Jesuitorden blickar framåt

Jesuitorden, som med sina drygt 20 000 medlemmar är katolska kyrkans största orden, har ända sedan den grundades av Ignatius av Loyola för snart 500 år sedan haft generalkongregationen som sitt högsta beslutande organ. Generalkongregationen består av delegater från jesuitordens olika provinser runt om i världen, och den sammankallas när en ny ordensledning behöver utses och när man behöver reflektera över den övergripande inriktningen av ordens verksamhet globalt. Jesuitordens ledare, generalföreståndaren, väljs på livstid, men efter medgivande från påven Benedictus XVI har den hittillsvarande generalföreståndaren holländaren Peter-Hans Kolvenbach (f. 1929) beviljats möjligheten att få dra sig tillbaka efter 24 år på sin post.

Den 7 januari i år samlades således de 225 delegaterna från världens alla hörn i Rom för att välja en ny generalföreståndare och för att utarbeta nya riktlinjer för jesuitordens verksamhet under de kommande åren. Som redan tidigare rapporterats (se Signum 1/2008 s. 63–64) utsågs i en osedvanligt snabb valprocess den 19 januari den spanske jesuitpatern Adolfo Nicolás till ny generalföreståndare. Under de följande dagarna valdes dessutom ett antal ”konsultorer och assistenter” som ska fungera som rådgivare till den nye generalföreståndaren. Bland dessa rådgivare ingår också påvens pressekreterare, den italienske jesuiten Federico Lombardi. Efter dessa personval övergick man till arbetet med att formulera de grundläggande riktlinjer som ska fungera som styrdokument för jesuitordens verksamhet framöver.

Benedictus XVI framförde vid två tillfällen under generalkongregationen särskilda önskemål om olika teman som han ville att de församlade delegaterna skulle behandla. Önskemålen formulerades dels i ett brev av den 10 januari, dels i samband med en träff mellan påven och alla medlemmarna av generalkongregationen i Vatikanen den 21 februari. Medan brevet av den 10 januari präglades av ett försiktigt och återhållsamt tonläge, fick de församlade delegaterna den 21 februari lyssna till ett tal av påven som andades stora förväntningar och präglades av påtaglig hjärtlighet och värme. Bakom kulisserna talades det om att ”personkemin mellan Ratzinger och Nicolás stämde från första stund”.

Efter drygt sju veckors intensiva diskussioner kunde delegaterna torsdagen den 6 mars förklara jesuitordens 35:e generalkongregation för avslutad. På kvällen den 6 mars samlades man med sin nye generalföreståndare i jesuiternas huvudkyrka i Rom, Il Gesù, till en avslutande festmässa och ett sjunget Te Deum. Resultatet av generalkongregationen presenterades dagen därefter vid en presskonferens i form av sex olika dokument. I skrivande stund är det för tidigt att sia om hur den interna receptionsprocessen av dessa dokument inom orden kommer att se ut. Men redan själva de teman som behandlas i texterna säger en del om den riktning som jesuitorden för närvarande rör sig i på ett globalt plan.

Ett av de sex dokument som generalkongregationen antog bär namnet Vår identitet – att återupptäcka vår karisma. Med utgångspunkt i en avgörande andlig erfarenhet som den helige Ignatius hade i kapellet La Storta strax utanför Rom ges här en bild av vad det innebär att vara jesuit i vår tid. Livet som jesuit beskrivs genom polariteten mellan kontemplation och handling; att finna Gud i alla ting, så att ingenting i världen ses som enbart profant utan blir till ett medel för att tjäna och prisa Gud. Detta förverkligas genom att – som de närmast föregående generalkongregationerna redan formulerade saken – man som jesuit är utsänd till att ”utbreda tron och främja rättvisa”. Bland de konkreta rättvisefrågor som sedan nämns i texten återfinns exempelvis fattigdomsbekämpning och arbete bland flyktingar.

Två av generalkongregationens dekret ägnas åt teman av mer ordensintern natur, nämligen frågor som rör jesuitordens egna ledningsstrukturer och synen på lydnadslöftet i en tid präglad av ökande individualism. Ytterligare ett annat dokument, kallat Med iver och förnyad kraft, behandlar de önskemål som påven riktat till generalkongregationen. Dessa önskemål gäller inte minst jesuiternas insats för dialogen mellan teologi och modern vetenskap, där den nuvarande påven har stora förväntningar på just jesuiterna, men de gäller även vissa aspekter av relationerna mellan jesuiterna och kyrkans ledning, samt ett par aspekter av kyrkans lära. Språket i detta dokument är påfallande hovsamt och man understryker det särskilda band av lojalitet som förbinder jesuitorden med påven. Tacksamt konstaterar man att påven i sitt tal till generalkongregationen framhållit att det inte är någon enkel uppgift att verka i frontlinjen i möten mellan olika kulturer och religioner, eller i dialogen mellan teologi och vetenskap. Samtidigt får detta inte leda till att man förlorar sin förankring i kyrkans tro.

Generalkongregationen uppmanar alla jesuiter att understödja påven på ett effektivt och konstruktivt sätt och att bemöda sig om att stå i full harmoni med läroämbetets utsagor, inklusive i de frågor som idag är mycket omdiskuterade, såsom synen på sexualmoral, äktenskap och familj.

Ett särskilt dokument ägnas åt jesuiternas samarbete med lekfolk i institutioner som drivs av orden. Internationellt sett är det ingen oviktig fråga, eftersom jesuitorden på många håll bedriver verksamhet där många lekmän medverkar som anställda eller volontärer, exempelvis inom sociala inrättningar och utbildningsinstitutioner. I dokumentet De utmaningar som vår tid ställer på vår sändning behandlas slutligen några frågor som anses vara särskilt angelägna att ägna sig åt i vår tid, samt olika svårigheter som hänger samman med dem. Hit hör exempelvis globaliseringen och de utmaningar som den ställer jesuitorden inför som en internationell orden med ett nätverk av institutioner runt om i världen. Inte minst finns förhoppningar om att ett bättre utbyggt nätverkande mellan olika jesuituniversitet ska skapa förutsättningar att i större utsträckning erbjuda kvalificerad utbildning till människor i fattiga länder. Mot slutet av dokumentet nämns fem fält som ”särskilt prioriterade”: Afrika (fattigdomsbekämpning, sociala frågor och inkulturation), Kina (en respektfull dialog för främjandet av fred och frihet), forskning och utbildningsverksamhet, jesuitordens internationella utbildningsinstitutioner i Rom, samt migrations- och flyktingfrågor.