Till Källorna

Sources chretiennes, ”Kristna källor”, heter en serie med skrifter från fornkristen tid och i viss mån medeltiden som i år fyller 50 år. Det var mitt under brinnande världskrig, 1941, som första bandet i serien utkom. Initiativtagare var Henri de Lubac och Jean Danielou, två av dem som mest verksamt bidragit till att länka in katolsk teologi i nya banor, och Claude Mondesert, som länge varit seriens redaktör.

Sedan dess har det institut som svarar för utgivningen i samarbete med förlaget, Les Editions du Cerf, utkommit med närmare 400 böcker i serien. Avsikten har hela tiden varit tvåfaldig: att betjäna den vetenskapliga världen med kvalitativa kritiska editioner och att samtidigt bidra till att arvet från den breda kristna traditionen hålls levande, genom läsbara översättningar och kommentarer.

Vad enbart Sources chretiennes har betytt – andra men inte alldeles likadant upplagda serier finns på andra håll – för katolska kyrkan under de gångna årtiondena kan knappast överskattas. Serien kan inte tänkas bort ur den bibliska, patristiska och ekumeniska förnyelse av teologi, liturgi och kyrkoliv som fick sitt uttryck i Andra vatikankonciliet.

I ett litet land som Sverige finns naturligtvis små möjligheter att åstadkomma liknande storverk, även om intresset för fornkyrkan och medeltiden har ökat påtagligt under den senaste tiden och översättningar av äldre kristna skrifter då och då utkommer. (Senast har Gregorios av Nyssas Mose liv utgivits, en av den kristna mystikens verkliga klassiker – samma skrift som en gång inledde Sources chretiennes.) Femtioårsjubileet för den franska serien påminner om hur viktigt det är att den äldre kristna traditionens skatter görs tillgängliga.

Samtidigt skall man inte göra sig några illusioner. Klyftan mellan t.ex. 3/400-talen och vår tid är stor. Det krävs ofta avsevärd möda av en nutida läsare att tränga in i kyrkofädernas texter. (Inte bara så ytterst svårtillgängliga skrifter som t.ex. Augustinus Bekännelser.) Förklarande kommentarer är oumbärliga.

Aktualiteten i dessa gamla texter påverkas också av den nya situation som kristenheten befinner sig i. De flesta av kyrkofäderna tillhörde den grekisk-romerska kulturkretsen, den som utgjort grunden för den västerländska kulturen. Numera har kyrkan en alltmer ”polycentrisk” prägel; tyngdpunkten ligger inte lika entydigt som förr i västvärlden. Men även i den situationen har kyrkofäderna förblivande betydelse. Kristendomens inlemmande i den grekiskromerska kulturen utgjorde kristendomens första verkliga inkarnation i historia och kultur och en modell att låta sig inspireras av även under helt andra förhållanden.