av HEDVIG LARSSON
I oktober år 2017 hölls i Uppsala en konferens med titeln ”Theology of Religions: Roman Catholic Perspectives”. Konferensen anordnades av Newmaninstitutet och den bok som här recenseras är en frukt av just detta möte mellan ett större antal teologer och andra akademiker. Boken har tio kapitel skrivna av tio olika teologer från ett flertal olika länder och traditioner, och dessutom ett förord skrivet av ärkebiskop J. Augustine Di Noia OP, som är adjungerad sekreterare i Dikasteriet för trosläran.
Boken innehåller inte mindre än tio olika kapitel som spänner över ett relativt vitt fält, vilket ju inte är ovanligt när det gäller antologier. De som bidragit till bokens olika kapitel är verksamma vid universitet och högskolor i flera europeiska länder och USA. Bredden av författare och deras kompetens är imponerande. Vi får således möjlighet att ta del av inlägg som berör exempelvis religionsteologi ur olika aspekter.
Man skulle möjligtvis ha önskat en något tydligare struktur i denna boks upplägg så att det blivit lite mer tydligt hur de olika delarna förhåller sig till varandra, och kanske även till bokens titel. När man först läser titeln kan man få intrycket att boken ska ta upp sanning och islam, alltså islams eventuella sanningsanspråk i ett katolsk religionsteologiskt perspektiv. Vid en närmare läsning av boken ser man dock att dessa båda ämnen mer är tänkta att ingå i en större diskussion där de belyser religionsteologiska frågor och islam ur ett betydligt bredare perspektiv. Därmed inte sagt att man inte kan ha behållning av att läsa antologins samtliga delar, men kanske att man som läsare i viss mån får söka sig fram en smula i den spretighet som bokens delar utgör, för att se att delarna trots allt kan ses som en del av en större diskussion.
Ett par kapitel ägnas också åt ett mer ingående studium av och diskussion om islam och kristendomens förhållande till denna religion. Det är i detta sammanhang inte möjligt att återge eller ens referera alla kapitel och därför nöjer jag mig med att här enbart antyda något om några av de intressanta och tankeväckande diskussioner som framkommer i några av inläggen.
I de första sex kapitlen ligger den huvudsakliga tyngdpunkten på diskussioner kring sanningen och sanningsbegreppet. Här vill jag lyfta fram den intressanta och högst relevanta diskussion som förs av Peter Jonkers i det avsnitt som fått rubriken ”A Critical Understanding of the Religious Other”. Jonkers är verksam som professor i systematisk teologi och filosofi vid Tilburg School of Catholic Theology i Utrecht. Han lyfter fram frågan om hur vi kan förstå den andre, den som har en annan religiös övertygelse än vi själva, på hans eller hennes egna villkor men samtidigt förhålla oss kritiska till den andres religion, eller rent av kritisera den. Det intressanta här är alltså inte att bara se till vad som är gemensamt i olika religioner, utan att även – på ett respektfullt sätt – våga benämna de olikheter som också föreligger. Utan detta kan den dialog man eftersträvar kanske inte ta några steg framåt utan bara stå stilla och fortsätta hålla sig till den säkra formen av dialog där ingen vill eller vågar säga något om den stora elefanten i rummet.
En av skribenterna som gör detta, alltså talar om elefanten i rummet, är Klaus von Stosch, professor i systematisk teologi vid universitetet i Paderborn. Hans bidrag ”Approaching the Death on the Cross: A Case Study for Comparative Theology” tar upp en fråga som han själv beskriver som ett av de mest uppenbara problemen för den muslimsk-kristna dialogen. Här kommer frågor om behovet av frälsning för mänskligheten och den rent historiska händelsen att besvaras på olika sätt av de olika religionerna. Även om det alltså inte råder någon samsyn här kan det ändå vara viktigt att inte helt undvika denna fråga utan våga ta upp den i olika sammanhang för dialog mellan kristna och muslimer.
Sammanfattningsvis vill jag säga att detta är en intressant och läsvärd bok. Kanhända kommer inte alla läsare att finna alla kapitel lika intressanta och tankeväckande, men den som är intresserad av religionsdialog och diskussioner kring sanningsbegrepp i samband med denna form av dialog, kommer säkert att läsa några (eller kanske alla) kapitel med stor behållning.
Hedvig Larsson är teol. dr i religionshistoria vid Uppsala universitet och lärare vid S:ta Birgittas folkhögskola i Stockholm.
Ur Signum nr 6/2022, s. 62–63.