Medicinsk etik – från teori till praktik

Vid läkarlinjen på Karolinska Institutet, Stockholm, finns sedan slutet av 80-talet en kurs i medicinsk etik som utformats på olika sätt, bl.a. i seminarieform. Detta som resultat av att man tidigare tillhandahållit en lärarkurs i ämnet. Deltagarna har varit handledare och lärare på läkarlinjen, Tandläkarhögskolan och Hälsohögskolan. Med andra ord hela spektrat av hälso- och sjukvårdspersonal runt en patient.

I boken Medicinsk etik – från teori tillpraktik har redaktionen, bestående av E. Bischofberger, E. Dominique och K. Hagenfeldt, försökt sammanställa med största variationsbredd, uppsatsarbeten från deras lärarkurser i medicinsk etik. Boken har utformats med utgångspunkt i ”vårt mångkulturella vårdsamhälle […] med öppenhet inför olika livsåskådningar i strävan att nå enighet kring centrala mänskliga värderingar”.

De femton uppsatserna som valts ut tar upp konkreta patientsituationer med centrala etiska frågeställningar. Som exempel kan nämnas forskning med patienter utan autonomi, prioriteringsetiska ställningstaganden, överväganden vid diagnostik av sjukdomar som är obotliga, etiska konflikter vid olika behandlingar och när patienter vägrar vissa behandlingar/ingrepp. Författarna är läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Detta ger en större bredd av de olika temata, då olika människor runt en patient upplever samma situation på olika sätt. Det är intressant att följa hur de resonerat sig fram till sina slutliga ställningstaganden. För att öka den självkritiske läsarens omedvetna etiska analys kommenterar redaktionen uppsatserna med frågor och ger temat större bredd och värde.

Teori

Världen över avlägger läkare Hippokrates ed som i stort går ut på att läkaren alltid skall sätta patientens hälsa i första rummet. Den etiska principen som går att finna i denna bok baseras på den humanistiska människosynen som genomsyrar vården. Den härstammar främst från stoikerna och den judisk-kristna traditionen. Det centrala är människan som det högsta värdet i den empiriska verkligheten; allt annat är till för att göra människolivet rikare, mer fulländat. I detta bör även den ekologiska aspekten beaktas. Liknande synsätt kan ses i idehistoriska sammanhang med spridning världen över. Exempelvis bibelns Gyllene regel: ”Allt vad ni vill människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem”; Konfucius: ”Gör icke mot andra vad du icke vill att människor skall göra dig”; Kant: ”Handla så att du behandlar mänskligheten så väl i din egen som i varje annan person, aldrig blott såsom medel utan tillika såsom ändamål.”

För att underlätta den etiska analysen har man använt sig av fyra principer:

1. Godhetsprincipen som ser till patientens hälsa och välbefinnande i form av maximering av det goda och minimerande av lidande.

2. Autonomiprincipen, respekten för patientens självbestämmande som ibland måste vikarieras av annan lämplig person.

3. Ansvarsprincipen som har med ledningsansvaret att göra, dvs. läkarens ansvar gentemot patienten att en behandling ej skall skada eller försämra hälsotillståndet.

4. Rättviseprincipen, samma vårdkvalitet till alla oavsett om vården innebär aktiv behandling eller ej.

En författare använder sig av Erich Fromms människosyn som hämtats från Mäster Eckharts

uppdelning av människan i ”vara/göra-människor”, där det förra bör eftersträvas. ”Att vara aktiv betyder att ge uttryck för sin förmåga, för sina talanger, för den rikedom av själsförmögenheter som varje människa är begåvad med – fast i varierande grad.” I dagens samhälle med ekonomi och produktivitet som främsta modell för både människor och deras omgivning är ”göra-människan” den aktuella: ”aktiv på ett synligt sätt och som drivs av behov av att fly från konflikter och/eller av att uppskattas av andra”. Detta havande av aktivitet förefaller många gånger hindra oss från att vara.

Vem behöver känna till medicinsk etik idag?

Etikens uppgift är att samla insikter till en teoribildning för moral har det sagts. Medicinsk etik är något som tidigare endast berört sjukvårdande personal samt den berörda patienten och dess närmaste omgivning. Men i det samhälle som vi formar idag fattar allt fler människor direkt eller indirekt, medvetet eller omedvetet, medicinetiska beslut. Allt fler människor utan sjukvårdsutbildning eller erfarenhet direkt från vården deltar i beslutsprocessen på vårdens alla nivåer, både inom landsting och kommun. Nya aktörer är bl.a. administratörer, tjänstemän och politiker men även massmedia. Dessa har i bästa fall endast personliga erfarenheter från vården. Ämnet är därför högaktuellt i dagens prioriteringsdebatt.

Möjligheten finns, om medicinetisk analys togs upp som punkt på beslutsfattarnas dagordning, att riktigare omprioriteringar av resurser skulle kunna ske utan att glömma bort att de agerar för en

medmänniska och inte en papperstiger som endast har ett ekonomiskt väsen och som de dresserar därefter. Kunskap i medicinsk etik kan hämtas ur det dagliga arbetet inom sjukvården. Men det finns även ett flertal läroböcker som är anpassade till nordiska förhållanden av vilka en del tas upp i bokens litteraturförteckning. De flesta författarna i boken uppfyller titelns utlovade ”- från teori till praktik”. Med tanke på författarnas olika yrkesbakgrund är kvaliteten av varierande hög klass. Då alla inte genomgående använt sig av de fyra ovan nämnda principerna kan analyserna ej alltid jämföras med varandra. De uppsatser som tas upp, deras komposition samt redaktionens kommentarer gör boken mycket lämplig för undervisning och som översiktslitteratur. Förhoppningsvis inser läsaren vikten och komplexiteten i ämnet.

DANIEL MARTIN

Underläkare, Södertälje sjukhus