av HEINZ WERNER WESSLER
I raden av uppsatser på tyska, engelska och finska i denna bok står det stora livstemat hos en betydande teolog inom det lutherska Östersjöområdet i centrum, nämligen kontinuiteten från Augustinus teologiska tänkande till den medeltida mystikens devotio moderna till Martin Luther, och vidare hos reformationstidens tänkare till pietismen. Det som kommer därefter intresserar inte Christian Braw. Endast tillfälligtvis antyder han att han här ser att en ”Verlust des Heiligkeitsbewusstseins” (förlust av helighetsmedvetande) eller på ett ställe ”loss of eschatological consciousness” (förlust av eskatologiskt medvetande) är i farten.
Men Braw ser också pietismens ”egna brister”, som visar sig under de följande århundradena fram till i dag: ”fjärmandet från kyrkomedvetande och försjunkandet i en total subjektivism, intellektuell förslappning, sentimentalitet och högmod”. Tyvärr går han inte närmare in på saken utan berör den endast i allmänna ordalag. Oro för kyrkans och trons tillstånd kommer endast undantagsvis upp till ytan i hans tänkande som är inriktat på de stora andliga sammanhangen. Reformationen själv är här bortom ont och gott, och den katolska världen under efterreformatorisk tid befinner sig i det närmaste helt utanför denna teologi.
Men Braws ansats är likväl ekumenisk, i så måtto att han inte härleder pietismens intellektuella historia enbart från Luther utan än mer från djupen inom den kristna teologin. Intressant är en exkurs om människans deificato (gudomliggörande) – som bekant ett viktigt tema inom framför allt ortodox tradition – som inte på något sätt är ”en främmande verklighet för reformatorerna”, vilket Braw understryker med ett skickligt infogat yttrande av Luther. I detta sammanhang ska även nämnas Braws uppskattning av bikten, som i många lutherska sammanhang visserligen inte anses vara ett sakrament, men som heller inte alls har avskaffats. Det var bara att den individuella bikten och förlåtelsen genom prästen faktiskt dog ut med tiden. Men Braws ekumeniska hållning ligger i första hand i de idéhistoriska betraktelserna, exempelvis i den briljanta bearbetningen av den augustinska tolkningen av Kristi offerdöd som commercium mirabile: korset som mirum commercium (”sällsam byteshandel) och Kristus som mercator (köpman), som byter död mot liv är ett grundläggande motiv inom pietistiska kyrkosångers Kristusfromhet.
Christian Braw (f. 1948) är en teolog som ingen annan inom det lutherska Östersjöområdet. Han citerar obehindrat från alla de skandinaviska språken i språkformer från 1500-talet fram till i dag, därutöver även från estniska, ett språk som han redan under sovjettidens slutfas fattade ett särskilt tycke för. En tidig uppsats från 1989 ägnas den estniske diktaren Jaan Kross. Dessutom faller Braw som en självklarhet tillbaka på den kristna teologins klassiska språk: latin, grekiska och hebreiska. På tyska rör han sig fullständigt obehindrat, och av de 20 här sammanställda ”uppsatserna och anförandena” från mer än 30 år av teologiskt tänkande och arbete är 14 på tyska och tre på engelska. Tre ytterligare uppsatser är på finska (vilka recensenten inte kan bedöma).
Framför allt bör här uppsatserna om pietismen, ”Die heilige Dreieinigkeit in der Seelenführung des Frühpietismus” (Den heliga Treenigheten inom den tidiga pietismens andliga vägledning), ”Johann Arndt und die Mystik” (Johann Arndt och mystiken) och ytterligare några framhållas, bland dessa ”Die Theologie der Lieder” (Sångernas teologi). Teologi är för Braw inte endast en vetenskaplig disciplin utan en del av en trospraxis, det vill säga även den kyrkliga sångens. Luther yttrade sig inte enbart i sina teologiska traktater utan även i sina talrika parafraser på bibeltexter och medeltida hymner i sin sångproduktion, vars teologiska innehåll Braw analyserar i denna beaktansvärda uppsats. Braw förklarar Luther vad beträffar ”hans Psaltarfromhet” och hans talrika översättningar och parafraser som en överföring av ”klosterliturgin till lekmannaförsamlingens gudstjänst”. Luther är för Braw till syvende och sist en mystik tänkare: ”De teman som kännetecknar den mystika teologin går i stor utsträckning att hitta hos såväl den unge som den mogne Luther.” I det ljuset ser han också Luthers insisterande på ordet, ”genom vilket människan förenas med Gud och själv blir uppfylld av den helige Ande”.
Johann Arndt och den tidiga pietismen, som han behandlade i sin doktorsavhandling vid Lunds universitet, är Christian Braws stora livstema. Denna passion för den tidiga pietismen vidareutvecklar han i ständigt nya uppsatser, som likt en vindlande flod rör sig mellan teologi, betraktelse och predikan. Den förmodligen viktigaste företrädaren för den tidiga pietismen ser han helt riktigt i kontinuiteten av den medeltida mystiken, där Thomas a Kempis kanske utgör det främsta vittnet. Traditionslinjen går här alltid via Martin Luther, vars tankar Arndt – i Braws tolkning – griper tillbaka på och vidareutvecklar med hänvisning till traditionen.
I detta sammanhang har Christian Braw, som kommer från ett mer eller mindre ateistiskt föräldrahem, alltid den kristna teologins stora frågor för ögonen: Guds tillbedjan och människoblivande, Treenigheten, Kyrkan och Guds rike. Kuriös är uppsatsen ”Quislings Glaube” (Quislings tro). Tvärtemot intrycket ska den inte uppfattas som en apologi för den norske kollaboratörens samverkan med Hitlerregimen – utan som ett viktigt bidrag, med hänsyn till den historiska forskningslitteraturen, till förståelsen av den politiska och ideologiska motivationen hos en vilseförd romantiker.
Översättning: Per Lindqvist
Heinz Werner Wessler är professor i indologi vid Uppsala universitet.
Ur Signum nr 5/2021, s. 69–70.