Kina – katoliker under hårdare press

De politiska förändringarna i Östeuropa har gett anledning till oro inom folkrepubliken Kinas partipolitiska ledning. Ledarna vill under alla omständigheter förhindra en liknande utveckling i sitt eget land. De anser att en stor del av skulden för socialismens tillbakagång måste tillskrivas kyrkorna och kanske mest den ”polske påven”. Därför måste den katolska kyrkan anses som en farlig fiende till socialismen och skoningslöst oskadliggöras.

Vid den partikongress som hölls i december i fjol samlades gräddan av ledningen tillsammans med statsminister Le Peng. Temat var de religiösa församlingarnas utveckling i Kina. Kommunisterna fruktar att den expansionsartade utveckling som utmärkt alla religiösa gemenskaper under de senaste åren skall fortsätta. För att hejda detta nya intresse för religion bland befolkningen och bringa det under kontroll överlägger man nu om en ny religionslag som är att vänta inom kort.

De kristna i folkrepubliken fruktar att denna nya lag kommer att innebära svåra inskränkningar i deras möjlighet att praktisera sin religion. Många menar att en ny våg av förföljelser är att vänta och allt tyder på att en svår tid står för dörren.

Det är iögonenfallande att under de senaste månaderna alla viktiga ledande personer inom partiet och statsapparaten talat om ämnet religion. De religösa gemenskaperna skall återföras under partifärlan. Illegala aktiviteter under religionens täckmantel och all inblandning ”utifrån” skall inte bara förbjudas utan också bestraffas strängt. För den katolska kyrkans del berör detta hela verksamheten i den underjordiska kyrkan. Denna kyrka uppskattas ha omkring tre miljoner medlemmar och har hållit fast vid en absolut trohet mot den helige fadern i Rom. Man syftar även på de hemliga biskopsutnämningarna som påven gjort.

Partiledningen uppfattar detta som en illegal inblandning av en utländsk makt i Kinas inre angelägenheter. Hur allvarligt detta hot måste betraktas visar också de häktningar av präster och biskopar som varit inofficiellt bekanta sedan månader men nu också bekräftats officiellt.

För den patriotiska katolska föreningen, dvs. den officiellt erkända och statligt kontrollerade katolska kyrkan, blåser också hård motvind. Innan man tilläts att fira 40-årsjubileum i slutet av november i fjol fick man lov att låta alla biskopar och präster genomgå en politisk skolning. Ett antal biskopar från denna officiella kyrka som blivit vigda utan påvens medgivande har beskyllts för att stå i hemlig förbindelse med Rom. Därmed skulle de ha kringgått partiets riktlinjer som förskriver att den kinesiska kyrkan är strikt avskiljd från Rom. ”De hemliga förbindelserna med Rom måste genast upphävas och ifrågavarande biskopar måste avlägga en skriftlig bekännelse och av hjärtat ångra sina förseelser för att kunna bli ursäktade” (ur ett brev från folkrepubliken).

För en tid sedan stängdes prästseminarierna i Wuhan och Taiyuan och man räknar med att fler kommer att stängas under året. Färre präster kommer att vigas och inom en nära framtid kommer kanske inga kandidater mer att tillåtas börja studera. Det påstås att det redan finns tillräckligt många präster. I mars i år måste alla unga präster delta i ett tre månader långt politiskt seminarium. Med tvång skall de befrias från den romerska andan. Att bygga kyrkor kan under en överskådlig framtid bli förbjudet. Religiös litteratur från utlandet kommer det åter att bli strängt förbjudet att ta in.

Brev från Folkrepubliken Kina talar om en ny epok med ofrihet, förmynderi, fördumning och en oupphörlig propaganda med lögner och en tilltagande fruktan för att en andra kulturrevolution kommer att bryta ut, vars mål denna gång skulle rikta sig mot de religiösa församlingarna.

Ur Die Katolischen Missionen

Bearb. Anna Maria Hodacs