vi här flera kända figurer ur svensk historia och kulturliv – Abba, Greta Garbo, Carl Larsson, Ingmar Bergman, ja till och med Nils Holgersson finns här. Jag tycker att det vore synd att missa detta enastående tillfälle att följa den gamla traditionen med att vallfärda och beskåda julkrubborna. Vem vet, ni kanske hittar er favoritgestalt i någon av julkrubborna. Jag rekommenderar varmt en utflykt till Hallwylska museet under denna jultid.

Litteratur

Bigestans, Ewa: Julkrubbans historia, Artos 2017.

Magdalena Slyk är fil.dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Rättelse
I sin trevliga artikel ”Ingen jul utan julkrubba” i Signum nr 8/2018 skriver Magdalena Slyk att S:ta Eugenias katolska julkrubba från 1883 ”fortfarande finns bevarad i församlingen”. Min bok Julkrubbans historia anges som källa. Emellertid måste jag dementera hennes uppgift, som kanske bygger på en förväxling. Detta gör jag för att ingen ska bli besviken. S:ta Eugenias församling förlorade nämligen nämnda gamla krubba under dystra omständigheter (se kapitel 1 Den utmanande julkrubban, s. 46). Förlusten skedde i samband med Norrmalmsregleringen 1968. Enligt politikerbeslut revs då den gamla Eugeniakyrkan tillsammans med bostadshus för att ge plats åt Hamngatans inglasade affärskomplex med banker och köpgallerior. Min research kring händelserna bygger främst på intervjuer med dem som var med 1968. De hoppas att krubban en dag återfinns.
Ewa Bigestans