Hyllningskören till jungfru Maria brusade som högst under senare medeltid, när alla konstarter samverkade till att försköna Guds moder, himlens drottning. Ända upp till det fjärran Sverige nådde de europeiska strömningarna och är särskilt tydliga i litteraturen från tiden. Birgitta hade ett djupt och varmt förhållande till Jesu moder, vilket bidrog till att liturgin för hennes orden är rik på böner och lovsånger till Maria. Också andra av tidens svenska Gudsälskare prisade henne högt, som t.ex. magister Mathias.
Med reformationen tog allt detta slut i Norden. Visserligen hade Luther en hög uppfattning om Guds moder, men den folkliga fromhetens överdrifter tog han helt avstånd från, och den linjen blev ännu mycket mer markerad hos hans efterföljare.
På 1800-talet började svensk poesi försiktigt nyupptäcka Maria, men det är först i vår egen tid som en viss Maria-fromhet på nytt kan märkas i den svenska statskyrkan med sånger, psalmer och nyskapade bilder till hennes ära.
De senare åren har också en icke obetydande litteratur i ämnet kommit på svenska, bl.a. Gunnar Lokrantz tilltalande antologi ”Maria i svensk litteratur”, som också innehåller en framställning av Maria-fromhetens historia, och Wilfrid Stinissens katolska meditationer ”Maria i bibeln – i vårt liv.” Yrjö Hirns arroganta lärdomsbjässe till verk, ”Det heliga skrinet”, från seklets början har kommit i välbehövlig pocketutgåva 1987. Spridda uppgifter om moderna svenska Maria-bilder finns i den anspråkslösa tidskriften ”Jungfru Maria”, redigerad av Ingrid Yden-Sandgren, präglad av en innerlig och naiv fromhet.
Kring detta material har den flitiga Mabel Lundberg ställt samman ännu en av sina böcker på eget förlag, Några glimtar ur Jungfru Marias roll i nordiskt fromhetsliv. Senmedeltid och nutid; den distribueras av Arken, Kyrkogatan 4, Lund, 100 kr.
Efter en komprimerad framställning av senmedeltidens historia följer äldre Maria-traditioner om hennes födelse, moderskap, död och upptagelse, och fromhetslivet under högmedeltiden karakteriseras med olika citat. Både symbolglädjen och betoningen av Maria som den lidande modern skildras med olika exempel, och en särskilt utförlig framställning ägnas den isländska 1300-talsdikten ”Lilja”. Vid det här laget är läsaren förmodligen lite trött på citat på senmedeltida svenska och samtida tyska dialekter av texter, vars litterära värde står långt under deras teologiska intresse.
Nästa huvudavsnitt behandlar det moderna läget, med en ny öppenhet hos många protestantiska kyrkor i ekumenikens anda och nya sätt att uppfatta Marias uppgift. Situationen i Sverige skildras med diktcitat och uppgifter om Maria-musik liksom enstaka moderna bilder av henne, mest för kyrkor. Efter litteraturförteckningen kommer så en rad svart-vita bilder av Mariaframställningar i Norden från äldre och nyare tid.
Ämnet är intressant och aktuellt, men stilen är så torr och komprimerad att den förutsätter stort tålamod hos läsaren och en viss förtrogenhet på förhand med materialet. Den tekniska kvaliteten är låg, vilket utgör ännu ett hinder. I sakens natur ligger också att urvalet av texter och bilder blir godtyckligt. Ändå får man tacksamt notera att så många fakta föreligger samlade på ett ställe som ett inslag i den stora kören till hennes ära.
Att Luther med kärlek och beundran yttrade sig om Guds moder i sin tolkning av hennes stora lovsång är inte så allmänt känt. Hans text har nu kommit ut på svenska, enligt uppgift för första gången – och i så fall var det ju verkligen på tiden? Inge Löfström har översatt och skrivit inledningen till Marias lovsång. Martin Luthers tolkning av ”Magnificat”. Proprius 1987. Det är en genomgång av bibeltexten och dess teologiska djup. Starkt betonas att Maria liksom människan i allmänhet ingenting är av sig själv utan att Guds nåd verkar allt, men liksom så många andra kristna tiderna igenom ser Luther i Maria det han anser vara det främsta och skönaste hos människan. I hans fall är det den totala anspråkslösheten, för vilken ordet ödmjukhet inte är tillräckligt starkt, och den fullständiga förtröstan till Guds nåd och goda vilja.
Att en sådan skrift bör finnas i modern översättning förefaller självklart, och nu har det alltså förverkligats. Fortfarande prisar släktled efter släktled Maria salig, som hon själv förutsåg i ”Magnificat”.