Katekesundervisning från 300-talet

Gregorios av Nyssa (335–395) är en av den grekisktalande fornkyrkans främsta teologer. Han tillhörde en vitt förgrenad familj med aristokratisk anknytning, brodern Basilios och systern Makrina är också kända. Några framstående poster nådde han aldrig. Att bli biskop i den lilla staden Nyssa såg han närmast som en förvisning.

Att de stora uppdragen uteblev och i stället tillföll bror Basilios var kanske en blessing in disguise. Den satte Gregorios i stånd att förvärva en omfattande beläsenhet, främst inom filosofi, och gjorde honom väl skickad till författarskapet. Ett par skrifter av honom finns redan på svenska. Den lilla skrift som nu föreligger i svensk språkform är trots namnet en serie föreläsningar över den kristna tron. Det är alltså inte en dopkatekes i stil med andra bevarade från fornkyrkan. Det syns också på innehållet. Gregorios uttalar sig ofta lite svävande när han kommer in på de kristna mysterierna, främst sakramenten. Den närmare kunskapen om dessa förutsatte dopet.

Det finns ändå mycket av intresse att hämta här. Att åhörarkretsen inte bestod enbart av kristna har gjort att Gregorios särskilt vinnlägger sig om argumentens logiska stringens. Om en modern läsare låter sig övertygas är kanske inte alltid så klart, men viljan att förklara den kristna tron på ett intellektuellt acceptabelt sätt är tydlig. Inte minst utförlig är författaren när det gäller inkarnationen. Varför lät Gud sig födas till jorden? Hade det inte räckt med en gudomlig viljeakt för att rädda människorna? Och varför dröjde det så länge innan det skedde? Frågor som dessa gör att skriften kan liknas vid en östkyrklig motsvarighet till Anselms av Canterbury berömda bok om varför Gud blev människa, Cur Deus homo.

Att människan har en fri vilja är en närmast självklar förutsättning för Gregorios och något som han delar med nästan hela den östkyrkliga teologin. En västerländsk läsare som står i traditionen från Augustinus tycker kanske ibland att synden inte tas på fullt allvar.

Men också sakramenten behandlas, även om framställningen här är något mer återhållsam. Inte minst får den paulinska läran om dopet som en död och uppståndelse med Kristus en utförlig behandling, vilket är sällsynt i fornkyrkan. Läran om Kristi reala närvaro i eukaristin formuleras tydligt. När det gäller de yttersta tingen är Gregorios känd för sin lära om alltings återställelse, och den kommer fram här också, om än i försiktig form.

Förutom en instruktiv inledning av Per Beskow har texten löpande försetts med noter där hänvisningar till andra fornkyrkliga texter, främst av Origenes, finns. Svensk kristenhet har under många år haft glädje av Olof Andréns verksamhet som översättare. Det är en sannskyldig prestation att vid 96 års ålder översätta en grekisk text av detta slag. Om svenskan någon gång förefaller tung och ovig, så återspeglas därigenom endast originalets grekiska.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.