Pascal i kortformat

Pascals Tankar (Les Pensées) tillhör världslitteraturen, därom kan ingen tvekan råda. Detta arbete, som den franske matematikern och filosofen Blaise Pascal (1623–1662) inte hann slutredigera och som gavs ut postumt, var emellertid inte det enda som flöt fram ur hans penna. Vi har all anledning att vara Stig Strömholm tacksamma för att vi nu får ett urval av Pascals brev och småskrifter i svensk översättning. Texterna är inte omfångsrika men måste ha ställt stora krav på översättaren. Här finns textkritiska problem och svåra attributionsproblem: är det säkert att Pascal skrivit just detta?

Därtill kommer att den moderna litteraturen om honom är enormt stor. Notapparat och kommentar till varje text vittnar om stor förtrogenhet med sekundärlitteraturen. Introduktionen till boken är av ett särskilt värde, eftersom vi där får en minibiografi över Pascals inte särskilt händelserika liv. Vi påminns om några oväntade inslag i hans liv, som att han konstruerade en räknemaskin (som sändes till drottning Kristina) och var med bland dem som organiserade den första ”busstrafiken” i Paris. Påfallande är den värme och tillgivenhet som verkar ha förenat familjemedlemmarna. Särskilt hans systrar spelade en stor roll för honom. En ännu större roll spelade de andliga systrar han fick i klostret Port Royal i Paris. Fram till mötet med den intensiva fromheten i Port Royal verkar Pascal ha levat ett ganska vanligt liv, sedan blev det annorlunda. Den allt förändrande händelsen i hans liv var den så kallade eldsnatten den 23 november 1654. De anteckningar han då gjorde, bar han sedan alltid med sig insydda i jackan.

De tolv brev, som i sin helhet eller bara delvis finns med här, är kanske inte alltid så intressanta att läsa. Den tidens stora krav på artighetsfraser och exakta uttryck gör att breven kan förefalla preciösa och något tröttande. Här finns med ett brev till en matematisk kollega, Fermat (känd för ”Fermats förmodan”, ett klassiskt matematiskt problem), men inte något brev till Descartes. Pascal och Descartes träffades men kom i konflikt om tomrummets existens och andra delar av Descartes filosofi.

Mer av värde torde de flesta finna i det urval av småskrifter som följer efter breven. Redan titeln på den första av dessa småskrifter är talande nog: ”Om syndarens omvändelse”. Här finns också ett utdrag ur Nicolas Fontaines memoarer, där Pascal uttalar sig om den antike stoikern Epiktetos och essayns skapare, Montaigne (båda sattes högt av honom). Den religiösa intensiteten i Pascals småskrifter är mycket hög, ibland nästan överväldigande. En svensk läsare påminns om viss andaktslitteratur av pietistiskt slag. Närmast kanske man kommer andan hos en annan filosof, nämligen Pontus Wikner i hans Tankar och frågor inför Menniskones son (1872). Pascals fromhet är helt kristocentrisk, Maria och helgonen spelar en mycket liten roll. Samtidigt är den helt klart katolsk. Ett helande som tillskrevs en tagg från Kristi törnekrona spelar en stor roll.

Pascal kom att dras in i de kyrkliga strider som skakade Frankrike vid denna tid. Klostret Port Royal kom att bli centrum för jansenismen, en andlig rörelse uppkallad efter Cornelius Jansen, biskop av Ypres. Enkelt kan det beskrivas som en form av augustinism, där Guds nåd betonas mycket starkt. Vissa läror, som i och för sig finns i katolsk teologi men ofta inte betonas, framhävdes av jansenisterna. Det gäller främst predestinationsläran. Jansenisterna förenades av skarp kritik mot jesuiterna, som de menade förkunnade ”en billig nåd”. Detta präglar en annan av Pascals berömda skrifter: Provinsialbreven.

Det ligger en tragik i att jansenismen inte kunde integreras i det franska kyrkliga livet. Denna strid skakade kyrkan i Frankrike mer än reformationen gjorde, främst därför att detta var en inomkatolsk konflikt. Alltsedan Richelieu såg myndigheterna med ovilja på jansenisterna, som ofta hade ingått förening med framstående jurister i de lokala parlamenten och sågs som en opposition mot enväldet. Man utverkade flera påvliga uttalanden mot Jansens teologi, och det stora dråpslaget kom 1713 med Clemens XI:s bulla Unigenitus. Den firar alltså trehundraårsjubileum i år.

När bullan offentliggjordes var Pascal redan död. I Stig Strömholms framställning blir han en i hög grad levande personlighet, väl värd att lära känna.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.