Islamisk teologi vid Uppsala universitet

För några månader sedan tillträdde du tjänsten som professor i islamisk teologi och filosofi vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Det är första gången en sådan professur inrättas vid ett svenskt universitet. Vilka idéer och önskemål låg bakom inrättandet av den nya professuren?

Jag tillträdde den nya tjänsten här i Uppsala den 1 november, men bara på 15 procent. Från och med 1 januari jobbar jag på 50 procent, eftersom jag ännu behöver avsluta en del uppdrag som är knutna till min hittillsvarande professur i idéhistoria vid Umeå universitet. Det gäller bland annat att se till att ett antal doktorander kan gå vidare med sina forskarstudier i Umeå. Men från höstterminen 2013 är jag här i Uppsala på 100 procent.

Vad jag har förstått så har det förts en del diskussioner om att det allra mesta av undervisningen och forskningen här vid institutionen hittills har gällt kristendom och judendom. Islamforskning har funnits inom ramen för religionshistoria, med Mattias Gardells professur på det området. Men inom ramen för systematisk teologi och livsåskådningsforskning saknades däremot inriktningen på islam. Inte minst med tanke på det ökande antalet studenter med muslimsk bakgrund ville man inrätta den här nya professuren.

Var tanken att man ville kunna ge enstaka kurser i islamisk teologi och filosofi, eller ville man också kunna erbjuda ett mer omfattade studium?

Ja, man har haft tanken att sjösätta någon form av islamiskt utbildningsprogram, en kandidatexamen med inriktning på islamisk teologi. Diskussionerna knöt väl också an till en debatt som har förts ute i samhället, nämligen den om imamer i svenska församlingar och frågan om hur de utbildas. Men vi vet ju att undervisningen här vid universitetet är icke-konfessionell, så en imamutbildning är inget som är aktuellt, vare sig för institutionen eller för min egen del. Vi vill i stället skapa en möjlighet för dem som är intresserade av att studera och fördjupa sig inom området islamisk teologi och filosofi, så att de ska kunna göra det vid den här institutionen. Det svarar samtidigt mot att det svenska samhället håller på att förändras. Vi lever inte längre i ett enhetligt samhälle, utan vi har människor med många olika trostillhörigheter.

När planerna började bli lite mer konkreta här på institutionen, fick jag frågan om jag var intresserad av att söka en sådan professur, vilket jag efter en viss tids överväganden förklarade att jag var. Så jag sökte tjänsten. Och dessbättre fick jag den också! Man hade förstås också kunnat rekrytera någon utomlands ifrån. Men eftersom man i första hand ville vända sig till studenter från Sverige var det kanske också en fördel med en professor härifrån.

Jag vill också säga att en sak som var viktig för mig själv i sammanhanget var att få komma till den större forskningsmiljö med en större kritisk massa som finns här i Uppsala, jämfört med vad som finns i Umeå.

Vad är det då konkret för kurser som kommer att erbjudas här?

Under höstterminen 2012 gavs det två kurser med koppling till ämnet här på Teologiska institutionen: en kurs om Korantolkning och en om rättstolkning inom islam. Nu under vårterminen 2013 ges två kurser om modern islamisk politisk filosofi och islamisk mystik, sufismen. De här fyra kurserna har kommit till som någonting nytt vid institutionen, i samma veva som den nya professuren inrättades, men kurserna planerades alltså redan innan jag tillträdde tjänsten.

Hur kommer du då att driva det nya ämnet, islamisk teologi och filosofi? Kommer det att ske ur ett idéhistoriskt perspektiv, med tanke på din egen akademiska bakgrund?

Här på institutionen är jag knuten till två olika områden; dels till den systematiska teologin, dels till livsåskådningsforskningen. Och jag kan tänka mig att man på båda håll kan ha nytta av att anlägga ett idéhistoriskt perspektiv på frågorna. Sedan tillkommer det att jag redan i min tidigare forskning har sysslat med hermeneutiska frågor kring islams urkunder och hur man kan föra in ett nytänkande i tolkningen av sådana urkunder. Och jag kommer förstås också att titta på hur kollegorna här vid institutionen arbetar med de hermeneutiska frågorna.

För ett tag sedan lade jag på högre seminariet i systematisk teologi fram en text som jag tidigare skrivit om hur muslimska nytänkare låter sig inspireras av hermeneutiska idéer hos olika kristna tänkare och hur de applicerar detta på tolkningen av Koranens texter. Det blev en givande diskussion.

Tror du att man så småningom också kommer att kunna disputera i ämnet islamisk teologi här vid institutionen?

Ja, det är tänkt att det ska vara möjligt att anta doktorander också inom detta ämnesområde. Det tar ju lite tid innan det kan bli dags för disputation, men kanske kan det bli aktuellt inom fem, sex år. Rekryteringen av doktorander ska kunna starta rätt omgående. Fast det som är i fokus nu till att börja med är att se till att starta en teologie kandidatexamen med inriktning på islam.

Vilka frågor inom området islamisk teologi och filosofi intresserar dig personligen mest?

Det har med min tidigare forskning att göra. Jag har tittat på politisk islam och hur den förankras inom islamisk teologi; det är frågor som intresserar mig. Jag avser att fortsätta med det spåret framöver. Det är intressant att följa debatten hur man har motiverat olika uttryck för politisk islam; skillnaden mellan de radikala och de mer demokratiskt inriktade grupperna, som ju båda finns. Det handlar om hur man går till väga när man nytolkar islams urkunder; vilka metoder man använder, om man betraktar islams urkunder som historiska eller som ahistoriska och liksom oberörbara. Den här debatten är väldigt aktuell, inte minst i samband med den så kallade arabiska vårens händelser. Den debatten vill jag fortsätta att följa och forska kring.

Jag har ett par forskningsprojekt kring dessa frågor som jag har fått pengar för från några forskningsstiftelser. I ett av projekten deltar forskare från Sverige, Danmark och Norge för att titta närmare på den form av politisk islam som finns i Iran, inom shia-islam. Jag och en kollega ska titta på den teologiska debatt som förs bland de religiösa ledare som står bakom politiken i Iran.

Vilka studenter tror du kommer att söka sig till dina kurser?

Det blir nog en blandad kompott, att döma av dem som läst de tre, fyra kurser som vi hittills har gett. En del ska bli lärare, några vill bli präster i Svenska kyrkan, andra läser Mellanösternkunskap och somliga läser helt enkelt av personligt intresse. Åldersmässigt är det väldigt blandat. En handfull av studenterna har muslimsk bakgrund. Det här är ju ännu väldigt nytt, men jag kan tänka mig att det blir fler med muslimsk bakgrund som kommer att söka sig till den här utbildningen framöver.

Jag tror att det kan vara en intressant utbildning för exempelvis blivande lärare, journalister, kulturarbetare, men också för dem som ska arbeta inom socialtjänsten och med migrationsfrågor. Och inte minst för företagare som verkar i muslimska länder.

Hur förhåller sig den utbildning som ges här till en imamutbildning?

Imamutbildning är ingenting som vi vill anordna. Det har förstås att göra med att den utbildning som vi ger inte är konfessionell. Kista folkhögskola har däremot planer på att anordna ett slags pastoralinstitut med kurser för blivande imamer. Det är väl vad som finns i den vägen här i Sverige. Vi har inget samarbetsavtal med dem. Fast det hindrar ju inte att den utbildning som vi erbjuder kan vara intressant också för någon som vill verka som imam här i landet.

Har du fått några reaktioner från muslimska församlingar på inrättandet av den nya professuren?

De reaktioner som jag hittills har fått har varit positiva. Det verkar ha kommit som en glad överraskning. Kanske finns det också negativa reaktioner, men de har i så fall inte nått mig.

Intressant har också varit att möta reaktionerna från journalister som intervjuat mig i samband med att jag tillträdde den här nya tjänsten. En ständigt återkommande fråga som jag fick var: ”Går det verkligen att ägna sig åt islamstudier i ett historiskt-kritiskt perspektiv?” Men frågar man så utgår man från en alltför monolitisk syn på islam. Religiösa traditioner, islam och andra, är sammansatta och det pågår en ständig diskussion inom traditionerna själva. Man kommer att kunna studera islam på olika sätt, beroende på vilken förförståelse av islam som man har med sig i bagaget.

Finns det liknande utbildningar på andra håll i Europa?

Ja, på ett par andra håll i Europa, exempelvis i Tyskland, finns det motsvarigheter till den typ av kandidatexamen i islamisk teologi som vi erbjuder. Än så länge gäller det att bygga upp det nya som vi startar här, men på längre sikt kan det vara intressant att söka samarbete med andra akademiska institutioner i Europa och USA som har den här typen av utbildning. Man kan också tänka sig samarbete med akademiska institutioner även i muslimska länder, men förstås under förutsättning att det rör sig om vetenskapliga institutioner av icke-konfessionell karaktär.

Du har nyligen utkommit med en bok om den arabiska våren [boken recenseras av Sten Hidal i detta nummer av Signum, red. anm.]. Hur bedömer du själv islams roll i den utvecklingen?

Islam spelar naturligtvis en avgörande roll i sammanhanget. På vissa håll har ultrakonservativa muslimska grupper flyttat fram sina positioner i det politiska livet, och man kan undra om det som började i Tunisien för drygt två år sedan som en vår nu har gått över i en höst eller vinter.

I boken tar jag upp det som jag själv ser som de avgörande sociala orsakerna bakom skeendet: 1) Den demografiska sammansättningen, med befolkningar med en mycket stor andel ungdomar. 2) Utbildningsrevolutionen, som gjort att man har många fler välutbildade människor i dag än tidigare i dessa länder. 3) Satellit-tv-kanaler som Al-Jazira som inte är underställda statlig censur och som kan ses av många människor i olika länder. 4) IT-revolutionen och sociala medier som bidragit mycket till att sprida information och att skapa kontakter mellan människor som aktivt drivit fram denna utveckling.

Vad det till slut kommer att bli av den arabiska våren återstår att se. Jag tänker mig den gärna som en parallell till den franska revolutionen 1848, som först kom av sig, men som kom att fungera som incitament för de omvälvningar som kom senare. Jag tror inte att auktoritära makthavare kommer att accepteras av människorna i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) hur länge som helst. De faktorer som driver fram en förändring är starka och kommer i längden inte att kunna stoppas. Och islamisk teologi och filosofi kommer att fortsätta vara en viktig faktor i sammanhanget.

Ulf Jonsson är jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum.