av REDAKTIONEN
Signum inleder med detta nummer en serie artiklar om centrala teologiska frågor. De två artiklarna i detta nummer har tidigare varit publicerade i Signum nr 4/2013 och 3/2014. Eftersom de ursprungligen var tänkta som inledning till ett urval av teman inom den kristna teologin återpublicerar vid dem här som inledning till den nya artikelserien. I nästa nummer följer så två artiklar av samma format. Serien kommer att avslutas till sommaren 2022.
Författaren strävar i artiklarna efter att i en kortfattad form orientera om centrala problem som diskuteras inom dogmatiken eller den systematiska teologin. Serien gör inte anspråk på fullständighet. Till skillnad mot till exempel en katekes som i de flesta fall kan tala i påståendesatser – detta är Kyrkans tro och lära – är det teologins uppgift, och privilegium, att få väga och diskutera olika tolkningsalternativ. Teologin talar mera i konjunktiv eller conditionalis än i presens indikativ. Detta betyder dock inte att teologin kan säga vad som helst. Den är bunden av sina källor – Skrift och tradition – men bearbetar och reflekterar över dem med alla de medel som mänsklighetens vetande erbjuder. Teologi och tro är inte samma sak. Tron är nödvändig för frälsningen, men inte teologin. Den store kyrkofadern Augustinus framhåller i ett brev om treenighetsläran just detta: man behöver inte förstå treenighetsläran för att bli frälst. Själv var han övertygad om att man ytterst inte kan förstå Guds väsen, åtminstone inte i denna tillvaro. Ändå hyllade han devisen: crede ut intellegas, ”tro för att du må förstå” (jfr Jes 7:9, Vetus latina).
Synpunkter och frågor mottages gärna via Signums redaktion. Litteraturen som rekommenderas är endast ett litet urval för vidare fördjupning.
Ur Signum nr 7/2021, s. 41.