Övning för den moraliska fantasin

Det vore fel att ställa Russell Kirk vid sidan av Fjodor Dostojevskij eller William Faulk-ner. Men han tål utan tvivel en jämförelse med författare som Charles Williams eller C.S. Lewis.

Med tegelstenen The Conservative Mind väckte Russell Kirk intresset för den konservativa traditionen. Han blev en flitig och stridbar exponent för denna hållning. Men under sitt nattliga skrivarbete producerade Kirk också romaner och noveller – kusliga berättelser, med inslag av det övernaturliga och fantastiska. ”Nu”, noterade vännen T.S. Eliot i ett brev, ”har du skrivit vad jag minst av allt förväntade mig av dig – spökhistorier!”

I antologin Ancestral Shadows har Vigen Guroian samlat ett generöst urval av Kirks bästa noveller. Underrubriken är An Anthology of Ghostly Tales, men den som förväntar sig spökhistorier av traditionellt snitt blir möjligen besviken. Skrämsel och gastar förekommer på dessa rader, men Russell Kirks noveller är i första hand andliga övningar, eller som han själv formulerar det: ”experiments in the moral imagination”. Han vill gripa tag i läsaren för att på allvar väcka tanken att livet efter detta är en realitet, både vad avser himmelriket och skärselden. Särskilt tydligt är detta i den senare delen av författarskapet, där den teologiska reflexionen spelar en mer framträdande roll.

Kirk började sin bana som odöpt och ateist, utvecklade en stoisk konservatism, men landade med tiden i en kristen övertygelse. 1953, när han fick sitt litterära genombrott med The Conservative Mind, var han redan tydligt präglad av katolska influenser. Han konverterade 1964.

Russell Kirk gick ur tiden den 29 april 1994. Sin utveckling skildrade han i memoarerna The Sword of Imagination (1995). Under sin levnad hann Kirk skriva ett trettio-tal böcker och hundratals essäer. Han blåste liv i en självmedveten konservativ idétradition och grundade kvartalstidskriften Modern Age. Inflytelserika New York Times noterade vid ett tillfälle att The Conservative Mind ”gav amerikanska konservativa en identitet och en genealogi” och fungerade som en katalysator för framväxten av en konservativ rörelse under efterkrigstiden.

När Russell Kirk grävde fram konservatismens intellektuella rötter, valde han – ganska naturligt – att särskilt utgå från den man som har kallats konservatismens fader, det vill säga Edmund Burke. Men han framhöll också tänkare som normalt inte brukar etiketteras som konservativa och som representerar sinsemellan högst olika traditioner, som John Henry Newman och Irving Babbitt. Både kardinalen och humanisten passade in i Kirks mönster: ”För det första tror den konservative att det finns en bestående moralisk ordning.”

I grunden var Russell Kirks konservatism av ett tidlöst och allmängiltigt slag, som säkert väckte förvåning och bestörtning bland partigängare. Det märktes inte minst i författarens valfrändskaper. Under sin livstid knöt Russell Kirk vänskapsband med en blandad skara personer som skulle kunna kallas själsfränder, utan att de för den sakens skull representerade något gemensamt politiskt program. I den kretsen fanns poeterna Roy Campbell och T.S. Eliot, filosofen Max Picard, skriftställaren Malcolm Muggeridge och – i ett flyktigt men laddat möte – författarinnan Flannery O’Connor.

Därmed inte sagt att skriftställaren avstod från engagemang i dagsaktuella frågor. Han kände sig vid 1970-talets ingång ganska ensam som talesman för de oföddas rätt, men Russell Kirk bidrog till att ge abortfrågan den starka ställning som den i dag har i amerikansk samhällsdebatt.

Det skönlitterära hade en särskild plats i Kirks hjärta, även om annat skrivande ofta kom emellan. De mest omskakande berättelserna i den nu föreliggande antologin tar inte avstamp i hämnande vålnaders härjningar, utan snarare i den ofullkomliga människans strävan efter försoning. För den som kommer i beröring med det oförklarliga blottläggs flikar av den transcendenta ordningen. Formeln når sin fulländning i noveller som ”Theres a Long, Long Trail A-Winding” och ”Watchers at the Strait Gate”.

Kirks hjältar är skröpliga människor, tyngda av böjelser och begär, verksamma i en värld märkt av förfall och ondska. Männi-skans hopp ligger i förmågan till självuppoffring och i viljan att låta själen friköpas från synden när möjligheten bjuds. En av höjdpunkterna i författarskapet är den långa berättelsen The Invasion of the Church of the Holy Ghost, där en ensam och hårt ansatt kyrkoherde kämpar både mot våldsverkare och sina egna lustar. Miljön – ett slumområde dit den någorlunda renlärige prästen i episkopalkyrkan har förvisats av en oförstående biskop – är fint tecknad och skräckinjagande. Men det som verkligen väcker eftertanke och förstämning är skildringen av en anständig människas bräcklighet.

Nog kunde han konsten att sätta den moraliska fantasin i rörelse, den gode Russell Kirk. Han gjorde det dessutom med en språklig briljans som är njutbar på egna meriter. Han kunde skildra det fula och skrämmande utan att bli frånstötande. Även hans mörkaste texter tenderar att ha en märkvärdigt upplyftande inverkan på läsaren; en djupt liggande livsglädje skiner igenom.

Allt i novellsamlingen Ancestral Shadows är inte mästerligt, men mycket imponerar och kommer sannolikt att stå emot tidens tand.

Artikelförfattaren är ledarskribent på Svenska Dagbladet.