av JACOB ASTUDILLO
Jobs bok i Gamla testamentet har fascinerat och engagerat läsare i tusentals år. Det fysiska och psykiska lidande som Job får utstå trots sin rättfärdighet har varit central i diskussionen av Guds roll i relation till mänsklighetens nöd. Thomas av Aquinos (1225–1274) kommentar till Jobs bok är fylld av teologiska och filosofiska insikter i en originell tolkningsram som influerade efterkommande kommentatorer till Job, bland annat hans egen läromästare Albertus Magnus. Dessa insikter lyfts fram i en nyutgiven antologi med tretton kapitel av olika thomistiska forskare. Kapitlen har delats upp i tre grupper. Den första gruppen behandlar exegetiska spörsmål med utgångspunkt i Thomas syn på Bibeln som sacra doctrina, gudomlig lära. Den andra gruppen behandlar frågor om lidande och Guds försyn. Den tredje gruppen behandlar moralteologiska och eskatologiska frågor. Jag kan tyvärr inte redogöra för alla bidrag utan kommer att göra ett urval av dem som jag fann särskilt intressanta.
John F. Boyle, professor i katolska studier vid University of St. Thomas i Houston, har som huvudfokus Thomas syn på Jobs bok som en disputatio, det vill säga en formell diskussion som fördes på de högmedeltida universiteten som en väsentlig del av den skolastiska metoden. Boyle tittar mer specifikt på de olika deltagarnas roll i denna diskussion. Han ser diskussionen mellan Job och hans vänner (och Thomas analys av den) som en motsvarighet till Platons dialoger, där man inte bara ser själva argumenten som framförs utan även deltagarnas moraliska hållning. Vad som framkommer är att vännerna utgår från andra premisser när de diskuterar med Job, vilket leder till missförstånd. Problemet ligger dock även i att de så ivrigt håller fast vid sina ståndpunkter att de ger dåliga argument för dem. Det är brist på både kunskap och ödmjukhet som hindrar dem att veta vad Job vet: att hans lidande inte är ett straff från Gud. Detta är en viktig insikt från Thomas kommentar som förs fram: att vägen till sanningen kräver både kunskap och ödmjukhet.
Serge-Thomas Bonino OP, filosofiprofessor vid Angelicum i Rom, går in på teodicéfrågan, med utgångspunkt från både Epikuros och Hans Jonas. I teodicéproblemet granskas kritiskt Guds egenskaper, eller till och med existens, i ljuset av mänskligt lidande. Går det att begripa Gud som god, vis och allsmäktig, allt på en och samma gång? Jonas menar detta inte är möjligt efter Auschwitz. Antingen får man ge upp ett av dessa attribut eller så får man ge upp tanken på att Gud skulle gå att begripa. Bonino menar däremot att en troende kristen måste hålla fast vid alla dessa tre attribut samtidigt som det går att begripa Gud inom ramen för vårt begränsade mänskliga intellekt. Han menar att den logiska motsättning som Jonas ställer upp verkar grunda sig i en univok förståelse av termen ”begriplighet”. Bonino pekar på att tron också bekänner Gud som mysterium, som övergår all mänsklig kategorisering. Som Augustinus uttryckte det: om du har förstått det så är det inte Gud. Samtidigt erkänner han Jonas poäng att själva idén med gudomlig uppenbarelse implicerar att Gud kan begripas. Guds ofattbarhet är ett centralt tema i Jobs bok, inte minst när Gud till sist talar till Job. Bonino går igenom Thomas diskussion i dennes kommentar om hur det mänskliga intellektet är begränsat i sin förståelse, framför allt av gudomliga ting, även med den vishet som man får genom nåden. Men han lyfter även fram Job som någon som söker efter Gud och som vill förstå hans vägar. Enligt Bonino gör Job detta genom att betrakta skapelsen, som bär spår av Skaparen själv, inte minst i naturrätten som är ett deltagande i Guds eviga lag. Bonino nämner Thomas analogilära som något som adekvat balanserar dessa två poler: Guds ofattbarhet och hans spår i skapelsen. Analogiläran tillåter en viss likhet mellan Gud och skapelsen i och med att Gud har skapat världen. Det finns alltså en koppling mellan skapelsen och Gud, men denna koppling kan aldrig klarläggas helt och fullt, och detta märker det mänskliga intellektet när det konfronteras med det gudomliga mysteriet.
Brian Thomas Becket Mullady OP, amerikansk teologie doktor, skriver om de moraliska frågor som uppstår i samband med människans känsloliv. För en del tidiga kristna var Jobs känsloutbrott (t. ex. i Job 3) ett problem, eftersom en dygdig person, enligt dem, inte bör uttrycka starka känslor. Thomas håller inte med om detta utan anser att det är passande och naturligt att uttrycka känslor så länge de inte sätter förnuftet ur spel. När Thomas förklarar förnuftets relation till känslorna, skriver han att förnuftet styr känslorna såsom en guvernör styr fria medborgare. Thomas skiljer detta sorts styre från ett despotiskt styre, där förnuftet förtränger känslorna och behandlar dem likt en mästare behandlar slavar. Detta är viktigt för Mullady, därför att det förklarar varför det kan hända att känsloimpulser inte lyder viljans vägran att bejaka en omoralisk handling. Jobs känsloyttringar är därför inget problem för Thomas utan snarare ett rimligt sätt att manifestera sin sorg, då han i sin vilja aldrig förkastade Gud. Vi bör därför aldrig klandra oss själva för de negativa känslor vi har, så länge vi inte samtycker till dem. Dessa är viktiga distinktioner som kommer väl till pass i pastoral rådgivning.
Jag fann inte många brister hos denna bok, men kan nämna ett par. Jag hade önskat en mer utförlig diskussion kring Thomas tolkning av Jobs bok och dess konfrontation med modern bibelvetenskap. Introduktionen nämner kort att Thomas ytterst ser Gud som författare till Bibeln, och att man därför kan upptäcka betydelser som den mänskliga författaren inte avsåg eller var medveten om, även när det handlar om en bokstavlig tolkning. Då hade det varit intressant att läsa ett resonemang om hur Guds författarskap interagerar med den mänsklige författaren. I stället kan man få intrycket att den mänsklige författaren endast är en sorts sekreterare som endast skriver ner det som Gud har dikterat, vilket inte går ihop med de bibliska böckernas karaktär.
John F. X. Knasas, professor emeritus i filosofi vid University of St. Thomas i Houston, har ett kapitel om lidande som känns lite malplacerat i denna antologi. Han går in på många snåriga filosofiska resonemang som har väldigt lite med Thomas Jobkommentar att göra. Fastän det är en intressant diskussion så bidrar den knappast till förståelse av antologins ämne och blir därför ett störande moment i läsningen.
Men överlag ger denna bok en spännande överblick över de ämnen som behandlas i Thomas kommentar, med välskrivna bidrag som är både intellektuellt stimulerande och andligt uppbyggliga.
Jacob Astudillo är doktorand i systematisk teologi vid Umeå universitet.
Ur Signum nr 1/2021, s. 59–60.