Påven i tv-intervju

”Det har blivit svårare att tro, för den värld vi lever i är gjord helt och hållet av oss själva, och i den uppträder Gud så att säga inte längre direkt. Man dricker inte längre ur källan utan ur en bägare som redan är fylld när den serveras oss”, sade Benedictus XVI i en i tv-intervju, som sändes av tysk tv den 13 augusti och som gjordes inför påvebesöket i Bayern i september. Tyska medier blev överraskade över att Benedictus XVI var beredd att svara på vilka frågor som helst i intervjun, som gjordes samtidigt för Bayerischer Rundfunk (ARD), ZDF, Deutsche Welle och Vatikanradion den 5 augusti i Castel Gandolfo. Påven gjorde liknande intervjuer också inför sina bägge tidigare utlandsresor till Tyskland och Polen.

Frankfurter Allgemeine Zeitung kommenterade: ”Det intressanta är inte påvens delvis förutsägbara svar utan snarare att han ställde upp på alla teman som journalisterna valde.” Men påvens svar hade varit mindre förutsägbara om frågorna hade varit det: de tyska tv-kanalerna hade sänt ned berömda nyhetsankare från Tyskland utan några specialkunskaper om Vatikanen. Bara Vatikanradions Eberhard von Gemmingen, chef för radions tyska avdelning, verkade avslappnad under det ganska stela och högtidliga mötet.

Påvens medarbetare har vittnat om att han lider av hemlängtan och på frågan om hemlandet är något värde som han vill ta upp svarade påven ett tydligt ja. Anledningen till besöket i Bayern är att han en än gång vill se de platser där han växte upp och träffa de människor som format honom och tacka dem.

Om katolikernas situation i Tyskland, som i mångt och mycket liknar resten av Västeuropa med minskande antal kyrkobesök, allt färre dop och kyrkans allt mindre inflytande i samhällslivet, sade påven att Tysklands problem också är Västerlandets och att dess möte med andra kulturer där det religiösa ursprunget är starkt påverkas av den våg av sekularism som drar genom Västerlandet. Det har blivit svårare att tro eftersom den värld vi möter i Västerlandet är konstruerad av människan själv och inte längre får sin näring från källan och därigenom har Gud blivit svårare att upptäcka. Men även hos människor i Västerlandet väcks frågan om något ”mer”, särskilt hos de unga.

Till de unga vill påven framföra budskapet att han gläder sig över att det finns unga människor som vill vara tillsammans i tron och att de har en stor beredvillighet att göra gott. Han betonade också vikten av att våga fatta livsavgörande beslut, vare sig det handlar om att bli präst eller att gifta sig. Man måste våga ta risken att fatta sådana beslut ty endast då kan man växa och göra framsteg i livet.

Om situationen i Mellanöstern sade påven att Vatikanen varken har eller eftersträvar någon politisk makt, men att det gäller att få alla kristna i området att engagera sig för freden.

På frågan om hur påven ser på Petrusuppdraget i vår tid svarade han att påven inte är någon ”absolut monark”, men att det också finns ett starkt medvetande om att det behövs något som förenar och ser till att de olika kristendomsformerna inte identifierar sig för mycket med nationaliteter.

Om relationen till den evangeliska kyrkan betonade påven vikten av att finna och klargöra de stora etiska riktlinjerna och se till att omsätta dem i praktiken för att garantera att det finns en etik i samhället, eftersom man utan den kan inte förverkliga politikens mål som är rättvisa för alla, en god samlevnad och fred. Naturligtvis handlar det också om att vittna om Gud i en värld som har svårt att finna honom. Om båda kyrkorna arbetar utifrån dessa två nivåer, etiken och vittnesbördet, kommer båda att mogna på väg mot en inre enhet.

En av journalisterna påpekade att påven på ett världsmöte för familjer i Valencia i juli aldrig nämnde äktenskap för homosexuella, abort eller preventivmedel. Påven svarade att han endast hade två gånger 20 minuter på sig att tala och på så kort tid kan man inte bara säga nej. ”Framför allt måste man ju veta vad det är vi verkligen vill, eller hur? Kristendomen, katolicismen, är inte en samling förbud utan ett positivt val. Det är mycket viktigt att detta skiner igenom, därför att medvetandet om detta nästan helt har försvunnit idag.” Påven påpekade också att idén om att man och kvinna är skapade för varandra inte enbart är en katolsk uppfinning. ”Det vet alla kulturer.”

Varför insisterar kyrkan så mycket på moral istället för på konkreta lösningar på globala problem som aids och överbefolkning? Benedictus undrade om kyrkan verkligen insisterar så mycket på moral och betonade i sitt svar obalansen mellan människans tekniska kunnande och hennes moraliska utveckling. Vi behöver två dimensioner: vi måste fostra hjärtat samtidigt som vi tar till oss kunskap och teknik på rätt sätt. Påven hänvisade också till katolska kyrkans stora nätverk av skolor på olika nivåer och dess vittförgrenade sjukvårdsarbete.

På frågan om kyrkans framtid i Europa påpekade påven att kristendomens centrum under historiens lopp förskjutits från Mellanöstern till Europa, men att andra kulturer och världsdelar idag träder fram med lika stor tyngd. Men biskoparna i de andra världsdelarna säger: ”Vi behöver fortfarande Europa, även om Europa bara är en del av något större. Vi bär ännu på det ansvar som kommer av vår erfarenhet, av den teologiska vetenskap som har utvecklats här, av vår liturgiska erfarenhet, av våra traditioner, också av de ekumeniska erfarenheter som vi har samlat på oss.”

Som svar på det faktum att politik och vetenskap i moderna samhällen inte låter sig styras av kristna värden och att kyrkan mest betraktas som en förmanande och rentav bromsande röst betonade påven vikten av att den sekulära världen förstår att den kristna tron inte är ett hinder utan en bro till dialog med andra kulturer. ”Därför måste vi och kan vi visa att just för den nya interkulturalitet som vi lever i räcker inte en ren förnuftstro som kopplats loss från Gud. Det behövs en vidare rationalitet som ser Gud i harmoni med förnuftet och är medveten om att den kristna tron som har utvecklats i Europa också är ett medel för att låta förnuft och kultur mötas och integrera dem i en allomfattande helhetssyn.”

I övrigt handlade intervjun om hur mycket en 80-årig påve orkar resa, om kvinnans ställning i kyrkan – en fråga som besvarades med en hänvisning till Hildegard av Bingen, Katarina av Siena och den heliga Birgitta och ”kvinnornas stora andliga potens” – samt om tyskarnas mentalitet så här efter fotbolls-VM. En fråga om den ”vansinniga mängd” saligförklaringar som skedde under Johannes Paulus II:s pontifikat besvarade påven med att han nu decentraliserat saligförklaringarna ”för att visa att olika länder har sina egna gestalter som är verkningsfulla just i sina egna länder”.

På frågan om vilken roll humor spelar i en påves liv svarade påven: ”Jag är inte en människa som hela tiden går och tänker på vitsar. Men jag menar att det är viktigt att förmå se den roliga sidan av livet och dess glädjefyllda dimension och inte se allting så tragiskt. Jag skulle vilja säga att det också är nödvändigt för mitt uppdrag. En författare sade att änglar kan flyga därför att de inte tar sig själva på så stort allvar. Kanske också vi skulle kunna flyga litet om vi inte kände oss så viktiga.”

En fullständig svensk översättning finns tillgänglig på Vatikanradions svenska hemsida www.oecumene.radiovaticana.org/sv1/index.asp.

En fullständig videoupptagning av intervjun finns på sajten www. br-online.de.