Påven om laudes

Mellan åren 2001 och 2003 höll Johannes Paulus II en serie meditationer eller – som det heter i påvens inledning – ”en rad katekeser” över bibeltexter i morgonbönen Laudes. Eftersom tidegärden bygger på Psaltaren innebär detta, att denna bok i hög grad handlar om bönens konst, närmare bestämt hur det böneliv ser ut som bygger på Jesu egen bönbok, Psaltaren.

Samtliga psalmer och ”cantica” i de fyra veckornas morgonbön behandlas här. Det innebär ett fylligt urval ur Psaltaren men också korta texter ur flera andra bibelböcker, till exempel Daniel, Syrak och Visheten. Först citeras bibeltexten enligt versionen i Bibel 2000, sedan utläggs den. Påven sätter ofta in texten i dess sammanhang och underlåter inte att referera olika exegetiska teorier om hur den ursprungligen kan ha använts. Hebreiska ord citeras ibland och deras innebörd diskuteras. Men eftersom det är fråga om meditationer och inte om en vetenskaplig kommentar i kortform, så ligger tyngdpunkten klart på psalmens andliga betydelse.

Påven är dock angelägen om att inte dra alltför vittgående slutsatser utifrån traditionen. Varje fredag präglas av Davids stora syndabekännelse, Psalm 51, där det heter: ”I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv.” Detta kommenteras: ”Psalmens författare säger inte formellt att denna situation hänger ihop med Adam och Eva, det talas inte uttryckligen om arvsynd.”

Utmärkande för dessa meditationer är att de ständigt griper tillbaka på kyrkofäderna. När någon gång en senare teolog eller kyrkolärare citeras – som till exempel Teresa av Avila – är det undantag. Bland kyrkofäderna citeras helst Augustinus, men också ofta Ambrosius av Milano. Med tanke på att påven framhåller den östliga traditionens betydelse är det inte förvånande att Origenes och Basileios ofta anförs. Någon gång citeras ”Efrem” (Syriern), vars svenska namnform dock bör vara antingen Efraim eller Afrem.

”Man måste upptäcka hur vacker bönen och liturgin är och be till Gud med böner som är vackra och värdiga, inte bara teologiskt korrekta.” Nog så riktigt, och till en sådan förståelse av Psaltaren bidrar denna bok i hög grad. Den svenska översättningen har hämtats från Vatikanradions svenska program och är utmärkt.