Provokationen som kom av sig

Stefan Einhorn har valt en utmanande titel för sin senaste bok: Konsten att vara snäll. Upplevs det inte som en provokation? Pröva då om du vill instämma i påståendet ”Jag vill vara snäll”. Är det inte lite för barnsligt? Vill du inte hellre använda ett annat ord? För vem vill kallas snäll i dag? Det är snarare ett invektiv än en hedrande beteckning. Inledningen förtydligar utmaningen. I polemik med ett språkbruk där ”snäll” nästan är synonymt med ”töntig” och en människa kallas ”god” bara med ironisk biton, hävdar han behovet av ett paradigmskifte i synen på snällhet. ”… eftersom det redan finns ett stort antal böcker som handlar om hur man blir rik, smart, kreativ, skicklig yrkesmänniska och så vidare tänkte jag att det åtminstone skulle finnas en bok om hur man utvecklar konsten att vara snäll” (s. 17).

Det känns rätt och stimulerande. I min ungdom skulle jag ha brustit ut i ett ”Yeah man! Let’s go”. I dag konstaterar jag mera stillsamt att han slagit huvudet på spiken men känner också ett styng i hjärtat, en uppfordran till att vara med och vända strömmen.

Hur man blir snäll

En förutsättning för att höja snällhetens status är förstås att människor vet vad det innebär att vara snäll. Missuppfattningarna är många och ibland katastrofala. Einhorn redovisar de viktigaste, avslöjar dem och definierar äkta snällhet. Menlösheten och inställsamheten ställs mot det modiga engagemanget som tar ställning och säger ifrån. De snälla avsikterna ställs mot den goda handlingen ”För det är inte tanken som räknas – det är handlingen” (s. 53).

Han analyserar de motkrafter som hindrar oss från att vara snälla till exempel falsk hänsyn som gör att vi inte vill lägga oss i, vår inneboende aggressivitet, offermentaliteten som får oss att tro att vi inte kan göra något och ”nånannanismen” som flyttar bort ansvaret från oss själva. Självinsikten är viktig när motkrafterna ska övervinnas, därför är analysen nödvändig.

Det är en robust genomgång av snällhetens natur och villkor. När det däremot kommer till själva konsten att vara snäll, dvs. hur man ska bekämpa motkrafterna, blir texten tunnare och förlorar sin stringens. Ett exempel är den oreflekterade tro på beslutets kraft som nästan utgör en röd tråd i boken. Om vi bara bestämmer oss öppnas enligt författaren dörrar ”som genom ett trollslag”. Vi kan också bli mer empatiska ”om vi bara bestämmer oss” för att bli det och vi kan alla välja att bli en kraftkälla och ett föredöme.

Ibland blir det bara ord av det som skulle vara en handledning, till exempel när frågan om hur vi ska kunna vara snälla i en situation där alla alternativ är dåliga, besvaras med att vi måste göra vårt bästa.

”Alla vackra känslor i världen väger mindre än en vänlig handling.” Så citerar Einhorn poeten J. R. Lowell och uttrycker därmed sin syn på etikens grund. Sinnelagsetiken, som utgår från det goda syftet, vill han förvisa till visdomsordens skräpkammare. Tanken räknas inte, bara handlingen. En snäll handling som görs av egoism är lika god som den som görs av altruism. Vi är mycket långt från det första Korinthierbrevets trettonde kapitel. Men vad är då en god handling? Är det resultatet som avgör? Nej, inte det heller. Är det troheten mot ett regelverk. Nej, definitivt inte, även om Einhorn hänvisar till etiska normsystem som vägledare i etiska ställningstaganden. Bokens många tolkningar av snällhet ger ingen konsekvent bild. Handlingsetiken räcker inte ända fram. Det blir en cirkel: en handling är god därför att handlingen är god. När det kommer till kritan måste ändå tanken räknas. Trots den klara markeringen av att avsikten är oväsentlig definieras snällhet som en vilja att göra gott och att handla enligt denna vilja.

Det stora problemet med handlingsetiken är emellertid att man sällan i förväg kan veta vilka följder en handling kommer att få. Och om det blir fel, var det då en ond handling? Osäkerheten skapar vånda som i sin tur kan skapa handlingsförlamning. Einhorn tar bestämt avstånd från tanken att en handlings värde bara skapas ur konsekvenserna. Men han erbjuder inget alternativ. Det råd han ger inför våndan är välment men intetsägande: vi ska göra vårt bästa och leva i förtröstan på att våra handlingar leder till goda konsekvenser.

Hur ska man bli framgångsrik? Man ska vara snäll

En mycket stor del av boken handlar inte om hur man kan bli snäll utan att snällhet lönar sig. Förtröstan är nyckelordet även här. Einhorn hävdar med emfas att världen är så finurligt inrättad att dygden är sin egen belöning. Som stöd för resonemanget anför han en mängd studier av både djur och människor. Men huvudargumentet, som i olika formuleringar ständigt återkommer, är att: ”Det är som om det finns en naturlag som leder till att generositet och välvilja mot andra får sin belöning” (s. 169). Jag har inga problem med tankegången. Jag tror att Herren väver samman våra lyckade och misslyckade handlingar till en meningsfull väv, en pågående skapelse som Han kan se på och finna god. Men uttryckt av en agnostiker, som Einhorn menar sig vara, framstår det för mig som önsketänkande eller rent nonsens.

Ur de undersökningar som Einhorn hänvisar till hämtas mera konkreta exempel på olika slag av belöningar som snällheten genererar. Bland annat att den snälla människan får omgivningen att samarbete eftersom han inte upplevs som hotfull. Han finner också belägg för att hjärnan är programmerad för snällhet. Att hjälpa andra ger därför en rent fysiologisk njutning. Andra experiment tycks visa att de människor som vi är generösa mot blir generösa tillbaka.

Utmaningen som försvann

En enda bok om snällhet i floden av satsa-på-dig-självlitteratur. Den börjar så bra denna motströmsvolym. Snällheten proklameras, analyseras och hävdas för sitt egenvärde. Missbruket avslöjas. I vissa avsnitt är boken stimulerande, provokativ och fräck. Den lockar till efterföljd ty det är meningsfullt att vara snäll. Det är värdigt en människa att vara snäll. Bara för snällhetens egen skull.

Människan har en stark strävan efter rättfärdighet menar Einhorn. Ändå domineras boken av de många välskrivna men tunga, tunga, sidorna om vad snällhet kan ge för utdelning. Och helhetsintrycket blir en torftig framgångsetik som knappast lockar någon till att vara snäll.