Syn och bildlighet

Maken till detta kan ingen se,
maken till detta kan ingen smaka.

Ett mellanrum finns sålunda

– luft vaggar dun av vingar
i mellanrummet. Och Anden
kanske glömde vad den tappade på vägen.

Men ingen kan se det som till sist skulle ses
– öga mot öga, hette det.
Ansikte mot ansikte ävenledes,
ty högtidligt var det som skulle ses
och smått svagsint förmågan att se det.

Uppståndelsens påsk heter ju syn

och synvilla,
vilsenheten i syn bortgången

och återvunnen –

spikhålens seddhet och kändhet,
den som ger oss förlägenhetens
förblivande lärjungeskap.

Den som är ’med oss’
finns mitt ibland oss.
Och så är vi som inget kan se,
och som nu ser,
samma som alla andra.

Ty kosmisk är Herren på Tronen,
den bortom allt varande,
den hos oss som kittlig
av vatten och bröd
helt närvarande Frånvaron
av vårt eget Själv genom tider.

Bildens upphöjelse till bildlighet,
till ords stamning och skapelsens

nya ljus.

Lars Thunberg