Isak Syriern och kärleken

I denna bok har vi fått ett värdefullt tillskott till det inte alltför stora men sakta växande förrådet av svenska översättningar av östkyrkliga klassiker. Isak med tillnamnet Syriern levde på 600-talet, var först eremit och sedan munk. Ett halvår var han biskop i Ninive, den gamla assyriska huvudstaden, men drog sedan upp i bergen. Liksom de gamla ökenfäderna uppsöktes han där av människor som önskade andlig vägledning. Isak tillhörde den nestorianska kyrkan, något som dock inte märks mycket av i hans bevarade skrifter. Dessa är betydande till omfånget, men svåra att avgränsa från andra asketers och mystikers med samma namn. Hans asketiska tal översattes snart till grekiska och upptogs delvis i Filokalia. Isak står klart i östkyrkans mystiska tradition med sin grund i det origenistiskt präglade munkväsendet från 300-talet och framåt. De flesta tankarna möter förutom hos ökenfäderna även hos t.ex. Gregorios av Nyssa och Efraim Syriern (hos denne dock i en äldre, teologiskt mindre genomreflekterad form). Det originella med Isak är det sätt, varpå kärleken läggs till grund för hela det kristna livet. Kärleken är verkligen universell: den kristne skall älska allt skapat, inklusive reptiler och demoner. Det är samma anda som möter hos Dostojevskijs starets Zosima, och Isak har också varit mycket älskad i den ryska kyrkan. Men Isak nöjer sig inte med allmänna, svepande formuleringar. Råden är konkreta och vittnar om stor själasörjarerfarenhet.

Gunnel Vallquist har gjort ett urval ur dessa texter och översatt dem från en fransk översättning. Denna är i sin tur en översättning av en grekisk översättning från ett syriskt original. Är man endast medveten om den begränsning som ligger häri, kan den lilla skriften läsas med stor behållning.