Kyrkan medlar i Colombia

Ett litet, men dock betydelsefullt steg i riktning mot fred har tagits i det sedan snart 40 år krigshärjade Colombia. Den 30 november förra året förklarade den paramilitära gruppen AUC (Colombias förenade självförsvar) sig villig att iaktta en vapenvila på obestämd tid och att inleda förhandlingar med rege-ringen. Regeringen har under tiden utsett en kommission och förhandlingarna skall påbörjas den 20 januari. Den katolska kyrkan har bidragit till att paramilitären och rege-ringen närmat sig varandra, och kyrkan kommer även i fortsättningen att, som det heter, ”underlätta” processen.

Civilbefolkningen offer i maktkamp

Paramilitären, som räknar med omkring 10 000 soldater, har betydande makt i landet. Jämte gerillarörelserna FARC (Colom-bias revolutionära väpnade styrkor) och ELN (Nationella befrielsearmén) kontrollerar paramilitären stora delar av landsbygden. Paramilitären bildades i syfte att bekämpa vänstergerillan och har genom åren i viss utsträckning samarbetat med armén i kampen mot gerillan. Regeringen och delar av befolkningen har därför, enligt Juanita León, ledarskribent på den colombianska veckotidskriften Semana, sett paramilitären som ett nödvändigt ont. Stödet för AUC har dock svalnat i takt med att massakrerna på civilbefolkningen tilltagit. I slutet av september förra året efterlyste dessutom president George W. Bush paramilitärens ledare Carlos Castaño för narkotikasmuggling och terrorism och AUC ingår numera i USA:s lista över terroristorganisationer.

Respekten för mänskliga rättigheter är försvinnande liten i Colombia, vilket påpekas i Amnesty Internationals senaste årsrapport. Kidnappningar och massakrer är en ständigt återkommande verklighet. En förklaring till att det hänsynslösa och till synes blinda våldet drabbar civilbefolkningen är att såväl gerillarörelserna som paramilitären med tiden övergivit sina ideologiska mål och numera ägnar sig helt åt att bevaka sina positioner i en brutal maktkamp. Civilbefolkningen blir inte sällan indragen i stridigheterna mellan gerillarörelserna och paramilitären och många för en minst sagt osäker tillvaro som interna flyktingar. Narkotikahandeln är onekligen en del av problemet. Paramilitärens viktigaste inkomstkälla är, förutom kidnappningar, handel med narkotika. Enligt den ledande colombianska dagstidningen El Tiempo, förfogar AUC över uppskattningsvis 30 000 hektar kokaodlingar, vilket motsvarar drygt 60 000 fotbollsplaner! (Detta skall ställas i relation till en total areal av kokafält i landet på omkring 160 000 hektar.)

Löften

AUC lovar nu att underlätta för flyktingarna att återvända från de områden som paramilitären kontrollerar. Därutöver försäkrar paramilitären att dess barnsoldater skall överlämnas till Unicef. AUC överväger dessutom att upphöra med narkotikaodlingen och istället söka andra inkomstkällor. I gengäld vill AUC att de fångar som hör till paramilitären, släpps och att paramilitären garanteras skydd (främst från FARC) under förhandlingsprocessen.

Reaktionerna i Colombia har generellt sett varit försiktigt positiva. Även USA välkomnar vapenvilan. Den colombianska dags-tidningen El Tiempo varnar dock för alltför optimistiska tongångar. Det är nämligen inte första gången paramilitären utlovar en vapenvila. De senaste fem åren har AUC utlyst vapenvila lagom till jul och nyår. Våldsdåden har dock sedan fortsatt.

Biskoparnas insats uppskattas

Detta det senaste utspelet har föregåtts av en tids inofficiella förhandlingar mellan AUC och regeringens fredsombudsman Luis Carlos Restrepo.

Fem katolska biskopar har spelat en väsentlig roll i dessa samtal, där kyrkan sökt medla mellan de båda parterna. I deklarationen från den 30 november – riktad till president Álvaro Uribe, fredsombudsman Restrepo och den colombianska biskopskonferensens president kardinal Pedro Rubiano – säger AUC att man värdesätter biskoparnas insats och att man gärna ser kyrkan i en medlarroll även i fortsättningen.

Kardinal Rubiano svarade i ett uttalande i början av december i fjol att kyrkan är beredd att främja en fredlig utveckling, men han var noga med att samtidigt poängtera att kyrkan står neutral i landets olika konflikter. Rubiano betonade att kyrkan inte tar parti för någon särskild grupp utan istället bör ”samtala med alla beväpnade upprorsmakare och med alla som verkar i lagens utkanter”.

2002 värsta året på länge

Den katolska kyrkan i Colombia har, särskilt under det senaste decenniet, valt att inte ställa sig vid sidan om händelseutvecklingen och blunda för övergreppen. Kyrkan söker främja fred i landet dels på nämnda, höga politiska nivå, dels genom olika program lokalt och regionalt. I detta sammanhang förtjänar särskilt projektet Programa por la paz, som består av ett antal olika aktiviteter runtom i landet, att nämnas. Den katolska kyrkan i Colombia bemödar sig om att – åtminstone principiellt sett – vara neutral i de olika konflikterna.

Hur mycket kyrkan än försöker engagera sig i samhällsutvecklingen med bevarad neutralitet är emellertid en inblandning oundviklig. Priset är högt. Den colombianska veckotidskriften Semana sammanfattar året 2002 som det mest brutala hittills i kyrkans historia. 12 representanter för kyrkan mördades, sex kidnappades och minst åtta utsattes för olika former av hot. Den 16 mars förra året mördades Isaías Duarte Cancino, ärkebiskop i Colombias tredje största stad Cali (se Signum 3/2002). Detta mord är ännu ouppklarat, men enligt Andrés Grillo på Semana är det mycket som talar för att gerillarörelsen FARC låg bakom dådet. Den 11 november i fjol kidnappades dessutom Jorge Enrique Jiménez, biskop av Zipaquirá (norr om huvudstaden Bogotá) och president för den latinamerikanska episkopala kommissionen. Medlemmar av FARC kidnappade biskop Jiménez och en präst vid namn Desiderio Orjuela när de båda var på väg till en konfirmationsgudstjänst utanför huvudstaden Bogotá. Biskop Jiménez och prästen frisläpptes efter knappt fyra dygn, sedan hela 350 soldater från armén omringat den byggnad i vilken gisslan hölls. Enligt den engelska veckotidskriften The Tablet var kidnappningen ett försök från FARC:s sida att sätta press på regeringen i syfte att få några av de fångar som hör till gerillarörelsen frisläppta.

Andrés Grillo på Semana poängterar att kyrkan även tidigare varit måltavla för skoningslöst våld. Nytt är emellertid att angreppen mot kyrkan har fått en mer systematisk karaktär och att representanter högre upp i kyrkans hierarki blivit offer för gerillarörelsernas och paramilitärens framfart.

En förklaring är att kyrkan utgör en obekväm motvikt mot FARC. Kyrkans pastorala arbete och försvar av civilbefolkningens mänskliga rättigheter ses som ett hot mot gerillarörelsens verksamhet. När kyrkans representanter dessutom officiellt kritiserar de väpnade gruppernas förehavanden uppfattas detta som särskilt provocerande. Kyrkan i Colombia låter sig dock inte kuvas. I en radiointervju från augusti månad förra året gav kardinal Pedro Rubiano uttryck för kyrkans attityd i den rådande situationen: ”Man skall inte låta sig tystas ned på grund av vissa händelser eller på grund av hot. Evangeliet kan inte tystas ned och evangeliet är ett livets evangelium, inte dödens.”