Personliga konstupplevelser

Enrique Vila-Matas, född 1948 i Barcelona, har tilldelats många priser sedan debuten på 1970-talet, och är väl något av kultförfattare i vissa läger. Utöver skönlitterär prosa har han skrivit flera essäböcker. Författaren sammanväver gärna verklighet med fiktion, inklusive tydliga självbiografiska nedslag, och den intentionen återkommer i hans senaste bok Utan logik i Kassel. Texten kan läsas som resedagbok, idéroman, konstessä och biografi. Den yttre handlingen är relativt begränsad till förmån för berättarens reflexioner och längre resonerande partier.

I bokens inledning lockas denne till den tyska kulturstaden Kassel för att skriva inför publik på en mindre glamorös restaurant, i vad som skall likna försök till konstinstallation. Greppet kan onekligen tyckas vara originellt. Deltagandet sker inom ramen för den internationella samtidskonstutställningen Documenta, som anordnas vart femte år. Vila-Matas skyndar sig tidigt att lyfta fram ett Nietzsche-citat som kanske kan ses som bokens motto: ”Endast som estetiska fenomen är världen och tillvaron för evigt rättfärdigade.”

Väl på plats efter en mödosam resa med djupa tvivel konfronteras berättaren så med ett vitt spektrum av samtida kultur och avantgardistisk konst, områden som han snart tillåter sig ventilera i både allvarsamma och lekfulla utvikningar, inte utan viss elegans. Olika sätt att betrakta bildkonst bildar snart en av textens stommar. En ström av personliga minnesbilder dyker samtidigt upp, alltmedan författaren, stärkt av sina intryck, börjar leva ut i skilda roller – dagdrivare, flanör, observatör. Han iklär sig också gärna olika pseudonymer. Barndomsupplevelser tränger upp som vilopunkter i texten.

Ur vistelsen föds på så vis en inre resa, och texten blir då, med författarens ord, ”en berättelse om en resa, en resa med ett antal inskjutna vandringar”. Det kan tyckas vara en svår uppgift att skildra något meningsfullt i en text med så många ”inskjutna vandringar” – och med så tvära kast mellan verklighet och fiktion. Liksom i tidigare verk lyckas Vila-Matas dock väl med den balansen, åtminstone i de flesta passager, trots – eller tack vare – att flera av konstverken erinrar honom om stämningar i hans egna romaner. Tids nog tycks Kasselvistelsen också bjuda redskap för självkännedom samtidigt som den öppnar bättre förståelse för de litterära texter som författaren levt nära genom åren. Inom honom föds talrika associationer, ömsom vilda, ömsom mer balanserade, och liksom i andra texter ställer Vila-Matas frågor kring framtidens konst och litteratur. Åter intresserar han sig för ”litterära förmörkelser”, som det heter i Bartleby & co (på svenska 2014).

På andra håll i boken bjuds essäistiska avsnitt om skilda författarskap, Kafka och Nietzsche inte minst (även det liksom tidigare), språkets roll och Europas politiska framtid. I senare fall vädrar författaren en indignation och kulturpessimism som kontrasterar skarpt mot hans alltmer euforiska tillstånd inför mötet med samtida konst. Förintelsen och andra världskriget ligger som en mörk skugga bakom de bilder och intryck som anmäler sig i dessa nedslag. Upplevelsen av skönhet förbleknar emellertid inte under vistelsens gång. Kassel har nu en gång smittat författaren med ”kreativitet och entusiasm, med kortslutningar i det rationella språket”.

Naturligt nog rör sig författaren inom ett fält fyllt av klichéer. Trots kritisk distans faller han också själv i vissa gropar när entusiasmen blir alltför stark. Ord som utanförskap och risktagande känns tröttande när de upprepas för ofta. Överlag rymmer texten ganska många omtagningar, både vad gäller berättarens eget tillstånd och synpunkter på den konst som han ställs inför. För läsaren kan det också vara besvärligt att följa författarens fascination inför snart sagt alla installationer på plats. En komposthög, skriver han, ”kanske rentav är så långt ifrån ett konstverk att den just därför är ett konstverk”.

Bokens styrka ligger nu inte i själva konstbetraktelsen. Den sitter snarare i författarens sätt att med lätt anslag förmedla personliga konstupplevelser. I dessa textpartier finns stilistisk variation, språklig iver och lust, djärva tankesprång och ett effektfullt sätt att knyta konstintryck till substansrika litterära referenser.

Gert-Ove Fridlund är litteraturkritiker, Örebro.