Lätt och lärt om latin

De senaste åren har det kommit en strid ström av översättningar av klassiska texter. Det finns tydligen ännu personer som har kompetensen att göra sådant. För att en fortsättning skall följa, måste det utbildas nya specialister på latin, grekiska, hebreiska och allt vad de konstiga språken nu heter. Och för att unga människor skall vilja studera dem, måste intresset för dem väckas. Därför behövs det böcker som Tore Jansons Latin.

Författaren, Tore Janson, har varit professor i latin i Göteborg där han nu är professor i afrikanska språk. Sitt intresse för latin har han behållit, vilket den nu utgivna boken vittnar om. Den innehåller en koncis historik över latinets hela historia med väl valda exempel från olika tider. Detta är i ordets bästa mening populärvetenskap. Läsaren märker på varje sida att författaren suveränt behärskar sitt ämne och just därför har förmågan att transponera det till en behaglig och lättläst nivå. Det är inte så alldeles lätt att förklara vad textkritik går ut på för den som inte har sysslat med sådant, men här görs det på ett föredömligt sätt. I det andra huvudavsnittet, ”Latinet och Europa”, ges en översikt över latinets ställning efter medeltiden. ”Linné och latinet” heter ett kapitel. Ett annat kunde ha hetat Swedenborg och latinet, ty Swedenborgs litterära produktion är i ännu högre grad än Linnés på latin. Ett kärt ämne är latinets roll i den katolska kyrkan. Här heter det: ”Luther ivrade för att de kristna skulle höra predikan och läsa Bibeln på sitt eget språk” (s 128). Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att Janson tror att predikan under medeltiden var på latin. Så var inte fallet. För övrigt var Luther, vilket framhållits av bl.a. Birgit Stolt, ingalunda övertygad om välsignelsen av att övergå till att fira mässan på modersmålet. Under alla förhållanden ville han att man också skulle fira mässan på latin, men predikan skulle vara på modersmålet, vilket den alltid hade varit.

Slutligen ges en kortfattad grammatik, som dock innehåller de flesta av de grundläggande böjningsmönstren, och en ordlista.

Författaren framhåller att latinet har tre roller. Det var romarnas modersmål i antiken, det var Europas internationella språk fram till för några århundraden sedan, och det är det språk som har levererat de allra flesta lånorden till de moderna språken i Europa. Dessa skäl finns alltså till att känna till något om latin. ”Kanske kan en och annan vilja fortsätta och verkligen lära sig språket. Det tar tid och är arbetsamt, men det kan vara mödan värt.” I en tid då över 600 anmälde sig till en nybörjarkurs i latin vid Lunds universitet finns det anledning att se mot framtiden med en viss optimism. Men man bör också besinna sig på författarens ord: det tar tid och är arbetsamt.