av STEN HIDAL
Thomas Bannerhed slog igenom som fågelskildrare med debutromanen Korparna (2011). För radiolyssnare har han blivit känd genom programmet ”Bannerheds bevingade vänner”. Nu har han kommit ut med en ny bok med naturlyriska betraktelser. Den utspelas under ett dygn i vårtid på Lovön i Mälaren.
Boken är indelad i fyra avdelningar: morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll. Inom varje del är iakttagelsen exakt preciserad: 03.32, 03.56, 4.17 och så vidare – sällan är det mer än en kvart mellan. Det sista klockslaget är 22.17 och det sammanfaller med morkullans skugglika flykt. Och hela tiden är kikaren med, som regel riktad mot skyn. Stillheten är tät och nästan möjlig att vidröra – och ändå är vi inte långt från storstadens pulserande liv. Det är nog inte många länder i Europa där en huvudstad ligger så nära en fräsch natur som i Sverige.
Även nu är fåglarna det stora intresset. Men det rör sig inte om en regelrätt inventering av Lovöns fågeluniversum, utan författaren noterar vilka fåglar han råkar se och reflekterar en stund stillsamt kring iakttagelsen. Här är vi långt från amatörornitologens jäktade avprickning av arter i fågelboken och närmare den sentida linneanens meditativa strövtåg i skog och mark. Och här finns mycket att se, allt från den lilla lövsångaren till den ståtliga fiskgjusen i boet, ”fjärdens drottning i sin borg”.
Det finns en risk med naturböcker av detta slag, nämligen en viss enformighet. Även om den regelrätta artinventeringen undviks, så vet läsaren ofta på förhand ungefär vad som kommer att infinna sig. Blickar man ut över Mälarens vatten från en av öarna, så är det inte någon överraskning om ett svanpar blir synligt. Det vore märkligare om en vit stork skulle visa sig på himlavalvet.
Men det är inte endast fåglar som kommer i blickpunkten. På första sidan möter ett rådjur och hela tiden fångar den rika vegetationen på Lovön intresset. Också människor finns på öns stigar. Bannerhed tänker inte sällan tillbaka på sin uppväxt på den småländska gården och sin relation till föräldrar och släktingar. På så sätt blir boken ett exempel på att intresse för naturen inte behöver betyda att människan försvinner ur blickfånget.
Boken är kongenialt illustrerad i svartvitt av Mattias Bäcklin. Ofta är numera naturböcker praktfullt illustrerade i färg, så det kan faktiskt vara vilsamt att någon gång inte behöva uppleva detta. Skulle man vilja studera kungsfiskarens fjäderdräkt, så finns det andra fågelböcker att tillgå. Detta är en bok att långsamt läsa och begrunda. Tomas Bannerhed har skrivit en vacker bok om en vacker dag.
Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.
Ur Signum nr 6/2021, s. 62–63.