Kyrkans socilallära och ekonomisk styrning – Något om telematik

Den audivisuella tekniken har minskat avstånden. Med telegraf, telefon, radio och television når vi varje enslig ort. Samfärdsel präglar vår tid. Ingen grupp kan överleva utan att följa med sin tid. Inom religionerna var man förr böjd att understryka det som skiljde, nu vill man ha samtal. Denna ändring har underlättats av att mänskligheten för första gången i historien har skaffat sig ett gemensamt språk. Även om man inom skilda kulturer utvecklar sina egna särpräglade tankar så har matematikens och naturvetenskapens språk påverkat alla och verkat för att forma likartade tankemönster.

Det närmande till varandra som pågår i världen kommer att fortsätta. Teletrafiken har ytterligare förbättrats genom sateliter. Från Europa kan vi nu ringa automatiskt till New York,

Sydney eller Tokyo. Genom teletekniken kan vi rådfråga databanker på avlägsna ställen och till och med få svaren på vårt eget språk. Genom teleteknik kan platser bokas på all världens flyglinjer och de som har till uppgift att svara för resor i något europeiskt land kan genast låta ett problem finna sin lösning i Chicago. Detta samspelta system av fjärrkontakter och databanker har man nu med en ny term börjat att kalla telematik. Denna kommer nu in i våra liv. Vi låter oss villigt fångas av den nya teknikens möjligheter och ser fram mot en värld utan ansträngningar. Men så är det inte. Det rör sig om en omvälvning vars följder det gäller att lära sig behärska för att den skall kunna tjäna som redskap för verklig utveckling. Redan nu inställer sig en fråga som bör förutskickas: I vilken riktning bör man försöka länka in utvecklingen och då särskilt telematiken? Denna fråga bör ställas innan man ger sig in på hur det hela bör styras och vilka styrmedel som bör nyttjas.

Kan man tala om en samhällsstyrning av utvecklingen?

Folk i allmänhet syns stå modfällda inför de svårigheter som är förknippade med uppgiften att styra utvecklingen. Under industrisamhällets tillväxtår fanns det ett livligt intresse för att främja alla folks framsteg eftersom man föreställde sig att gjorda rön var allmängiltiga. Nyttigheternas mångfald och överflöd i form av vägar, radio, skolor, sjuk- och hälsovård, sociallagstiftningen m.m. bildade tillsammans ett väldigt språng i mänsklighetens historia. Även de, som själva inte hade kommit att draga nytta av dessa framsteg, ville inte vara dem förutan och ej heller vrida utvecklingen tillbaka. Men idag förefaller det som om det underbara som har skett skulle ha förslösats. Man bestrider ej de framsteg som har förekommit och ej heller att framsteg framdeles är möjliga. Att påstå motsatsen skulle sträva mot det verkliga förhållandet. Vetenskapliga redovisningar innehåller uppgifter om uppfinningar och upptäckter, som endast väntar på att bli mer kända och på att kunna tas i bruk. Det är människans förmåga att skapa en bättre och mer mänsklig värld som betvivlas.

Denna svårighet bör ej tonas ner i de ögonblick som regeringarna drar upp de stora riktlinjerna för den framtida tetematiken. Det är endast i den mån man kan visa att svårigheterna kan övervinnas som den nya tekniken kommer att kunna ställas i de humanitära intressenas tjänst i stället för att tjäna som redskap åt ekonomiska och finansiella intressen. Det ligger en utmaning i att säga att de sociala intressena bör ges förtur om utvecklingen ej skall bli utopisk eller om det överhuvudtaget skall kunna bli möjligt att öva ett gagnande inflytande på omvärlden. I diskussionen måste den frågan ställas på sin spets om den utveckling, som förkunnas av västländerna och deras vänner i utvecklingsländerna, är den enda som kan förverkligas. I denna utveckling styr de järnhårda ekonomiska lagarna. Man kan samtidigt fråga sig om inte det kan finnas andra vägar till utveckling i vilka vars och ens ansvar för sina medmänniskor bättre kan främjas. Men det finns de, som inte finner det vara rimligt att blanda samman omsorgen om de fattiga med avtal om lammanknytning av teleinformationssystem. Det kan synas som om det skulle vara bäst att lämna omsorgen om de nödlidande till sociala hjälporgan istället för att blanda in dessa frågor i den ekonomiska utvecklingen och därmed göra hithörande ting än mer växlande och svårstyrda inom världshushållet. Inte heller kyrkan står utanför det vägval som bör träffas. Det förekommer att man låter påskina att det andliga ståndet i alltför hög grad sysslar med rättvisefrågan. Man beklagar att 1971 års biskopssynod särskilt gick in för denna fråga och man manar kyrkan att sluta med att blanda sig i politiken och i stället hålla sig till sin egentliga uppgift. När man talar så glömmer man de budskap som ligger i Paulus VI:s Evangelii nuntiandi och i de anföranden med social inriktning som Johannes Paulus II höll i Mexiko och i Redemptor hominis.

Genom att undersöka under vilka villkor tetematiken sprids kommer vi att bättre kunna överblicka läget samt lättare kunna bedöma på vilket sätt kyrkan skall kunna göra sin insats i samhällets omdaning.

Telematiken måste styras

Det är övligt att beteckna svunna tidsåldrar med den teknik, som därunder har uppfunnits och allmänt brukats. På detta sätt har vi fått stenåldern och järnåldern samt helt nyligen även tryckpressens tidsålder. Det kommer att bli på liknande sätt med vår egen tid. Det är en tid som ligger före den informatikens tidsålder som kan anas. (Informatik är en vetenskapsgren som avser information i allmänhet samt dess kommunikation och behandling).

Spridningen av informatiken kommer att djupt förändra samhället. Vid något tillfälle använde sig professor Denys Bransillon av en bild hämtad från en annan del av trafiktekniken. Han påpekade att kostnadsutvecklingen när det gällde datorer hade varit sådan att vi nu får vad som motsvarar en Rolls Royce för samma pris som vi för tio år sedan betalade för en trampcykel.

Få studier har gjorts rörande informatikens inverkan på människornas dagliga liv och ännu färre rörande olika sätt att verkligen behärska våra datorer. Dessa ting bör närmare beskrivas för att kyrkans sociallära och syn på samhället skall kunna göra sig gällande.

Informatikens nya samhälle betyder förändringar i åtminstone tre avseenden. Det gäller sysselsättningen, den politiska makten och kulturen.

Låt oss först titta på sysselsättnings- och arbetsmiljöfrågorna. Införande av automatiska system i industri och handel medför att arbetstillfällen slopas och att nya krav ställs på dem som blir kvar.

Sysselsättningen har uppehållits i de industriella ekonomierna till stor del genom en utbyggnad av vad som brukar kallas den tertiära sektorn. Antalet arbetstillfällen minskar och åtföljs av en förbättring av jordbrukets och basindustriernas produktivitet. Överutbudet av fri arbetskraft – liksom också kvinnorna – kommer att sysselsättas i handeln och på kontor. Men nu sker ytterligare en förändring. Med elektronikens hjälp kommer ett stort antal arbeten inom handeln, på kontor samt vid offentliga förvaltningar att kunna utföras snabbare och säkrare med allt mindre insatser av mänsklig arbetskraft. Kostnaderna blir lägre och arbetet blir bättre utfört. Siffror finns redan färdiga som i kvantitativa termer beskriver denna pågående utveckling. Det kan exempelvis röra sig om ett nytt flygplan som kan gå i trafik med en liten specialiserad besättning på två eller tre personer. Man räknar med att den franska förvaltningen av socialförsäkringen om tio år kommer att ha 10 till 15% färre tjänstemän samtidigt som man räknar med en årlig tillväxt med 7016 av antalet ärenden. De franska statsjärnvägarna räknar med att under de närmaste tio åren kunna avskaffa 10 000 årsverken. Inom bankvärlden har det gjorts en utredning som visar att det skulle gå att spara in 30% av nuvarande befattningar under en tioårsperiod. Det stora bolaget Siemens gjorde en del studier rörande skrivmaskinsarbetet på sina kontor. Genom informationstekniska studier kom man fram till att en fjärdedel av maskinskrivarna kunde undvaras. Eftersom de flesta som skriver maskin är kvinnor betyder detta att rationaliseringar av denna typ går ut över den kvinnliga arbetskraften som därmed drabbas av arbetslöshet.

Elektronikens inverkan på arbetet är främst av kvalitativ art.

Genom denna ändras förhållandena mellan de människor som arbetar inom samma företag och människornas förhållande till sin yttre miljö. Arbetaren upphör att mätas med hänsyn till det värde man lägger i hans arbetsuppgifter. De gamla rangrullorna slits sönder och samman. Karriärprofilerna förändras. Nya krav kommer att ställas. Införande av nya tekniker i arbetet är inte någonting som är så nytt att det aldrig tidigare skulle ha inträffat. Det var ju inte så länge sedan järnvägen ersatte allmänna skjutsen. Vi har också sett att flyget har ersatt passagerarbåtarna. I stället för stearinljus har vi elektrisk belysning. Träskomakare och andra skomakare har fått se sig utslagna av fabriker vad anbelangar nytillverkningen. Varje gång en teknik har ersatts eller omgestaltats har människor varit tvugna att anpassa sig till nya roller och situationer. Telematiken påverkar samhället i dess helhet. Genom telematiken påverkas grundvalarna för den politiska maktutövningen och även villkoren för tillgången till en – genom tingens nya ordning förändrad – kultur.

Och så till vad som gäller den politiska makten. Genom telematiken ändras maktutövningens villkor. Till telematiken hör en social struktur och denna är knuten till vetande och kunskaper. Man brukar klandra det nuvarande samhället för att man har låtit en liten krets sitta inne med kunskaper som ger makt och rikedom. Genom tetematiken möjliggörs en omvälvande kunskapsspridning. Å ena sidan minskas betydelsen av vissa mellangrupper. Det är frågan om grupper som har ägt vissa kunskaper och övat ett begränsat inflytande på samhällslivet. Inom kort kommer den kunskap, som medlemmarna i dessa grupper har varit utrustade med, att ha satts på magnetband och kommer att förmedlas genom datorer. Men det måste finnas människor, som hanterar och styr all denna magasinerade kunskap och de institutioner som har den om hand. Dessa människor kommer att förvara nycklarna till de databanker där kunskaperna finns.

Dessa datatrafikdirektörer och databanker kommer själva att bli det rådande ekonomiska systemets fångar. Man kommer att kräva av dem att de företag som de förvaltar skall uppvisa god lönsamhet. Av rädsla att man skall överflyglas eller slås ut av konkurrenter kommer man att ständigt bevaka utvecklingen ur strikt företagsekonomisk synpunkt. Man kommer städse att ligga på lur för att se om man kan vinna någon fördel på någon medtävlares bekostnad. För att stärka sin ställning gentemot avnämarna kan affärsmässiga grepp som märkepräglade dataspråk komma till nytta. Härigenom kan man binda avnämarna till sig och undvika risken att bli utslagna av medtävlare även om dessa till äventyrs har lyckats utveckla bättre tekniker eller rutiner.

Ekonomisk makt kan användas för att förvärva politisk makt och även till att försöka ersätta den politiska makten – sådan vi nu känner den – med maktstrukturer av andra och hittills osedda arter. De som styr telekommunikationssystem och databanker förfogar över faktiska monopol på information av det slag som är den politiska maktutövningens själva grundval. De som förvarar information kan besluta sig för att antingen släppa fram den eller dölja den. De kommer att kunna påverka de beslut som skall till att fattas och de kan tänkas vilja främja en viss typ av samhälle. Så kommer det att bli om motvikter inte skapas i tid.

Nytt språk – nya tankevanor

Det tredje viktiga området för telematiken är språket och kulturen. De nya informationssystemen kan komma att påverka samhället och människorna på flera sätt. De nya kommunikationsvägarna kan även komma att stöta bort vissa grupper, som ej förmår hänga med, och de kan också användas för social utstötning i stället för att främja en ökad förståelse människor emellan.

Varje språk är genom ordskatt och satslära ett särpräglat verktyg för tolkande av verkligheten – ord som återger tankar eller förmedlar kunskaper om ting eller händelser. Sant är att människan skapar språket. Men det gäller också, att språket i sin tur påverkar människorna och att man genom språket får skilda kulturer och att språk utvecklas och går tillbaka i samklang med kulturers uppgång och fall. Det språk som används inom den nutida informatiken är inte endast ett nytt språk. Det är också ett särspråk – olikt vardagens tungomål. Det nya språket är till sin natur hemligt och kortfattat. Det skapar också nya tankevanor. Spridningen av det nya språket kommer att få två följder. De samhällsgrupper som ej lär sig det nya språket kommer att förlora inflytande till de grupper som i detta stycke visar prov på mer handlingskraft. De som inte kan nyttja det nya språket ställs åt sidan. Å andra sidan är det nya språket ett verkligt världsspråk, ett nytt allmängiltigt sätt att tänka. Varje samhälle vill i och för sig nå det allmängiltiga men samhällena tolkar alltid detta i ljuset av sin egen historia och kultur. Härigenom uppstår tvister mellan folken när de ger sig i kast med att försöka bilda större politiska och sociala enheter. De lyckas inte ens ge ett ensartat innehåll åt en som gemensam betraktad strävan efter rättvisa. I telematiken får människorna ett gemensamt språk som ej är beroende av ländernas filosofiska och kulturella traditioner – ett nytt språk som kan ge en verklighetsupplevelse som ej är beroende av med varandra tävlande nationella traditioner. Det nya språket är format av matematik och naturvetenskap. Det är konstruerat så att det ger företräde för en världsbild utan religiös tro och utblick mot det absoluta. En världsbild som är en annan än den som sedan gammalt finns hos den människa som befolkar jorden.

Vi har nu hunnit till problemets hjärtpunkt. Det gäller att lära sig behärska tillväxtens ekonomiska dynamik. Socialt ansvar och goda mänskliga kontakter får inte fördärvas av kalla logiska system. Utvecklingsteoretiska studier syns klart visa att telematiken är något som ej kan undvikas och att vår insats bör inriktas på att hindra de skador som kommer att uppstå om telematiken får stanna kvar i den miljö där den är född. En fråga som måste ges ett svar är den om det är möjligt att styra den utveckling som är i gång så att resultaten blir sådana att de kan ställas i människans tjänst. I samband härmed finns det också skäl att fråga, vilken roll kristna organisationer för socialt arbete och insatser inom samhällslivet bör spela.

Utveckling och social styrning

Världens ekonomiska liv är idag så komplicerat att man kan tvivla på om det är möjligt att förena ekonomisk utveckling med sociala mål. Ett av skälen till det minskade intresset under de senaste trettio åren för kyrkans sociala läror är att man finner dem teoretiska och inte inser hur de skall kunna påverka den verklighet som vi har inför ögonen. Två anmärkningar skall här göras till detta.

Ett steg i sänder

I alla industriländer är socialpolitiken i stort sett densamma. Detta gäller vare sig länderna kallar sig socialistiska, liberala, socialdemokratiska eller konservativa. De har alla tillgodosett de sociala behoven genom samhälleliga organ. I alla har fackföreningar, kollektivavtal och sociallagstiftningar sin givna funktion. De industriländer som finns vid 1900-talets slut har inte mycket gemensamt med de industriländer som fanns under 1800-talet och i vilka den ekonomiska liberalismens principer ansågs okränkbara. Ingen våldsam omstörtning av samhället har behövts för denna omdaning. Det har varit frågan om en jämn lunk av små förändringar. Punktvis har man ändrat på än det ena, än det andra. Efterhand har man ändrat på hela synen på samhället och det sociala livet. På detta sätt har man städse bäddat för nya framsteg. Den sociallagstiftning som har kommit till efterhand har inte stiftats på en höft. Det har gällt att med lagar stävja vissa bestämda missförhållanden eller främja vissa saker. Det har varit de politiska partierna och fackföreningarna – samt i vissa fall även kapitalägarna – som har drivit fram detta lappverk av lagar. Man har lagstiftningsvägen velat sätta stopp för odrägliga arbetsförhållanden, verka för arbetarskydd, skydda rätten att bilda fackföreningar, begränsa kvinnors och barns nattarbete, bestämma om en längsta veckoarbetstid och senare även om att vissa förhållanden på arbetsmarknaden ej skall vara förhandlingsbara. Denna lagstiftning har i industriländerna kommit att bilda en enhet för sig med egna principer. Genom det internationella ekonomiska samarbetet påverkas sociallagstiftningen i de enskilda länderna. Genom att skapa internationella regler ägnade att försöka komma till rätta med sociala missförhållanden av olika slag sker intrång i staternas suveränitet. Man har sagt sig att när det gäller sådant som att tillgodose människans sociala välfärd bör de principer som särskilt är avsedda att trygga denna ges försteg även i förhållande till suveräniteten. Man räknar med att principen om den nationella suveräniteten så småningom kommer att naggas i kanten genom internationella försök att stävja uppenbara och svåra fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Men vi bör också minnas att Förenta Nationernas specialorgan har misslyckats med att konferensvägen komma till rätta med missförhållanden. Sådana misslyckanden har gjorts av specialorganen för Handel och Utveckling respektive Industriell utveckling. Vad dessa organ har företagit sig har ej väckt allmänt gensvar och det står klart, att en grund av gemensamma åsikter om vad som är rätt och riktigt saknas. Man skulle behöva överenskommelser, som med vett och vilja skulle kunna biträdas av alla, och därefter med dessa som grund gå vidare. Detta låter sig inte göra om man inte förankrar det kommande arbetet bland massorna. Man måste sprida en insikt om att våra hittillsvarande vanor måste ändras och att vissa moraliska principer måste fastslås och att en anda av ömsesidigt förtroende måste skapas. På detta sätt bör en grund kunna läggas, som behövs för en ny ekonomisk ordning.

På ett liknande sätt förhåller det sig med de åtgärder som telematiken påkallar. Denna kräver att människorna skall vara beredda att lära om vad gäller sätten för att nå de gradvisa förändringar genom vilka man skall kunna nå nya medmänskliga kontakter och samverkansformer.

Socialvetenskaplig rationalitet

Vi lever i ett massamhälle där alla beter sig ganska lika och där värderingarna är ungefär desamma. Denna masskultur har efterträtt ett tidigare samhälle där individen framhävdes. Ett samhälle där den enskildes självständighet i moral, tanke och gärning värderades högt. En ändring har nu skett och man söker med rationell metod sina handlingsnormer i nära kontakt med sin omgivning samt använder sig av samhällsvetenskapernas resultat. Förr sökte man gärna ledning hos upphöjda förebilder, vilka tilläts sätta sin prägel på tid och samhälle i kraft av snille och ohämmad personlighetsutveckling. Nu söker man stöd genom att försöka anpassa sig till allmänt vedertagna meningar. Man vill helst befinna sig i takt med vad som är allmänt godtaget. Denna lust att söka trygghet genom att överensstämma med den allmänna meningen har blivit mycket märkbar efter andra världskriget. En ny typ av logik har uppstått. Man håller för sant vad hopen tycker. Detta förklarar varför man i samtida samhällen så gärna vill veta vad folk i allmänhet tycker och varför men så gärna vill få reda på vart vinden blåser. Det gäller att noga hänga med och undvika att bli stämplad som särling.

Många i ledande ställning är idag kunniga i konsten att ta reda på varför saker och ting har gått snett. Men att fatta beslut varigenom hotande faror skulle kunna avvärjas och utvecklingen föras in på en ny och bättre väg duger de inte till. Man saknar förmågan att tänka i rationella juridiska termer. Förmågan att lagstifta för morgondagens samhälle finns inte.

Juridisk rationalitet

Den utveckling som har beskrivits i det föregående har varit förenad med att rättsvetenskapens anseende har sjunkit. Detta har särskilt gällt den teoretiska delen, den del som är särskilt ägnad för arbeten som syftar till att reglera i syfte att förändra.

Rationalitet är den logiska process som söker sanningen. Juridisk rationalitet föreligger när det finns ett samband mellan å ena sidan lagar och kontrakt och å andra sidan förhållanden som uppstått senare.

Genom skatterätt kan man påverka samhällets utformning. Om man i skatterätten räknar med hushåll bestående av gifta par med eller utan barn påverkar man familjelivets framtida utformning. När en advokat sitter och gör upp en bolagsordning åt några klienter försöker han få med bestämmelser som kan vara användbara för att billigt lösa tänkta konflikter. Den rättvisa som då söks måste alltid teoretiskt kunna upplevas i förväg.

Kyrkans lära om juridisk rationalitet och samhället

Kyrkans lära om samhälle och sociala plikter har under hela 1800-talet och ända in på 1950-talet till sin utformning varit mängd med juridisk rationalitet. Kyrkan nöjde sig inte med att – såsom liberalismen gjorde – ange allmänna principer och angripa enstaka missförhållanden. Kyrkan hävdade att verksamma institutioner borde inrättas för att ett bättre och rättvisare samhälle skulle kunna byggas. Hur dessa institutioner i detalj skulle vara utformade angavs inte. Kyrkan krävde rättvisa löner, strejkrätt, förenings- och mötesfrihet, arbetstidens begränsning m.m. I alla dessa krav fanns det både juridiska och ekonomiska komponenter. Man ville få fram en lagstiftning som skulle bli en hjälp för en mer mänsklig och rättvis ekonomisk ordning.

Kyrkan har numera slutat att ge praktiska anvisningar. Eftersom problemen är världsomspännande går det inte att nöja sig med råd som avser vissa situationer. Riktlinjer för en allmän socialpolitik gällande alla jordens folk måste nu ges trots att förutsättningar ännu saknas för en global socialpolitik. De stora skillnader som finns mellan de olika samhällssystemen gör det inte möjligt att skapa en likformig arbetslagstiftning för hela världen. En sådan skulle annars kunna ligga till grund för en allmängiltig social lagstiftning. Skilda historiska traditioner gör att folken närmar sig problemen från olika utgångspunkter och ser på frågan om de mänskliga rättigheterna från olika vinklar. De påvliga rundskrivelserna Mater et magistra, Pacem in terris och Populorum progressio har emellertid allmänt mottagits mycket väl. Det har ansetts att Johannes XXIII och Paul VI hade bedömt läget på rätt sätt och deras rundskrivelser blev manande budskap och ledstjärnor för det fortsatta arbetet.

De problem som har mött upp har visat sig betydligt mer svårknäckta än man i förstone trodde. Kyrkans sociala budskap måste därför förstärkas med maningar som grundar sig på juridisk rationalitet.

Åter till den juridiska rationaliteten

Läget för den kyrkliga socialläran är nu ett annat än det som gällde under 1800-talet och första delen av 1900-talet. Vi lever nu i en världsekonomi av annat slag än förr – handel, penningtransaktioner och kreditfrågor berör nu alla som bor på vår jord. Kyrkans sociala undervisning måste därför hädanefter präglas av att även de lokala problemen kan återföras på världshändelsernas gång. Förr var det ofta så att man riktade in sig på att försöka finna lösningar, som skulle kunna passa de medelstora företagen med deras förankring i en viss provins. Nu inverkar ekonomiska händelser ute i världen snabbt även på minsta företag i varje vrå. Om man försöker sig på att odla upp en alpdal så beror frågan om företaget skall lyckas eller misslyckas på bensinpriset, tillgång på maskiner, konstgödsel och foder samt jämväl på beslut som fattas av jordbruksministrarna när de träffas till samråd i Bryssel. Det finns en böjelse hos industrialiserade områden att lägga sig till med ett inflytande på distrikt med annan ekonomisk inriktning och göra dessa tidigare självständiga områden beroende och att använda dem såsom redskap för den egna tillväxten. Det är i dessa ekonomiska kraftfält som kraven på mänsklig utveckling på nytt måste göras gällande. Allmänna maningar lär ej förslå för att råda bot på det som brister. Man måste gå fram bit för bit. Människan måste på nytt bli herre över utvecklingen genom att använda sig av väl anpassade mått och steg.

Ett exempel hämtat från telematiken

Uppmuntrande nog kan ett exempel på utvecklingsstyrning hämtas från den nya teknik som kallas för telematik. Denna teknik blir allt mer betydelsefull. Exemplet styrker den uppfattning som har redovisats i det föregående. Det rör sig om ett begränsat ingripande inom ett rättsligt avgränsat fält till gagn för alla.

Spanien har sedan gammalt haft särskilt nära kontakter med Latinamerika. Detta förhållande har alstrat det nya begreppet Hispanidad. Spanien har nyligen ökat utbytet av tekniska kunskaper med latinamerikanska länder utan att försöka dra fördel av sin egen överlägsenhet inom vissa områden. Man har undvikit att försöka använda ett tillfälligt övertag för att nå politiskt herravälde. Ett särskilt informations- och planeringsprojekt har startats. Det har fått namnet Investigacion sobre implicaciones sociales de la aplicacion de la ciencia y la tecnologia al desarrollo: Espana/Ibero-America. Hedersordförande är kung Juan Carlos och projektet står under tillsyn av Internationella Arbetsorganisationens eget socialforskningsinstitut. Härigenom har man tillförsäkrat projektet den internationella ställning som numera behövs även för att lösa geografiskt avgränsade problem.

Vid ett vetenskapligt kollokvium inom ramen för projektet – som hölls 1978 vid det spanska universitetet i La Rabida – slogs det fast att motmedel måste tillskapas för de skador, som kan uppstå vid överföring av teknisk kunskap till andra länder. I en rapport från kollokviet hette det på tal om motmedel mot sociala skadeverkningar: ”Dessa bör innehålla förslag till prövostenar och indikatorer, som skall användas av ansvariga projektledare, för att bevaka de socialpolitiska följderna. När man sluter överenskommelser som innebär att teknologi och naturvetenskap flyttas till en ny miljö bör följderna beaktas så att befolkningen i sin helhet skall kunna dra nytta av vidtagna åtgärder.”

När man förberedde ett andra kollokvium blev man i tillfälle att än noggrannare lägga fast denna rekommendation. I samband med denna sittning utformades tanken på att kontraktens lydelser siktas och sållas. Man skulle upprätta ett visst antal kontrollpunkter avsedda att bevaka de intressen som skulle beaktas. Dessa kontrollpunkter skulle väsentligen hämtas från traktater som hade slutits i Internationella Arbetsorganisationens hägn eller från rekommendationer som organisationen hade utfärdat. Genom att använda ett mångdubbelt såll skulle man kunna värja sig mot att den överförda kunskapen skulle skada istället för att båta. Förslagens sociala följder borde i tid kunna beaktas.

Dessa grundundersökningar fick en operationell inriktning i samband med ett visst fall som just gällde telematik. Att man satte in sina utredningsresurser just på detta fall berodde på herrarna Francisco Guijaros och Jose Maria Beringuers initiativ. Den förre var ordförande och den senare sekretare i en internationell organisation för utbyggnad av telekommunikationer, numera kallad FUINCA. Båda var aktiva under det första kollokviet i La Rabida. De framhöll att följderna av att information från databanker som fanns i Spanien skulle bli tillgänglig på andra sidan Atlanten noga borde undersökas. I samband härmed borde man också försöka göra upp en lista på tänkbara sociala vinster genom att information samlad och lagrad i Spanien skulle bli tillgänglig. De allmänna följderna för folken i Latinamerika av en spridning av telematiken borde vidare genomgås. Man satte upp som ett mål att telematiken borde ge klara sociala vinster. Man borde inte nöja sig med att kunna konstatera, att det ej skulle framskapa nya avskilda grupper med särskilda fördelar. Man ville av telematiken kräva, att den skulle hjälpa till att i samhället återanpassa folkgrupper som hade trängts undan. Man fick i detta fall tillfälle att på ett verkligt praktikfall pröva teorier som tidigare hade formulerats på avstånd från den bistra ekonomiska verkligheten. Man blev i tillfälle att använda juridisk rationalitet vid prövning av ett fall av teknologiexport och därvid sammanväga beräknade ekonomiska vinster med en väntad påverkan på hela människan och hennes utveckling.

Dessa förstudier ledde till att man föreslog att en bestämmelse om solidariskt ansvar skulle tas in i alla kontrakt som gällde spridning och användning av telematik.

Bestämmelsen om solidariskt ansvar

I det kontraktsformulär som man använde vid avtal mellan Spanien och latinamerikanska länder vid utbyten gällande telematik har man i kapitel tre satt in en bestämmelse om att solidariskt ansvar skall gälla. Det är en bestämmelse i två delar. Den ena behandlar de sociala syften man vill nå och andra vad som skall gälla för att solidariskt ansvar skall kunna utkrävas. Låt oss nu försöka tränga in i den filosofi som ligger till grund för bestämmelsen.

Det solidariska ansvarets filosofi

Genom bestämmelsen om solidariskt ansvar går man utanför den rena ekonomiska logiken och låter människan behålla sin rätt att bedöma och styra även efter det att kontrakt har slutits. Genom bestämmelsen vill man råda bot för den brist på jämlikhet mellan givare och mottagare som lätt kan uppstå och hindra att den ena parten skall komma att härska över den andra. Bestämmelsen gör också att man slipper att som enda mål jäkta efter lönsamhet när man skall genomföra sina utvecklingsprojekt. Ett sådant jäkt driver företagare att hålla en viss linje oavsett vad som bäst gagnar en avnämarkrets bestående av enskilda individer i ekonomiskt svaga länder.

Det är förvisso sant att sociallagstiftningen har gjort väldiga framsteg under vårt århundrade. Men tillämpningen har ofta en individualistisk karaktär. Man har metoder för att bättra och rätta när något har gått fel. Det är fråga om en lagstiftning som skall reparera odrägliga sociala situationer. Man har varit mycket mindre böjd för en positiv lagstiftning som skulle göra samhället så starkt att allvarliga missförhållanden ej skulle bli aktuella. Sinnelaget hos nutidens människor är sådant att man inte gärna vill tåla alla konsekvenser av den solidaritetens filosofi som tolkats av Paulus VI i orden Envar är min broder. I hela samhället är de sociala relationerna mer präglade av tävlingsanda än av solidaritet.

Genom paragrafen om solidariskt ansvar hade man velat gå emot den syn som innebar att allt enbart skulle mätas i ekonomiska termer. Man hade i kontraktet nedlagt en annan filosofi än den som präglar den fria och okontrollerade företagsamheten. Bestämmelsen om solidaritet tolkade en vilja att se det gemensamma företaget som något vari man nedlägger både människors välfärd och en teknologi och att det är med samlade mänskliga och tekniska resurser som man vill förkovra samhället utan att detta skall ske på bekostnad av redan förut illa ställda grupper. Fastmer skulle syftena med avtalen vara att göra det lättare för undanskuffade grupper att på nytt göra sig gällande och att tillgodose de sämst ställda gruppernas behov i ekonomiskt, socialt, kulturellt, politiskt och religiöst hänseende. Nytt i dessa kontrakt var att de avtalsslutande parterna även skulle vara beredda att solidariskt ansvara för skadeverkningar som skulle kunna drabba tredje man. Detta gör kontrakten annorlunda mot hittills använda affärsavtal. Det är här inte längre fråga om en uppgörelse av uteslutande ekonomisk natur. Det rör sig om sociala avtal som skall ha till syfte att gynna vissa i förväg uppgivna förändringar av samhället.

Enligt kontraktet och dess solidaritetsparagraf skulle båda parter solidariskt arbeta för att överenskommelsens samhällsnyttiga syfte skulle nås. Om verkan bleve att de utsatta syftena ej nåddes skulle delar av kontraktet kunna sättas ur spel på begäran av part och överläggningar hållas om eventuella ändringar i kontraktets innehåll. Den missnöjda parten skulle då exempelvis kunna peka på att det funnes illavarslande tecken på att kontraktets fullföljande ej skulle stå i samklang med de synpunkter som hade anlagts när texten nagelfors. Vid sådan överprövning av löpande kontrakt skulle det också vara tillåtet att anlita utomståendes tjänster såsom skiljeman eller god man. Ett moraliserande moment hade kommit in i avtalsrätten. Ett moment som verkar konstitutivt i fråga om ett avtal skulle vara tillåtet och giltigt. Det är först när hela rader av sådana kontrakt har kommit till stånd som man kan vänta att förtroendet kan återställas mellan folken och som det skall bli möjligt att bestämma grundlinjerna för en ny ekonomisk ordning.

Införande av sociala syften i solidaritetsparagrafen

Det kontraktsformulär som har används för att sprida telematik visar att det gäller att beakta fyra väsentliga socialpolitiska områden. För vart och ett av dessa områden bör de syften som först och främst skall tillgodoses noga anges. Låt oss förklara saken med några exempel:

Ett syfte bör vara att slå vakt om mottagarländernas egen kultur. I det här fallet gällde det att understödja bruket av spanska eller portugisiska. Man bör se till att man får informationsbanker som laddas upp på ett sätt som svarar mot verkliga behov. Vidare bör infödda datortekniker utbildas.

Nästa punkt är att man vill ge så många människor som möjligt tillfälle att använda de nya systemen och det kan därför vara lämpligt att redan i kontrakten rycka in bestämmelser om att de tekniska anläggningarna skall vara så inrättade att de väl tillgodoser detta syfte.

Ett tredje område är spörsmålet om det särskilda skydd som en ny teknik kan kräva för människorna i det land där den införs. Eftersom den nya tekniken kan medföra ovälkomna sociala störningar bör man i förväg bestämma de sociala indikatorer gällande arbetslöshet, social välfärd för de anställda och deras familjer, arbetarskydd och arbetsmiljö som skall beaktas.

Den fjärde punkten bör gälla arbetsmarknaden i stort. Eftersom den nya tekniken bl.a. skall användas för att främja de fattigas intresse av att komma in i samhället bör den utvecklas i nära samverkan med arbetsmarknadens parter. Redan när man förbereder ett kontrakt bör man låta arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer deltaga i arbetet och dessutom gärna också koppla in andra organisationer som kan bli berörda.

När utlöses solidaritetsparagrafen?

Det är garantiparagrafen om solidariskt ansvar för utvecklingen, som är den egentliga nyheten i kontraktformuläret. Genom denna paragraf har ett institutionaliserat skydd införts för andra värden än de ekonomiska och ett socialt tänkande av annan art än vi vanligen känner till från handel och samfärdsel har beaktats. Parterna har redan när avtal sluts kommit överens om att kontraktet ej skall fullföljas om det uppdagas att ovälkomna sociala bieffekter uppstår som står i strid med de syften, som ligger till grund för det slutna avtalet. I avtalet ligger redan en plikt till konsultation och en möjlighet till revision. Till detta kommer att man skall anlita Internationella Arbetsorganisationens tjänster för att utse en skiljeman i den mån man inte kan komma överens rörande begärda ändringar eller tillämpning.

Slutord

Utveckling är en sak som ofta väcker bekymmer i dagens värld. Detta gäller såväl på det internationella planet som inom de enskilda staterna, och i dessa såväl på ett internationellt plan som på regionalt. Alltför sällan har man ett klart begrepp om vad det hela rör sig om. Utveckling bör ej likställas med en förkovran av planetens ekonomiska liv i enlighet med de normer som vi hittills har levt med. Vi måste skaffa oss nya perspektiv och fråga oss vilka ändringar som bör göras i gällande samhällsformer och gällande regler för det ekonomiska livet för att alla och envar bättre skall kunna komma till sin rätt i enlighet med vad som har uttryckts i den påvliga rundskrivelsen Populorum progressio. Redan driver tillgängliga läror om samhället – och bland dessa intar den katolska socialläran främsta rummet – mänskligheten i denna riktning. Det finns en utbredd önskan att ställa tillgångar och ekonomiska kunskaper i människans tjänst. Om det är så att en viss misströstan kan märkas rörande möjligheterna till verkliga framsteg beror detta på att den vägledning som redan finns inte har hunnit att nå människornas sociala medvetande. Kunskap har ännu inte vunnits om att det finns sätt och institutioner varmed man kan få till stånd förändringar i rådande samhällsordningar. Det refererade exemplet från telematikens värld visar på framkomliga vägar för att nå praktiskt brukbara resultat. I problemet ligger en utmaning till samhällsforskarna att i nära samverkan med ekonomisk och teknisk expertis från olika fält söka röna användbara sätt att styra tillväxten av kunskap och teknik så att den kommer att gagna alla och ge bästa sociala utdelning.

Översättare: Bengt Rur