Nytt FN-organ för mänskliga rättigheter

”Det blir vad medlemsländerna gör det till”, var en av de kommentarer som FN:s generalsekreterare Kofi Annan fällde om det nya råd för mänskliga rättigheter som generalförsamlingen den 15 mars med stor majoritet beslutade att inrätta (170 ja-röster mot 4 nej och 3 nedlagda röster). Det ursprungliga förslag som ligger bakom den nu antagna resolutionen framfördes av Kofi Annan för ett år sedan. En alltmer hjälplös kommitté för mänskliga rättigheter som hotade att omintetgöra denna för FN så grundläggande vakthållning har alltså ersatts av det nybildade rådet. Rådets medlemmar väljs direkt av generalförsamlingen och får därmed en högre status. Dess 47 medlemmar väljs individuellt med absolut majoritet. I en sluten omröstning krävs minst 96 röster av de 191 möjliga. Viktigt är också att generalförsamlingen har möjlighet att utesluta ett sådant medlemsland ur rådet som begår grova och systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta kan ske genom en omröstning där utfallet blir två tredjedels majoritet.

Det nya rådet ska ha sitt säte i Genève och sammanträda minst tio veckor per år men kan inkallas till extraordinarie möte på begäran från ett medlemsland om en tredjedel av medlemmarna stöder kravet. Den geografiska spridningen av medlemmar är anpassad enligt följande: 13 platser är reserverade för Afrika, 13 för Asien, 6 för Östeuropa, 8 för Latinamerika och Karibien, 7 för Västeuropa och övriga länder.

En av nej-rösterna i generalförsamlingen tillhörde USA. Motiveringen till detta sades vara att valkriterierna inte var tillräckliga för att utestänga ett land där mänskliga rättigheter kränks. Från Washington bekräftades dock att det nya rådet kunde räkna med ekonomiskt stöd från USA.

I en intervju publicerad i Center for UN Reform Education med Lawrence Moss, som bevakat proceduren kring det nya rådets bildande för Human Rights Watch, framförs också en viss kritik. Det nya rådet ses visserligen som en klar förbättring gentemot den tidigare kommittén, men samtidigt hävdas att den nya organisationen bär med sig ett besvärande arv från den gamla kommittén. Den är en sammanslutning av suveräna stater som har en rad gemensamma affärer. Politik, ekonomi, säkerhet, migration och handel kommer att påverka arbetet. Att föreställa sig att sådant kommer att läggas undan för att på ett objektivt sätt bedöma frågor om mänskliga rättigheter vore överoptimistiskt. Men möjligheterna för fristående organisationer att rapportera brott mot de mänskliga rättigheterna har ändå ökat. Oberoende undersökningar, informationssökning och intervjuer med offer kommer att kunna kanaliseras till det nyinrättade rådet.

En försiktig optimism uttrycker också Heliga stolens ständige observatör vid FN i Genève, Silvano M. Tomasi: ”Det är ett positivt framsteg för de mänskliga rättigheterna. […] Här försöker man att få ett bättre grepp om den rätt som tillkommer människan som person och om folkrätten.” Han påpekar dock i en intervju med Vatikanradion att en svaghet som vidlåder rådet är att det saknar möjligheten till sanktioner mot ett land som kränker de mänskliga rättigheterna.

Rådet väljs den 9 maj och har sin första session den 19 juni. Om medlemsstaterna kommer att leva upp till resolutionens intention med rådet, säger sig FN:s generalsekreterare vara viss om att det kommer att blåsas nytt liv i arbetet för mänskliga rättigheter till gagn för miljoner människor världen över.