Religion kontra vetenskap – en olöslig konflikt?

Frågan om vilken roll övertygelser som omfattas av vår intellektuella samtid ska spela vid utformandet av en kristen trosåskådning och för den teologiska och filosofiska forskning som bedrivs av kristna utgör det som jag – i anknytning till några av Anders Jeffners arbeten – har valt att kalla integrationsproblemet. Detta är ett centralt problem för den kristna teolog eller filosof som ser sig själv som en integrationist, dvs. som en person som bejakar att hans eller hennes livsåskådningsmässiga ställningstagande kan bekräftas, modifieras eller förnekas av omständigheter eller överväganden som hör hemma utanför den egna livsåskådningens övertygelser.

Den frågeställning jag i första hand beaktade i min artikel ”Villkor för en godtagbar teologisk och filosofisk forskning” rörde vilka övertygelser som ska utgöra utgångspunkten för den kristna teologen eller filosofen i hans eller hennes forskningsverksamhet. Min slutsats var att godtagbar akademisk teologisk och filosofisk forskning kan utgå ifrån kristna övertygelser (och naturligtvis allmänt vedertagna övertygelser av vetenskapligt eller annat slag) förutsatt att dessa utgångspunkter endast tillåts utgöra en initial begränsning för forskningsarbetet och att kristna teologer och filosofer är villiga att testa alla de övertygelser de utgår ifrån eller använder sig av i sin forskning.

I denna artikel vill jag gå vidare och begrunda en annan frågeställning som är av betydelse om man vill komma tillrätta med integrationsproblemet och vilken jag bara helt kortfattat berörde i den föregående artikeln. Denna fråga rör vilka övertygelser som ska ha företräde om kristna övertygelser och allmänmänskliga övertygelser kommer i konflikt med varandra. (Med ”allmänmänskliga övertygelser” ska förenklat förstås övertygelser vilka är vitt spridda bland intellektuella i västvärlden. Övertygelser vilka innefattar vissa moraliska värderingar, en del logik, samtida vetenskap, historia, övertygelser av sunt förnuft- karaktär som att det finns en omvärld, materiella objekt, och andra medvetanden, osv.)

Teoretiskt legitima övertygelser

Denna problematik berör Jeffner när han skriver: ”Vilka slags grunder vi än har för vår teologi, menar jag att vi är förpliktade att visa att våra religiösa övertygelser om världen, människan och Gud är teoretiskt legitima. Detta innebär åtminstone att vi måste kunna visa att vi kan acceptera våra teologiska trosläror utan att behöva förneka de principer som vi förlitar oss på i vetenskaperna, i etiken och i vårt vardagsliv. Förutom att uppfylla detta krav får en teolog dessutom bara använda sig av sådana argument som kan accepteras oavsett vilken religiös övertygelse man än har” (Jeffner 1987, 7). [Översättning av red.]

En fråga som med nödvändighet uppkommer i anknytning till vad Jeffner skriver gäller vilken princip (eller vilka principer) av de vi förlitar oss på i vetenskap, etik och vardagligt liv, som ska ha företräde om de (vilka de nu än är) kommer i konflikt med varandra. I min terminologi, vilken grupp av dessa övertygelser ska ha företräde i en konfliktsituation? Låt oss uttrycka frågeställningen på följande sätt: Om kristna och allmänmänskliga övertygelser kommer i konflikt med varandra, vilka övertygelser ska då ha prioritet? Denna fråga kan ges åtminstone tre principiellt olika svar:

a) att de kristna övertygelserna ska ha företräde,

b) att de allmänmänskliga övertygelserna ska ha företräde, eller

c) att varken de kristna eller allmänmänskliga övertygelserna automatiskt ska ha företräde.

Låt oss kalla de kristna som omfattar den första ståndpunkten för dogmatiker, de som omfattar den andra ståndpunkten för konformister, och de som slutligen omfattar den tredje ståndpunkten för icke-konformister.

Vissa allmänmänskliga övertygelser som ibland tillskrivs en privilegierad status är vetenskapliga övertygelser eller teorier. Låt oss därför skjuta in oss på denna grupp av allmänmänskliga övertygelser som skulle göra en eventuell konflikt mellan allmänmänskliga och religiösa övertygelser mest problematisk eller akut. Frågan blir då vilka övertygelser som ska ha företräde om en konflikt mellan religiösa och vetenskapliga övertygelser uppstår.

Konformister

Konformister argumenterar för att det alltid måste vara de vetenskapliga övertygelserna som ska ha företräde. Jarl Hemberg skriver till exempel ”att en trosuppfattning alltid måste vara förenlig med – och inte kan få logiskt motsäga – sin tids [vetenskapliga] vetande” (Hemberg 1980, 6). Vanliga exempel som konformister ger som stöd för det fatala med att i en konflikt mellan religiösa och vetenskapliga övertygelser inte modifiera eller överge de först nämnda är konflikten mellan Galilei och katolska kyrkan, och den mellan anhängare av evolutionsteorin och kreationister. Dessa exempel visar med tydlighet att det inte tjänar teologins egna syften att motsätta sig vetenskapliga teorier, snarare undergräver man istället sin egen trovärdighet. Den integrationsprincip konformisten omfattar kan kallas för anpassningsprincipen. Den kan formuleras på följande sätt: ”Om religiösa och vetenskapliga (eller mer generellt allmänmänskliga) övertygelser kommer i konflikt med varandra måste alltid de religiösa förkastas.”

Dogmatiker

Dogmatiker hävdar istället att det alltid måste vara de religiösa övertygelserna som ska ha företräde. Ett exempel på detta sätt att resonera kan vi finna i boken Vad ska man tro egentligen? (1989). I artikeln ”Den modernistiska teologin” argumenterar Per-Axel Sverker och Göran Janzon för en nyevangelikalism. Nyevangelikalismen präglas bl.a. av en ”öppenhet för teologisk forskning och reflektion […]” (man vill med andra ord vara integrationister) (Sverker och Janzon 1989, 10). Men man vill samtidigt avvisa modernistisk teologi, dvs. den teologi vilkens företrädare är villiga att ”modifiera denna tro [den klassiska kristna tron och tron på bibelns auktoritet] i enlighet med modern forskning och tanke” (s. 12). Jag kan inte annat än tolka detta till synes motsägelsefulla sätt att resonera som annat än att om kristen tro eller bibelns ord kommer i konflikt med förnuftet måste de förnuftsbaserade övertygelserna förkastas, därför att ”bibeln [är] enda norm för kristen tro […]” (s. 15).

Den grundprincip som dogmatikerna omfattar kan vi benämna motståndsprincipen. Den säger att: Om religiösa och vetenskapliga (eller mer generellt allmänmänskliga) övertygelser kommer i konflikt med varandra måste alltid de vetenskapliga förkastas.

Jag tror att det är svårt att inte ge konformisten rätt när det gäller Galilei och evolutionsteorin, men innebär det att man nödvändigtvis måste anse att en konformistisk hållning alltid är den rätta? Vad ska vi säga om konflikten mellan de vetenskapliga teorier som behandlar människan som ett mekaniskt system och den uppfattning vissa troende människor har om att människan har en fri vilja och ett ansvar? Kan inte den troende i fall som dessa vara berättigad att hålla fast vid sina religiösa påståenden? Konformisten kanske går med på att en sådan invändning bör tilldelas en viss tyngd. Dock skulle han eller hon antagligen säga att vad invändningen visar är bara att kristna inte nödvändigtvis behöver acceptera vetenskapliga teorier som är omdiskuterade (som t.ex. Skinners behaviorism). Vad konformisten menar är att om reli-giösa och etablerade vetenskapliga uppfattningar kommer i konflikt med varandra måste alltid de religiösa förkastas. Det är på detta sätt som Ragnar Holte tolkar integrationstanken: ”[Integrationsprincipen utesluter] inte andra kunskapskällor än vetenskapen. Men den kräver att den religiösa kunskap som vi hämtar fram ur bibeln eller andra källor ska vara förenlig med och kunna integreras med vad vi genom vetenskap och förnuftigt tänkande kan inhämta om människan och hennes ställning i tillvaron. Den tillåter inte att som kristen lära acceptera uppfattningar som klart strider mot väl underbyggda vetenskapliga rön” (Holte 1984, 145–146).

Men måste man inte anse att tanken om att människan och tillvaron skulle betraktas som ett mekaniskt system var etablerad vetenskap under 1700-talet? Ian Barbour skriver exempelvis att: ”Newtons fysik var deterministisk. Man menade att det i princip var möjligt att förutsäga de framtida skeendena inom vilket materiellt system som helst, om man bara hade korrekt kunskap om dess nuvarande tillstånd […] Newtons synsätt var reduktionistiskt i den meningen att de minsta, konstituerande partiklarnas beteende ansågs determinera beteendet hos hela systemet i stort […] Här hade man en suggestiv föreställning om naturen som en lagbunden maskin, en föreställning som starkt påverkade utvecklingen av vetenskapen och det västerländska tänkandet” (Barbour 1990, 95–96). [Översättning av red.]

Hur det nu än är med den saken så tror jag inte att en teolog eller filosof nödvändigtvis måste förkasta sina religiösa övertygelser om de kommer i konflikt med vad som vid den aktuella tidpunkten räknas som etablerade vetenskapliga teorier och det av följande skäl. Vi kan tillspetsat uttrycka det så, att om Newton till stor del hade fel och alla tidigare teorier utom dem vi tror på idag har visat sig vara felaktiga, så har vi goda skäl att tro att våra nuvarande teorier också är felaktiga. Vetenskapsteoretikern W. H. Newton-Smith menar att det finns induktivt stöd för att dra den pessimistiska slutsatsen att ”varje ny teori som presenteras visar sig vara falsk inom loppet av si så där 200 år” (Newton-Smith 1981, 14).1 [Översättning av red.] Därför är det inte heller helt självklart att den enda berättigade strategin som en integrationist kan omfatta är den konformistiska.

Att gifta sig med sin samtids vetenskap

Ett annat sätt att formulera detta argument för en icke-konformistisk hållning är att ta sin utgångspunkt i talesättet att ”den religion som är gift med vetenskapen idag kommer att vara änkling imorgon”. Vad biologi är om hundra år kan skilja sig väldigt mycket från vad den är idag på samma sätt som den biologi vi har i dag skiljer sig markant från den biologi som fanns för hundra år sedan. Den teologi som accepterade det rums- och tidsbegrepp som fanns i den newtonska fysiken om universum måste idag förkastas på grund av den einsteinska fysiken. Den deistiska föreställningen av Gud som en urmakare som konstruerat världen och sedan lämnat den att gå av sig själv var som klippt och skuren för den newtonska vetenskapliga världsbilden. Men idag uppfattas deismen knappast som ett seriöst alternativ, utan ses snarare som ett tidstypiskt uttryck just för den newtonska eran. Deisterna var för beroende av den newtonska världsbilden. Om kristen tro således allierar sig för starkt med vissa vetenskapliga teorier kan den helt plötsligt finna sig förknippad med något som är passé och därmed bli ansedd vara en kvarleva eller rest av en redan förlegad vetenskaplig världsbild.2

Naturligtvis kan man hävda att vi kan vara säkra på att de teorier vi omfattar nuförtiden i stort kommer att överleva även kommande vetenskapliga landvinningar. Men jag kan inte se annat än att man då tillmäter samtida vetenskap för stor vikt. Också på denna punkt kan vetenskapshistorien ge oss anledning att vara något mindre optimistiska beträffande vetenskapliga teoriers oöverträffbarhet, för vi är i så fall inte de enda som ansett att vissa samtida vetenskapliga teorier måste anses vara slutligt bekräftade eller åtminstone vara bortom allt rimligt tvivel. Det fanns exempelvis framstående forskare som på slutet av 1800-talet avrådde sina mest begåvade studenter från att läsa fysik med motivering att allting väsentligt inom fysiken redan var upptäckt! Nobelpristagaren Albert A. Michelson hävdar i sina Lowell lectures från 1899 att: ”De viktigaste och mest grundläggande lagarna och fakta inom fysiken är alla redan upptäckta. Dessa är numera så välgrundade att sannolikheten av att nya forskningsupptäckter skulle kunna leda till att de ifrågasätts är extremt liten” (Michelson 1903:23–24). [Översättning av red.] Vi vet alla idag hur fel det visade sig att han hade!

Å andra sidan får man inte glömma bort att det också finns ett talesätt som säger att ”den religion som är skild från vetenskapen idag inte kommer att alstra någon avkomma för morgondagen”. Med andra ord, den religion som inte tar dagens vetenskap på allvar förlorar i trovärdighet och riskerar att gå under eller marginaliseras. Därför måste också dogmatikern och inte bara konformisten avvisas.

Icke-konformister

Den position jag således tror är den mest rimliga att omfatta är den tredje, den icke-konformistiska: att varken de kristna eller allmänmänskliga övertygelserna ska automatiskt ha företräde. Den integrationsprincip som icke-konformister förespråkar kan vi kalla för fallstudieprincipen. Den säger att: Om religiösa och vetenskapliga (eller mer generellt allmänmänskliga) övertygelser kommer i konflikt med varandra kan vi endast avgöra vilka av dessa som ska förkastas från fall till fall.

Den kristna teologen eller filosofen måste alltså lära sig leva med dilemmat att antingen riskera att förlora i trovärdighet därför att man förkastar allmänt vedertagna vetenskapliga teorier eller riskera att på sikt bli klassad som en kvarleva av eller ett tidstypiskt uttryck för en övergiven och förlegad vetenskaplig världsbild därför att man accepterar och anpassar sin tro till gällande vetenskapliga teorier. Vad som krävs i sammanhanget är en noga avvägd viktning mellan anpassning och autonomi, och villkoren för denna balansgång går aldrig att regelbestämma utan måste alltid vara ett uttryck för en välgrundad bedömning, en bedömning som från fall till fall kan leda till helt olika slutsatser.3

Sammanfattningsvis så rymmer frågan om vilken roll övertygelser som omfattas av vår intellektuella samtid ska spela vid utformandet av en kristen trosåskådning och för den teologiska och filosofiska forskning som bedrivs av kristna (dvs. integrationsproblemet) en annan frågeställning vid sidan av den som rör vilka övertygelser som ska utgöra utgångspunkten för den kristna teologen eller filosofen i hans eller hennes forskningsverksamhet. Denna frågeställnings gäller vilken grupp av övertygelser som ska ha företräde om religiösa och allmänmänskliga övertygelser (i synnerhet vetenskapliga teorier) kommer i konflikt med varandra. Med mitt resonemang har jag försökt visa att inget entydigt svar kan ges på denna fråga. Vilken typ av övertygelser som i en sådan situation ska ha företräde kan endast avgöras från fall till fall.

Noter

1. Liknande tankegångar finns också hos många andra vetenskapsteoretiker, se exempelvis Shapere 1984 och McMullin 1988.

2. Denna problematik är naturligtvis ingenting nytt. Arthur F. Holmes skiljer i sin bok Contours of a world view (1983, 40–44) ut fyra huvudparadigm eller modeller (den pytagorianska, den aristoteliska, den newtonska och den einsteinska modellen) och placerar in olika kristna teologer och filosofer i dessa modeller. En liknande tankegång utgör ett grundtema i de olika artiklar som ingår i Hodgson och King (red.) 1985.

3. Se Stenmark 1995 för en diskussion av skillnaden mellan en regelbaserad och en bedömningsbaserad rationalitetsmodell.

Litteratur

Barbour, Ian, Religion in an age of science (New York: Harper & Row)

Hemberg, Jarl, 1980. ”Om naturvetenskap och kristen tro” i Tro och liv, nr 6.

Hodgson, Peter C. och Robert H. King (red.) 1985. Christian theology, 2:a uppl. (Philadelphia: Fortress Press)

Holmes, Arthur F. 1983. Contours of a world view (Grand Rapids: Eerdmans)

Holte, Ragnar, 1984. Männi-ska, Livstolkning, Gudstro (Lund: Doxa AB)

Jeffner, Anders, 1987. Theology and integration (Uppsala: Almqvist & Wiksell)

Lindberg, David C. och Ronald L. Numbers, 1986. God and nature (Berkeley: The University of California Press)

McMullin, Ernan, 1988. ”The shaping of scientific rationality: Construction and constraint” in Ernan McMullin (red.) Construction and constraint (Notre Dame: The University of Notre Dame Press)

Michelson, Albert A. 1903. Light waves and their uses (Chicago: University of Chicago Press)

Newton-Smith, W. H. 1981. The Rationality of science (London: Routledge och Kegan Paul)

Shapere, D. 1984. Reason and the search for knowledge (Dordrecht: D. Reidel Publishing Company)

Stenmark, Mikael, 1995. Rationality in science, religion and everyday life (Notre Dame, Indiana: The University of Notre Dame Press)

Stenmark, Mikael, 1996. ”Villkor för en godtagbar teologisk och filosofisk forskning” i Svensk teologisk kvartalskrift Årg. 72, Nr. 4.

Sverker, Per-Axel och Göran Janzon, 1989. ”Den modernistiska teologin” i Vad ska man tro egentligen? (Örebro: Libris)