Religion på marknadens villkor

Gud är tillbaka och han pratar amerikansk engelska, det hävdar i alla fall John Micklethwait och Adrian Woolridge i sin bok God is Back – How the Global Rise of Faith is Changing the World.

Micklethwait och Woolridge skriver i vanliga fall för den brittiska publikationen The Economist. I det specialnummer av The Economist som gjordes inför millennieskiftet ingick en nekrolog över just Gud. Det prestigefyllda magasinet menade att religionen hade spelat ut sin roll – det var en kraft som inte skulle forma nästa millennium.

Denna analys fick tidningen med viss förskräckelse ta tillbaka mindre än två år senare. Det första planet: bom! Det andra planet: bang! Tornen: krasch, krasch! Röken, stanken, de döda. Hela världen på första parkett framför CNN, den 11 september 2001 och snart publicerade just The Economist stora reportage om hur religion formar världspolitiken och de nya säkerhetshoten.

John Micklethwait och Adrian Woolridge hävdar nu i boken med samma namn att ”Gud är tillbaka”. Tesen är helt enkelt att världen håller på att bli mer religiös och författarna kritiserar idén att modernitet och religion är oförenliga.

Demokrati, marknadsekonomi och teknologi gör inte att religionens betydelse minskar. Tvärtom. Enligt God is back är det just demokrati, marknadsekonomi och teknik som gör att religionens roll blir allt större.

Författarna skildrar en amerikansk utveckling där kyrkor opererar som entreprenörer, bedriver verksamhet som vore de företag och konkurrerar på den växande marknaden för olika trosriktningar. Enligt Micklethwait och Woolridge är detta en tillväxtmarknad just eftersom det ligger i kapitalismens natur att öka efterfrågan på andlighet. Vi behöver lite opium på söndagen/sabbaten/yawm al-jum’a för att effektivt kunna konkurrera de andra dagarna. Öka produktiviteten, hålla igång tillväxten, få hjulen att snurra.

marknadsekonomin är enligt boken alltså både det verktyg med vilket religionen sprider sitt budskap (prästen som entreprenör i själabranschen) men även det system som skapar efterfrågan på själva ”produkten” – religion.

På ett plan har Micklethwait och Woolridge några poänger. Religionen har spelat stor roll i världspolitiken långt före den 11 september 2001, detta trots att västerländsk diplomati blundat. USA underskattade oppositionen mot shahen av Iran, ingen inom diplomatkåren anade att Johannes Paulus II skulle spela en viktig roll i att störta Sovjetunionen och under lång tid betraktades konflikterna i Libanon som spänningar mellan höger och vänster. Detta är några av de politiska och underrättelsetjänstmässiga felslut som Micklethwait och Woolridge tar upp.

De ger även en bild av hur religionen sprider sig. Idag finns det exempelvis fler kristna i Kina än vad kommunistpartiet har medlemmar. Kina har även 20 miljoner muslimer – lika många som hela Saudiarabien.

Allt detta är bitvis intressant läsning men boken begår tyvärr det vanliga misstaget att betrakta alla former av globalisering (även religiös sådan) som en process av västernisering. Författarna försvarar sitt fokus på protestantisk kristendom (made in the USA) med att buddhism, hinduism och islam ännu inte har hanterat moderniteten. Det må stämma, men av detta följer inte att alla världsreligioner kommer att hantera moderniteten genom att utvecklas exakt som den protestantiska kristendomen har gjort i USA. Särskilt märklig blir denna premiss applicerad på Kina – en civilisationsstat med helt andra historiska rötter som exi¬sterat inom sina nuvarande gränser i nästan 2 000 år och utvecklat ett helt eget sätt att se på världen och sig självt. Varken kapitalism i Kina eller kristendom i Kina är rimligen samma sak som kapitalism i USA eller kristendom i USA.

visst är gudstro förenligt med modernitet, att utgå från motsatsen är som Terry Eagleton uttryckt saken ungefär som att säga att eftersom vi nu har uppfunnit den elektriska brödrosten så måste vi säga tack och adjö till Tjechov! Däremot finns en mängd intressanta frågor att ställa om förhållandet mellan religion och materiell utveckling. Den kanske viktigaste är vad Arthur Koestler pekade på i Janus: att där det sjätte århundradet före Kristus såg taoismen, konfucianismen och buddhismen födas, utvecklade det tjugonde århundradet e. Kr.: stalinismen, hitlerismen och maoismen. Tillväxtkurvan för vetenskap respektive visdom följs med andra ord inte åt. Det ena tycks inte leda till det andra och tyvärr är det här precis den typ av frågor som Micklethwait och Woolridge inte ställer.

USA:s president Dwight D Eisenhower sade en gång: ”Amerika är meningslöst om det inte bygger på en djupt rotade religiös övertygelse – och jag bryr mig inte om vilken!” Av att läsa God is Back får man (oavsett vad författarna påstår) intrycket att denna religion trots allt är marknaden. Inget annat.

Att det finns en ”Golgatha Fun Park” i Kentucky med en golfbana där hål nummer ett heter ”skapelsen” och hål nummer arton kallas för ”uppståndelsen” är inget bevis för att gudstro tar mer plats i samhället. Tvärtom.

Att det finns ett dataspel som heter Left Behind: Eternal Forces där man väljer mellan att döda och frälsa sina fiender, är inget bevis för att gudstro tar mer plats i samhället. Tvärtom.

Att reducera gudstro till en vara är inte tro. Och om det är tro, så är det tro på att det som inte kan legitimera sig självt utifrån marknadens värdeskala inte har någon rätt att existera. John Micklethwait och Adrian Woolridge kommer fram till att Gud har rätt att existera enligt marknadens värdeskala och därifrån drar de slutsatsen att det är fullt rimligt att – God is back! Eftersom – Gud är lönsam.

boken talar genomgående om religion i termer av entreprenörskap, efterfrågan och marknader. Författarna tycks resonera som att: ”vi trodde att religionen skulle dö ut eftersom den var oförenlig med ekonomisk tillväxt, nu har vi insett att religion rentav är bra för ekonomisk tillväxt – alltså kommer religionen inte att dö ut!”. Det är helt enkelt en diskussion om religion utifrån marknadens behov, just därför ingen diskussion om religion, utan en diskussion om marknadens behov – applicerade på religion. God is Back – how the global rise of faith is changing the world begår därmed det misstag som den kritiserar hos andra.

Den misslyckas med att ta religion på allvar.

Artikelförfattaren är ledarskribent på Aftonbladet.