Opus magnum om kristendomens historia

Att ge sig i kast med att skriva hela kristendomens historia initierat, övergripande, medryckande och akademiskt stringent är en grannlaga uppgift. En kyrkohistoriker som har gjort det på ett föredömligt sätt är Diarmaid MacCulloch. I november förra året förlänade McGill University, Kanada, honom Cundill Prize in History på 75 000 dollar. Med sina drygt elva hundra välskrivna sidor täcker A History of Christianity: The First Three Thousand Years i stort sett alla världens hörn och i princip alla kristna trossamfund och traditioner. I den mån denna tegelsten verkar överväldigande, kan den av BBC mycket välproducerade dvd:n varmt rekommenderas som ett komplement. Som undertiteln antyder är den tidsmässiga avgränsningen vid. Författaren börjar inte med Jesu födelse utan tar avstamp i den judisk-grekiska bakgrunden, i Israels folk och i Ordet (logos), och tar sedan läsaren med på en resa som slutar med relativt optimistiska tongångar om förutsättningarna för den nutida kristendomens många ansikten. Just mångfalden kristna traditioner ser författaren som en chans.

MacCulloch är professor i kristendomens historia vid University of Oxford. Flera år som chefredaktör för tidskriften Journal of Ecclesiastical History är en förklaring till att MacCulloch, som annars har specialiserat sig på 1500-talets kyrkohistoria, nu kunnat publicera detta opus magnum. Författaren redovisar sina preferenser och antaganden tydligt. Han är diakonvigd i den anglikanska kyrkan men har distanserat sig från den kristna tron och betecknar sig numera som dess ”uppriktige vän” (a candid friend). MacCulloch är genomgående kritisk till den katolska kyrkan och gör ingen hemlighet av det. En katolsk läsare kan oftast ta till sig de kritiska resonemangen i boken, men i tv-serien (som finns på dvd) blir det lite tröttsamt med allt tal om ”makt”, i synnerhet när stressiga kamerabilder på Peterskyrkan i Rom ackompanjeras med suggestiv musik. Jesuitorden är dock undantagen i MacCullochs skeptiska hållning till den katolska kyrkan, vilket förmodligen beror på att han delar Jesu sällskaps intresse för intellektuell reflektion och bildning. En viss konfessionell balans i framställningen åstadkoms när författaren tydliggör brister inom protestantisk kristendom. Pietismen, som utvecklades i slutet av 1600-talet, strävade efter att fylla ett vakuum: ”Även om de inte skulle ha velat erkänna det, sökte de också finna ett substitut för någonting som reformationen hade förstört: klosterliv och spiritualitet” (s. 738, min översättning).

Boken har en intressant disposition med avseende på periodisering och utgångspunkter. Författaren delar in kristendomens historia i sju avsnitt. De två första perioderna sysselsätter sig med den judisk-grekiska bakgrunden och den enade kyrkan fram till konciliet i Chalcedon år 451. Sedan följer tre avsnitt som kan illustreras med en gaffel: ett avsnitt består av kristendomen i söder (Afrika) och i öst (Syrien, Konstantinopel, Kina) fram till år 1500. Ett annat avsnitt tar upp kristendomen i den latinska västkyrkan fram till år 1300. Ett tredje behandlar östkyrklig kristendom i framför allt Bysans och Ryssland fram till år 1800. Det sympatiska med denna gaffel-struktur som förgrenar sig beroende på acceptans eller avvikelse från teologin i Chalcedon är att olika traditioner får ordentligt med utrymme och betraktas som jämbördiga.

I den sjätte delen använder sig MacCulloch av flera oväntade grepp. Han går kronologiskt tillbaka till 1300-talet och följer västkyrkans utveckling fram till år 1800. En poäng med denna sammanhängande beskrivning av kristendomen från medeltiden till franska revolutionen är att hävda att de kristna i väst hade mycket gemensamt både före och efter reformationen. Att västkyrkan var enad under medeltiden torde vara okontroversiellt. De kristna konfessionerna i modern tid (1700-talet och framåt), menar MacCulloch, har trots reformationen paradoxalt nog mer gemensamt med varandra än vad som var fallet i tidigare generationer, bortsett från det första århundradet. För den som inte har läst MacCulloch tidigare kan det vara oväntat att hans historieskrivning som rör 1500-talet visserligen beskriver Luther och Wittenberg 1517 men utan att ha detta som sin enda utgångspunkt. Han fastnar inte där utan beskriver också ingående den helt annorlunda situationen i Spanien och Portugal, i slutet av 1400- och början av 1500-talen samt den globala mission som utgick därifrån. Intresset för den iberiska halvön är ännu mer påtagligt i boken Reformation: Europe’s House Divided 1490–1700 från 2003, vars andra kapitel handlar om en mycket levande spansk katolicism mellan 1490 och 1517. Den sjunde och avslutande delen bygger på antagandet att kristendomen avgränsade sig mot islam och judendom år 1492 och framåt samt på att upplysningstiden i sin tur definierade sig i motsats till kristendomen eller åtminstone mot kyrkan.

A History of Christianity är mycket värdefull för läsare som har begränsad kunskap om en viss period av kristendomens historia och som på samma gång behöver en introduktion och söker viss fördjupning. För min egen del har till exempel den femte delen om östkyrklig kristendom varit upplysande. Här kan man läsa om den betydelse som kejsare Justinianus I hade för bysantinsk spiritualitet genom att på 560-talet exempelvis stötta grundandet av Katarinaklostret vid foten av berget Sinai. MacCulloch berättar också om det uppsving som hesychast-traditionen (bön i stillhet), till vilken den så kallade Jesusbönen kopplas, fick på 1300- och 1400-talen. Här finns likheter med muslimsk sufimystik och buddhistiska böneformer, fast det är svårt, menar författaren, att avgöra vem som influerades av vem (s. 482–488).

Det är naturligt att en bok av det här slaget tvingas göra ett urval, allt kommer inte med. Genomgående finns en tyngdpunkt på kända gestalter och på representanter högt upp i kyrkornas hierarki, trots att författaren ofta är kritisk mot ledarskikten. Lekfolk och den lokala kristendomen bland ”vanligt folk” kommer inte riktigt till sin rätt. Betydelsefulla kvinnor som Hildegard av Bingen, Katarina av Siena och Birgitta av Vadstena nämns visserligen (s. 420–422), men kunde ha förtjänat mer uppmärksamhet. Kristendomen i Latinamerika berörs, men inte i önskvärd utsträckning. Svensk kristendom däremot förekommer på flera ställen i texten.

Slutomdömet måste bli att MacCulloch har publicerat ett verk som kommer att stå sig som en god introduktion till kristendomens historia. Det är friskt vågat i dagens akademiska värld av tilltagande specialisering att skriva om helheten, om allting. Författaren inser det djärva i ett sådant företag men vill ändå inte ge vika för ”den moderna europeiska professionella förväntningen att en sann akademiker ska veta mycket om rätt litet” (that a true scholar knows a lot about not very much, s. 2, min översättning). Till sist kan sägas att A History of Christianity: The First Three Thousand Years är en ren njutning ur språklig synpunkt för den som vill förkovra sig i historia och samtidigt putsa upp sina engelska språkkunskaper.