Newmaninstitutet skriver historia

Det ser ut som en tanke. Tjugo år efter det att påven Johannes Paulus II besökte Uppsala får Uppsala Sveriges – och Nordens – första katolska högskola. Visserligen grundades Uppsala universitet redan 1477 genom ett påvligt dekret utfärdat av en av Johannes Paulus II:s föregångare. Men sedan reformationstidevarvet har Norden inte haft en enda institution för hög¬re utbildning med katolsk huvudman. Dessa sakernas tillstånd tycks nu vara på väg att förändras.

den 25 augusti beslutade Högskoleverket att tillstyrka Newmaninstitutets ansökan om rätt att utfärda kandidatexamen i teologi. Det slutliga avgörandet ligger hos regeringen, men eftersom regeringen så gott som undantagslöst följer Högskoleverkets rekommendationer är saken därmed, med mänskliga mått mätt, redan i hamn. Högskoleverkets beslut av den 25 augusti 2009 kommer att finnas med i historieböckerna när det 20:e århundradets svenska kyrkohistoria en gång ska skrivas. Beslutet satte den bortre parentesen för fem långa århundraden av frånvaro av katolska akademiska institutioner i vårt land. Och beslutet bekräftar samtidigt principen att det är de akademiska meriterna och den intellektuella kvaliteten på undervisning och forskning – inte huvudmannens konfessionella tillhörighet – som avgör om en institution förtjänar att kallas högskola eller ej.

Det symboliska värdet av Högskoleverkets beslut är inte minst värt att betrakta. Beslutet avspeglar det faktum att Sverige håller på att stöpas om, från en kulturell och religiös monokultur i Europas periferi till ett öppet kulturlandskap där olika kulturella och intellektuella traditioner på allvar kan mötas och berika varandra. På det praktiska planet är betydelsen av beslutet än mer påtaglig: studenterna vid Newmaninstitutet kommer nu att kunna få studielån från CSN, precis som andra studenter i detta land, och de kommer att få högskolepoäng för sina studiemödor som de kan tillgodoräkna sig också vid andra studier inom högskolevärlden. Newmaninstitutets studenter får alltså lika behandling som de som studerar vid landets övriga högskolor.

Den utbildning som Högskoleverket nu alltså tillstyrker omfattar 180 högskolepoäng, vilket motsvarar tre års heltidsstudier. Studierna ger en grundutbildning i teologi (bl.a. bibelvetenskap och kyrkohistoria), kompletterad med väsentliga inslag av filosofi och kulturstudier. Just det starka inslaget av filosofi och kulturstudier i Newmaninstitutets teologiutbildning gör den unik för svenska förhållanden.

Högskoleverkets beslut bygger väsentligen på ett yttrande av en bedömargrupp av sakkunniga. Bedömargruppen skriver i sitt yttrande att det inte finns någon tvekan om att Newmaninstitutets lärare har en god akademisk kompetens. Vidare framhåller man att det starka inslaget av filosofi utgör en god grund för kritisk reflexion och vetenskapligt arbete. Miljön vid Newmaninstitutet beskrivs som präglad av ”ett öppet forskningsklimat” och institutets organisation karaktäriseras som ”genomtänkt och genomskinlig”. Dessutom framhålls att Newmaninstitutet har väl etablerade kontakter till renommerade akademiska institutioner i andra länder, inte minst med Jesuitorden som driver ”flera högklassiga universitet i olika delar av världen”.

I anslutning till Newmaninstitutets lokaler i Uppsala befinner sig också S:t Sigfrids prästseminarium för prästkandidater för Stockholms katolska stift. Prästkandidaterna bedriver sina akademiska studier vid Newmaninstitutet, medan deras konfessionella pastorala utbildning sker inom ramen för prästseminariet. Bedömargruppen understryker i sitt yttrande att de konfessionella elementen i de blivande prästernas utbildning är fullständigt åtskilda från de akademiska studierna vid Newmaninstitutet.

Med anledning av Högskoleverkets beslut kommenterade Newmaninstitutets rektor, Philip Geister, i en intervju händelseutvecklingen på följande sätt: ”Det är väldigt glädjande att Högskoleverket har beslutat rekommendera regeringen att bevilja Newmaninstitutet examensrättigheter. Vi har målmedvetet arbetat på att bygga upp en fungerande utbildningsinstitution som ska passa väl in i den svenska akademiska miljön. Det känns förstås mycket bra att våra bemödanden nu är på väg att bära frukt. Vår förhoppning är att vi ska kunna berika det svenska akademiska landskapet med element från den katolska tankevärlden som hittills levt lite mer i periferin här i landet. Om man så vill kan man säga att beslutet är ett tecken på att Sverige håller på att bli ett allt mer mångkulturellt land, där olika intellektuella traditioner kan mötas och berika varandra.”