Kroppens etik

Låt mig säga först av allt att jag välkomnar denna bok. Det är häpnadsväckande att ingen har kommit på att skriva en bok om kroppens etik tidigare. Nu när den finns tycker man det är självklart att det måste finnas en bok om kroppens etik. Men kanske säger det också något om vår fragmenterade och mekanistiska syn på människan som gör att vi inte ser kroppen som en helhet – som hel, helig, ja som ett heligt tempel.

Det kan noteras att boken handlar om kroppens etik, men att den hela tiden också kommer in på själsliga fenomen i beskrivandet av kroppens etik. Den logiska fortsättningen på en bok om kroppens etik kanske vore att skriva en bok om kroppens och själens etik?

Författaren är professor Erwin Bischofberger, Karolinska Institutet. Han har haft en referensgrupp med kroppsterapeuter, vårdpedagoger och en präst från Svenska kyrkan. Det borgar för en bred förankring av de tankar och idéer som förs fram, samtidigt som boken tydligt visar att det är en man med gedigen bildning som hållit i pennan. Det är ett rent nöje att följa hans utläggningar från antiken fram till dags dato, språkligt, historiskt, religiöst, filosofiskt, ja även politiskt. Sådan bildning är idag ovanlig men behövs i vårt samhälle, där historielösheten är utbredd och kunskapen är uppsplittrad i små fragment och enbart fokuserad på ut-bildning.

Kroppens etik är en viktig bok utifrån en helhetssyn på människan och en gemensam värdegrund om människans okränkbarhet. Den behövs eftersom det i tider som dessa, när den yttre fasaden avgör hur människor värderas, är viktigt att påminna om att kroppen är något mer än enbart en yta som behöver förbättras, låt vara med olika nog så värdefulla kroppsterapeutiska insatser. Kroppen är, som författaren upprepar gång på gång, okränkbar och hel. Samtidigt ser vi dagligen bevis på motsatsen: att människans kropp betraktas enbart som ett objekt och därmed riskerar att bli en handelsvara. Den yttersta konsekvensen av detta är faktiskt slaveri.

I Sverige råder det brist på en gemensam värdegrund som garant för att människan är född fri och har rättigheter och rätt till skydd av dessa rättigheter. Visst kan man ibland möta fager retorik om dessa ting, men vem tänker till exempel på att det är en mänsklig rättighet att uppnå högsta möjliga tillstånd av hälsa? Jag hade gärna sett att författaren hade knutit ihop dessa grundläggande fri- och rättighetstankar med den gällande svenska lagstiftningen. Dessutom saknar jag EU-perspektivet vad gäller lagfrågorna. Boken blir därmed väldigt etnocentriskt svensk, vilket den inte skulle behövt vara. Men till författarens försvar måste jag tillägga att hans tydliga värdegrund om människans okränkbarhet och hans djupa humanism vilar implicit över allt hans skrivande. Men det till synes självklara måste kanske ändå påpekas.

För att visa att kroppen är okränkbar, måste vi alltså bemöda oss om att bemöta hela människan som en okränkbar individ i sin egen rätt. Ser vi bara kroppen eller kanske bara en del av kroppen – en rygg, ett knä – kommer patienten inte att uppleva sig sedd som människa och därmed heller inte känna sig respekterad. Ordet ’respekt’ hänger samman med latinets ’spectare’, att se. Att bli respekterad handlar om att bli sedd. En annan ytterlighet består i det extrema psykologiserandet där människan tar slut vid atlaskotan. Det ger en bild av människan som en förvuxen huvudfoting. Kroppen blir då inte alls synliggjord, vilket leder till att man inte förstår det nära sambandet mellan kropp och själ och att vi i mycket hög grad påverkas av vår biologi. Det pågår för närvarande en hätsk debatt mellan å ena sidan dem som anser att det enbart är biologiska, läs ärftliga, genetiska faktorer, som påverkar ett barns utveckling, kognitivt, emotionellt och psykomotoriskt och å andra sidan dem som anser att det väsentligen handlar om sociala faktorer och yttre miljö. Bokens författare kryssar dock elegant förbi dessa motsättningar och talar istället om ett helhetsperspektiv och en helhetssyn med respekt för den mänskliga värdigheten och människans okränkbarhet.

Det intressanta perspektiv som är bokens centrala tema, nämligen skillnaden mellan integritet och autonomi och vad detta betyder i det dagliga arbetet som kroppsterapeut, belyses utomordentligt väl. Här kommer boken med ett mycket värdefullt bidrag, eftersom det är av så avgörande betydelse för den enskilde kroppsterapeuten att förstå att integriteten aldrig får kränkas och varför. Medan autonomin ibland kan upphävas och slutligen definitivt sätts ur spel är integritet, enligt författarens definition, ett specifikt egenvärde som består i förmågan att handla efter eget samvete. Autonomi är självbestämmande, en hög grad av oberoende. I dagligt tal blandas dessa saker ofta ihop med varandra, så att man tror att bara man får bestämma själv så blir allt bra. Integritet och autonomi kopplar författaren sedan elegant till begreppen om människan som person, ” varat”, och människan som aktör, ”handlandet”, i enlighet med en formulering av Thomas av Aquino: Agere sequitur esse, handlandet följer på varat. Varat är alltid kopplat till integriteten, medan handlandet är kopplat till autonomin. Eller uttryckt på annat sätt: att kroppen strejkar ibland och att smärtan begränsar vår rörelseförmåga påverkar vårt oberoende. Åldrande och sjukdomar inskränker vår autonomi. Men det betyder inte att personen får kränkas i sin integritet. Dessa sammanhang är pedagogiskt väl framställda i boken.

Jag skulle vilja föreslå att den här boken, efter en del omarbetning, ställs till förfogande inom sjukvårdens olika utbildningar. Jag anar nämligen att många av tragedierna särskilt inom åldrings- och demensvården aldrig skulle ha behövt inträffa om personalen och medarbetarna hade fått dessa ting klargjorda för sig redan från början av sitt arbete inom vård och omsorg. Det handlar dels om att förmedla kunskap om skillnaden mellan integritet och autonomi, dels om att själv bli medveten om sina egna värderingar. Var går gränserna för min egen integritet och min egen autonomi? På denna punkt skulle boken kunna berikas med ett par grundläggande fallbeskrivningar. Vem är jag? Vad är en människa? Denna djupaste existentiella fråga ställs vi som arbetar med människor inför dagligen. Varför går det snett, trots att vi vill så väl? Varför fungerar inte kommunikationen? Varför lyckas vi ibland skapa bra relationer och varför misslyckas vi ibland med det?

Det finns många goda ansatser i boken som inte är fullt utarbetade, men som kanske skulle kunna utvecklas mer i nästa upplaga. Några exempel på det är avsnittet om lagar och tillsyn på s. 46–49, stycket om den etiska reflexionen på s. 58, liksom texten om individens personliga ansvar på s. 66. På s. 72 finns ett bra fallexempel, men det vore önskvärt med fler.

Vad gäller författarens språkbruk så är detta på samma gång både tydligt och rofyllt att läsa, samtidigt som man hela tiden får små aha-upplevelser, som jag som läsare kan notera med ett roat leende. ”Ja just det, så där är det ju!” Insikterna kommer som ett stilla vårregn som mjukar upp och skapar grogrund för ett förändrat förhållningssätt. Det blir som en befrielse.

De många förtjänstfulla aspekter av denna bok som jag har nämnt gör att jag tror att den kommer att bli mycket viktig i utbildningen av kroppsterapeuter och att den borde bli standard som examinatorisk kurslitteratur och som textunderlag för seminariediskussioner. Vad menas med autonomi och integritet? Vad är skillnaden dem emellan? Vad har det att göra med oss som kroppsterapeuter? För somliga kan detta tyckas vara självklarheter, men i så fall kan man gå in på knepiga fallbeskrivningar och jobba mer i seminarieform, där man utvecklas i dialog och finslipar sina argument och tydliggör sina egna värderingar. Att kroppen är i fara i vår kroppsfixerade och sexistiska kultur, där social ingenjörskonst nu ersätts med biologisk ingenjörskonst, är uppenbart. Boken är också i detta avseende en väckarklocka. Erwin Bischofberger är en whistle blower. Han blåser i visslan. Han manar till besinning och eftertanke. Det är en klok och välbehövlig uppmaning han kommer med.

Boken är både informativ, kunskapsrik och rolig att läsa. Men det måste samtidigt sägas det finns en del allvarliga brister med bokens layout, vilket naturligtvis författaren på intet sätt skall belastas för. Det framstår som en paradox att förlaget har haft den dåliga smaken att ge boken en layout som står i direkt strid mot textens tal om kroppens etik och helhetssyn på människan. Det är kontraproduktivt och dessutom respektlöst mot författaren. Sidorna fylls av fragmenterade delar av människor från Leonardo da Vincis skisser. På s. 112, som handlar om förhållningssätt kring nakenhet och avkläddhet, sätter man exempelvis in en bild av beröring med ett mycket dubbeltydigt budskap. Kanske rör det sig om en Freudian slip hos layoutaren. Vidare möter man konstiga inramningar och händer som spretar åt olika håll som ger känslan av fyrkantig politiskt korrekt 70-talspedagogik. Det skapar allt annat än en upplevelse av helhet och sammanhang. Valet av omslagsbild är också helt misslyckat – den ger läsaren känslan av att titta genom ett nyckelhål på något otillbörligt. På dessa punkter önskar man sig snabba förändringar från förlagets sida till nästa upplaga.