Lutheraner och ortodoxa möts i Örebro

arbetet för kristen enhet har de så kallade bilaterala dialogerna (officiella samtal mellan två kyrkor) stor betydelse. Dessa dialoger förs ”i det fördolda” och är ofta okända för en bredare allmänhet me¬dan de pågår, men om parterna väljer att redovisa sitt arbete i form av en skriftlig slutrapport, blir dialogens resultat tillgängligt för intresserade. (En redovisning av bilaterala dialoger mellan kyrkor i Sverige från mitten av 1960-talet fram till 2004 finns i Kyrkor i samtal. Rapport om bilaterala dialoger. SKR:s skriftserie nr 8. Red. Per-Magnus Selinder och Katrin Åmell. Sveriges Kristna Råd, Sundbyberg (2005) 2:a uppl. 2007.)

Ett tiotal kyrkor i Sverige är idag involverade i flera bilaterala dialoger, vilket betyder att en och samma kyrka för samtal med flera andra kyrkotraditioner. Samtliga kyrkofamiljer är representerade i dialogerna, alltifrån katoliker och ortodoxa till pingstvänner i frikyrkofamiljen. Samtalen har olika karaktär, olika form och behandlar olika ämnen. Vissa kyrkor har talat med varand¬ra i mer än 40 år och ett antal rapporter har skrivits. Andra har nyligen påbörjat dialogen och bestämt att inte avge skriftliga rapporter – i varje fall inte i ett initialt skede – utan man vill istället börja med att lära känna varandras traditioner.

Ett exempel på en för andra än de inblandade ganska okänd bilateral dialog är de årliga samtalsdagarna mellan Svenska kyrkan och de ortodoxa och österländska kyrkorna i Sverige. Eftersom man har olika geografisk och kulturell bakgrund är målsättningen att man i samtal ska få mer ömsesidig kunskap om varandras traditioner och kunna reflektera över vad man har gemensamt som kyrkor i Sverige. Representanter för dessa kyrkor träffas ett veckoslut i oktober varje år under svenskkyrkligt värdskap i någon stad där det finns en ortodox närvaro. Inga rapporter skrivs. Man väljer istället varje år ett nytt tema, som bedöms relevant i dialogen, och inbjuder talare från båda traditionerna som föreläsare. I de efterföljande gruppsamtalen kan olika aspekter av temat fördjupas. Deltagande i varandras gudstjänstliv ger en fördjupad dimension åt samtalen. Denna form av bilateral dialog har pågått länge, i 18 år närmare bestämt, och är fast förankrad både i Svenska kyrkan och i flertalet kyrkor i den ortodoxa kyrkofamiljen i Sveriges Kristna Råd. Det första året, 1992, gjordes inledande presentationer och man klargjorde vilka förutsättningar det kunde finnas för en luthersk-ortodox dialog.

Nedanstående exempel på teman ger en bild av vad man sedan har koncentrerat sig på under årens lopp: Kyrkans sakrament och ämbetet i ljuset av gudstjänst och liturgi; Möte mellan ortodox och luthersk andlighet i Europa; Skapelsens krona – om människans värde och värdighet; Hur för vi den kristna tron vidare till den unga generationen?; Liturgin efter liturgin; Evangeliet förkunnat i ord och bild; Att vara ung i brytningen mellan olika kulturer och värdesystem; Jesu bön om enhet – en ekumenisk utmaning; Människan som Guds avbild; Påsken – förenade i hoppet om uppståndelsen.

årets samtalsdagar hölls i Örebro den 2–3 oktober och hade som tema Bönens spiritualitet. Föreläsare var Cristina Grenholm, professor och direktor för Sekretariatet för teologi och ekumenik vid Svenska kyrkans kyrkokansli i Uppsala, samt V. Rev. Fr Daniel Findikyan, som är dean (motsvarande universitetsdekan), och undervisar vid St. Nersess Armenian Seminary, New Rochelle, New York.

Cristina Grenholm inledde med att citera Martin Luther: ”Kort skall man bedja – men ofta och starkt.” Hon citerade även Olaus Petris ord om att bönen i hjärtat kan ske oavbrutet också när man äter eller dricker, sover eller vakar, eller är i arbete. (Något som onekligen för tankarna till Jesusbönen.) Vidare sade hon att i luthersk tradition är bönen inriktad på det som hör till vardagen. Bönen är öppen för världen och har samtidigt tydligt fokus på Kristus. Den är en väg till Gud utan mellanhänder. I luthersk bönetradition har också psalmsången en framskjuten plats. Även de tio budorden var för Luther en vägledning för bönen.

Daniel Findikyan såg en uppenbar skillnad mellan bön i luthersk och armenisk tradition vad gäller formen. Om den förra är kortfattad, så är den senare desto längre i sina anhopningar av ordrika doxologier. Man gör sig ingen brådska i den armeniska liturgin! Daniel Findikyan valde att lyfta fram den armeniske mystikern den helige Gregorios av Nareks bönbok från ca 1000 e. Kr. som ett exempel på den armeniska kyrkans bönespiritualitet. Bönboken är ett slags bönekompendium för alla tider. På grund av sin botkaraktär har den också kallats Klagoropens bok. Korsets mysterium och den nåd som utgår därifrån står i centrum hos Gregorios. Daniel Findikyan exemplifierade detta med bön 56 ur bönboken: ”Med nåden av Ditt ljus besöker Du kolmörkret i själens mörka rum, för att hela, för att förlåta och för att ge oss liv. Du oförfärade Kraft, ära åt Dig i allt. Amen” (övers. från eng. av Misha Jaksic).

I det efterföljande samtalet sades bland annat att livet tolkas utifrån korset i både luthersk och armenisk tradition. Den luthers¬ka tolkningen är individuell, medan den armeniska är kollektiv på grund av kollektiva erfarenheter av svaghet och lidande hos det armeniska folket.

Ett 60-tal representanter deltog i samtalsdagarna som ägde rum i Olaus Petri kyrka och i S:ta Maria kyrka (syrisk ortodox) i Örebro. Bland deltagarna fanns fyra biskopar. Svenska kyrkan representerades av biskop Esbjörn Hagberg, ordförande i samarbetsgruppen för Svenska kyrkans samtalsdagar med de ortodoxa och österländska kyrkorna i Sverige, samt biskop Hans-Erik Nordin, i vars stift – Strängnäs – samtalsdagarna hölls. Också två ortodoxa biskopar deltog, biskop Macarie Dragoi från Rumänska ortodoxa kyrkan samt biskop Abakir från Koptiska ortodoxa kyrkan.

I målsättningen ingår också att lära känna varandras gudstjänstliv och liturgiska traditioner. En högtidlig körvesper hölls i Olaus Petri kyrka den 2 oktober, då de heliga skyddsänglarna firades. I S:ta Maria kyrka firades en syrisk ortodox liturgi på morgonen den 3 oktober. Vid frukosten som följde fick deltagarna höra om den syrisk-ortodoxa församlingens historia och nuvarande verksamhet. Tillfälle gavs också att besöka det näraliggande syrisk ortodoxa kulturcentret – ett imponerande samarbetsprojekt mellan kommunen och församlingen. Ett besök gjordes även i det ortodoxa kapellet intill Olaus Petri kyrka, uppkallat efter den helige Sergej av Radonezh, där förklaringar gavs över kyrkorummets betydelse för ortodox spiritualitet och liturgi. (Kapellet används av flera ortodoxa församlingar, som har verksamhet i Örebro men saknar egen kyrka.) Motsvarande besök i ett svenskkyrkligt gudstjänstrum gjordes i form av en utmärkt pedagogisk vandring i Olaus Petri kyrka, där kommentarer gavs över rummet, liturgin och bönen.

Man enades om att bönen som tema var en bra mötespunkt, eftersom bön ger närhet och är enande i sig själv. Årets samtalsdagar fyllde sitt syfte väl genom att på ett mångfasetterat sätt förmedla kunskap om både luthersk och ortodox tradition.

Det kan tilläggas att 2010 års samtalsdagar kommer att äga rum i Stockholms stift, Svenska kyrkan.