När massmedia tolkar kyrkan

Det kan ligga nära till hands att tro att den nuvarande påven är omåttligt intresserad av sex och personlig makt. Denna föreställning omfattas också av många katoliker. Hur uppstår en sådan bild av en religiös ledare? Knappast genom ett personligt möte med vederbörande eller genom att direkt höra hans uttalanden. Snarare är den en produkt av massmedia. För den som är mer initierad ligger det nära till hands att anklaga media för att ge falska bilder och budskap genom faktaurval och genom att välja vad man vill citera. Det kan säkert vara befogat i få eller flera fall som vart och ett skulle behöva utredas. Men att skapa klarhet i vissa enskilda fall skulle inte förändra den allmänna opinionen nämnvärt. Ja, inte ens om den katolska kyrkan själv genom större öppenhet i umgänget med media och genom att fullt ut utnyttja modern teknik skulle lyckas hålla jämn takt med det moderna kommunikationssamhällets utveckling, vore det troligt att nyhetsförmedlingen om kyrkan, dess ledare och institutioner förändrades.

Teologiska frågor har fått ett ökat allmänt intresse i vår tid. Kyrkan är en intressant företeelse också för många som inte delar kyrkans tro. Därför har media en rättmätig önskan att tillgodose allmänhetens intresse för kyrkliga och teologiska frågor. Massmedia motsvarar med sin rapportering en viss efterfrågan men formar samtidigt en bild av kyrkan liksom av omvärlden i övrigt. Många katoliker far sin huvudsakliga information om kyrkan från massmedia. Men när nyhetsmedia skall informera om kyrkliga och teologiska frågor finns en rad principiella svårigheter som man måste vara medveten om. Den amerikanske teologen Avery Dulles har i oktobernumret av tidskriften America påpekat ett antal sådana problem och han visar hur svårt det är att koppla samman religion och nyhetsmedia. Han beskriver detta förhållande i sju huvudpunkter som ger anledning till eftertanke.

1. Huvudinnehållet i kyrkans budskap är det heliga mysteriet om Guds närvaro och frälsning genom Jesus Kristus. Detta är ett trosmysterium som man bara kan närma sig med en hållning av vördnad och tillbedjan. Pressen är till sin natur undersökande och man kan nästan säga ikonoklastisk. Långt från att vara vördnadsfull avslöjar den genom att exponera det som är anspråksfullt, falskt och skandalöst. Den katolska kyrkan med sina upphöjda anspråk utgör ett frestande objekt.

2. Kyrkans väsentliga budskap är sammanfattat i evangeliet. Kyrkan är övertygad om det bestående värdet i att Gud uppenbarat sig i Kristus och försöker därför upprätthålla en kontinuitet med sitt eget förflutna. Kyrkan vårdar sig om stabilitet och undviker innovationer. Pressen däremot lever på nyheter. Den rör sig helst bland dagsländor och röner framgång när den berättar om det som kittlar läsarna i öronen. När religiösa nyheter presenteras ligger tyngdpunkten på det som är nytt och annorlunda, vilket ger intryck av att kyrkan befinner sig i ett ständigt kaos.

3. Kyrkan försöker verka för enhet och försoning och minimera oenighet och separatism. Nyhetsmedia siktar in sig på opposition och konflikter vilket uppenbart möter större intresse och höjer upplagorna. En story utan kamp mellan stridande parter blir ofta avfärdad som tråkig. Om ”no news is good news” betyder det att ”good news” knappast har något nyhetsvärde. Det är fullt förståeligt att pressen vill ge intryck av att kyrkan är splittrad i stridande fraktioner och att varje punkt i det kristna dogmat är häftigt omtvistad inom kyrkan.

4. Kyrkan försöker att göra människorna benägna att ta emot en inre nåd som syftar till evig frälsning. Dessa andliga välsignelser är emellertid inte tillräckligt konkreta för att vara journalistiskt intressanta. Pressen tenderar därför att bortse från den andliga sidan av kyrkans uppgift och koncentrerar sig hellre på mer handfasta fenomen. Kyrkans läromässiga uttalanden har föga intresse för vanliga media såframt de inte har något samband med pressens normala nyhetstaxering. Kyrkans undervisning rapporteras därför mycket selektivt och ofta så att man kan få intryck av att påven i huvudsak är intresserad av sex, politik och makt, som sagt.

5. Pressen i ett demokratiskt samhälle använder demokratiska kriterier när den bedömer en organisation. Den har svårt för att värdera ett hierarkiskt system där ledarna inte fatt sin auktoritet från folket utan från Kristus genom apostolisk succession. Varje försök från kyrkans sida att kontrollera sina egna medlemmars undervisning betraktas på ett liknande sätt som om pressen skulle censureras av staten. Journalismen har därför en inbyggd fördom mot påvens och biskoparnas auktoritativa undervisning, i synnerhet när den undervisningen går stick i stäv mot samtidens demokratiska kultur. En olydig präst och en avvikande teolog exponeras som intressanta frihetshjältar.

6. Kyrkans framställningar om moral- och trosfrågor är ofta både komplexa och subtila. Som ett resultat av hundratals års skarpsinnig teologisk analys handlar det om ståndpunkter som inte kan uttryckas utan tekniska termer. De exakta distinktionerna av dogmerna och den moraliska undervisningen kräver ett visst mått av kunskap som inte utan vidare kan förutsättas hos den genomsnittlige läsaren. Pressen och de elektroniska medierna är ute efter stories som är korta, enkla och slående. Om de över huvud taget rapporterar om dogmatiska uttalanden bagatelliserar de nyanser och modifikationer som kan vara avgörande.

7. Kyrkan försöker övertyga sina åhörare om sanningen i den gudomliga uppenbarelsen. Den försöker att bygga upp en stark övertygelse om denna tro och uppmana till efterföljelse. Journalisterna avser däremot att lägga fram fakta som är tillgängliga också för människor som inte tror och räknar med att dessa skall vara acceptabla för vem som helst, troende eller ej. Pressen kan inte förutsätta eller hävda att uppenbarelsen är sann, i synnerhet inte när uppenbarelsen är tolkad av någon viss trosriktning.

Det råder hård konkurrens om uppmärksamheten i media. Därför är det nödvändigt att företrädarna för kyrkan är mycket medvetna om sin egenart och verkligen anstränger sig att profilera sitt budskap så väl att det framgår att de religiösa frågorna verkligen rör liv och död.

Ett generellt krav som säkert den seriösa journalistiken bejakar är att ett så stort mått av objektivitet föreligger att den grupp som beskrivs i massmedia själv skall kunna känna igen sig. Men det är art skjuta vid sidan om målet när man generellt anklagar massmedia för att rapportera negativt om kyrkliga företeelser och att kritisera det sätt som massmedia arbetar på utan att betänka de krav som massmedia arbetar under. De intressen som styr massmedia är i allmänhet helt legitima i ett fritt samhälle fastän de inte fungerar adekvat när de konfronteras med de fundament som religionen vilar på.

Vi måste alla skaffa oss en kritisk distans till massmedia. Ju mer informationsflödet växer, desto svårare och viktigare blir det att kunna tolka det. Det gäller art själv lära sig skilja mellan förmedlad bild och verklighet. Skolans ansvar för att skapa en sådan urskiljningsförmåga ökar. När barn och föräldrar sitter i rv-soffan är det viktigt att hjälpa barnen att bli uppmärksamma på den tolkning som budskapet ofta kräver. Men det är inte rättvist att anklaga media i allmänhet för att motarbeta kyrkan även om effekten inte alltför sällan blir att kyrkan framställs i en tvivelaktig dager.