Mässan i ny språkdräkt

Det sägs att Maos högra hand Chou En-lai tillfrågades om vilka effekter franska revolutionen 1789 hade haft. Han svarade: ”För tidigt att uttala sig.” Något liknande kan sägas om Andra Vatikankonciliets liturgireform.

Alltifrån början har eukaristin utgjort hjärtat i den katolska kyrkan. En kyrka utan eukaristi är lika otänkbar som en eukaristi utan kyrka. De ord som används i gudstjänsten blir därför avgörande för deltagarnas uppfattning om vad tron är. Man brukar ju säga att lex orandi, liturgins ord, är lex credendi, det adekvata uttrycket för kyrkans tro. I ortodox och katolsk tradition är liturgin den ojämförligt viktigaste tolkningsramen för bibelordet. Den heliga Skrift har tillkommit i bedjande gemenskaper och kan bara förstås genom att läsas och höras i sådana gemenskaper.

Under många sekler firades mässan, den viktigaste kulthandlingen, i den katolska kyrkans ”latinska rit” på ett för vanligt folk obegripligt språk, detta av historiska orsaker. Det fanns dock en fördel med detta: vart man än kom i världen kunde man följa med, om man hade med sig en mässbok hemifrån. Genom det Andra Vatikankonciliets liturgikonstitution från 1963 öppnades vägen till gudstjänstfirande på modersmålen. Kort därefter omarbetades liturgin. Mässboken berikades med ett stort antal böner ur traditionen, som öppnats av århundradens forskning. Urvalet av bibelläsningar, också ur Gamla testamentet, utökades drastiskt. Flera nya eukaristiböner tillkom utöver den romerska kanonbönen.

Allt detta skulle översättas och ges en tilltalande och hållbar språkform. Samtidigt var det önskvärt att gudstjänsten behöll sin enhetlighet över världen. Man skulle känna igen sig i mässan, även om den inte firades på latin.

liturgireformen dekreterades av ett allmänt koncilium, men man kan inte påstå att folket var förberett – eller prästerna. Över en natt ändrades den invanda formen för gudsdyrkan, och många vilda experiment förekom. Åtskilliga barn kastades ut med badvattnet. Denna period är nu i huvudsak till ända. Liturgireformen har gått in i en andra andning. Man kräver högre kvalitet i gudstjänst och förkunnelse. De många andliga rörelser som spirat efter konciliet längtar efter fördjupning, mer omsorgsfull liturgi, mer medveten förståelse av bibelordet och dess existentiella innebörd.

I början av detta århundrade publicerade den romerska kongregationen för gudstjänst och sakramentsförvaltning (Congregatio de cultu divino et disciplina sacramentorum) en tredje normerande upplaga av den romerska mässboken (Missale Romanum), samt nya föreskrifter för liturgiska översättningar. Kongregationen är det ämbetsverk som har till uppgift att vaka över gudstjänstens halt och de liturgiska texternas hållbarhet. Den nya instruktionen Liturgiam authenticam från 2001 (kan läsas på nätet på olika språk) föreskriver större trohet än hittills gentemot de liturgiska originaltexterna. Tidigare rådde större frihet och utrymme för viss kreativitet. Nu uppställs normen att texterna ska återges med lika stor noggrannhet som vid en bibelöversättning. Även om översättningen naturligtvis måste följa språknormerna i målspråket skall allt i grundspråket och inget annat återges, helst med avspegling av latinets syntax. Syftet med denna föreskrift är att sörja för enheten i den romerska riten: man ska överallt i världen känna igen sig.

En av anledningarna till de nya instruktionerna var den kritik som riktats framför allt mot den engelskspråkiga mässboken för platthet och bristande exakthet. I dagarna har den nya engelskspråkiga mässboken för bruk i USA fått Roms godkännande (se nätadressen www.usccb.org/romanmissal, där man kan se skillnaderna mellan nuvarande och ny version). Det nya amerikanska missalet blir obligatoriskt från advent 2011.

Katolska liturgiska nämnden (KLN) i Stockholms stift har sedan början av 2000-talet arbetat på en ny version av mässan, i enlighet med de nya riktlinjerna. Nu har Rom godkänt resultatet av detta arbete genom att ge så kallat recognitio åt den nya versionen av mässans ordning (ordo missae, det vill säga de fasta delarna i mässan), samt åt en liturgisk version av de fyra evangelierna och Psaltaren, plus perikoperna för sön- och helgdagar under kyrkoårets tre årgångar. Det svenska stiftet kommer dock fortsätta att använda de orationer (prästens tre korta böner, egna för varje dag) och de 72 prefationer (inledningar till eukaristibönen) som godkändes av Rom 1987.

Gudstjänstdeltagaren kommer att märka av den nya formen främst i syndabekännelsen och trosbekännelsen, som fått trognare översättningar. De flesta ändringarna gäller prästens partier. Så heter det till exempel i andra kanonbönens epikles: ”Sänd därför din Andes dagg från höjden att helga dessa gåvor”, en exaktare återgivning av originalets bildspråk.

Bibel 2000, den förnämliga svenska bibelöversättningen, som tillkom i ekumeniskt samarbete och på högsta vetenskapliga och litterära nivå, kommer allt framgent att vara grundtexten i vårt katolska gudstjänstfirande. Några ändringar har blivit nödvändiga för att tillfredsställa de romerska principerna. (Det är inte med lätt hjärta man ingriper i denna text, som dock inte är orörbar i juridiskt formell mening.) De hebreiska och grekiska, vetenskapligt etablerade, grundtexterna är alltid normerande.

grundtexten i gamla testamentet är, liksom de flesta andra antika texter som traderats genom avskrifter, på åtskilliga ställen skadad, obegriplig eller meningslös. Vidare kan man återge också en säkerställd urtext enligt olika principer, grader av ordagrannhet och stilnivå. Det finns sällan några självklara översättningar.

De modifikationer av Bibel 2000 som gjorts i denna liturgiska version är i huvudsak av följande typer:

• Oöversatta avsnitt (t. ex. Ps 141) har supplerats enligt katolska kyrkans normativa latinska bibelöversättning Nova Vulgata (promulgerad 1979; ersätter Hieronymus version från 300-talet).

• Mer ordagrann översättning och bibehållande av traditionella uttryckssätt, av respekt för den kristna tolkningstraditionen: Ps 8:5 en människoson att du besöker honom?; Ps 22:17 Händer och fötter har de genomborrat; Joh 1:14 Ordet blev kött; den helige Ande; kyrkan som ”hon”.

• Stilistiska val för att närma GT till NT: Ps 1:1, 32:1 Salig(a), Jes 49:8 frälsningens dag.

• Nödvändiga ändringar för att den liturgiska användningen av texten skall bli begriplig: Ps 16:2c–4b (på helgondagar) De heliga i landet, de härliga, de är min stora glädje. Men de får många plågor, dessa som jagar efter främmande gudar; Ps 51:17 (tidebönens inledningsord) Herre, öppna mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov; Ps 116:15 (på martyrdagar) Dyrbar i Herrens ögon är de heligas död; Ps 118:24 Detta är den dag som Herren har gjort.

• Ändringar av sångbarhetsskäl: Ps 32:7 du omger mig med räddningens jubel; Luk 1:53 rika visar han tomhänta från sig.

katolska liturgiska nämnden räknar med att det nya altarmissalet, tillsammans med Cecilia, Katolsk gudstjänstbok, Psalteriet och lektionariet för söndagar årgång B, skall kunna tas i bruk under första halvåret 2012.

Anders Piltz är katolsk präst inom Dominikanorden, professor emeritus i latin, Lunds universitet.