Tolkning eller manipulation?

I denna bok har samlats tolv uppsatser av lika många författare, som alla belyser tolkningsproblem i Bibeln och Koranen. I fråga om Bibeln ligger tonvikten på Gamla testamentet (eller, som det kallas här, den hebreiska bibeln), eftersom det särskilt är den judiska feminismens bibeltolkning som skall lyftas fram. Också när det gäller Koranen ligger fokus på feminismens sätt att hantera den heliga texten. Även tolkningen av utsagor som tycks fördöma homosexuell praxis ägnas uppmärksamhet. Författarna spänner över ett brett spektrum och kommer från både Sverige och andra länder. De flesta är teologer och religionsvetare, men även en idéhistoriker som Mohammad Fazlhashemi medverkar.

Det här är alltså inte en bok som vill presentera de gängse vetenskapliga metoderna för tolkning av antika texter. Endast ett bidrag – av Tommy Wasserman – kan helt sägas höra hemma inom den mera traditionella bibelvetenskapen. Han skriver om hur olika läsarter i nytestamentliga handskrifter kan avspegla olika teologiska synsätt. Nu tyder redan bokens undertitel, Konflikt och förhandling, på att perspektivet är annorlunda än det som möter i gängse handböcker. Och visst kan det behövas en presentation också av andra tolkningsmetoder, bland annat feminismen (men kanske inte bara den). På så sätt fyller denna bok en lucka.

I inledningen skriver Hanna Stenström: ”Att påstå att dessa texter präglats av de sammanhang där de skrevs är i själva verket något mycket kontroversiellt som troende judar, kristna och muslimer har mycket olika uppfattningar om.” Det är ett riktigt påstående som förtjänar att upprepas. Men de som har lämnat bidrag till denna volym är samt och synnerligen övertygade om att texterna i hög grad präglats av det sammanhang där de tillkom. Den andra uppfattningen blir inte hörd.

I själva verket är det väl svårt att finna något område där det i den offentliga debatten råder en så total konsensus numera som kring detta: alla texter, särskilt heliga texter med auktoritativa anspråk, måste tolkas. Men vid läsningen av denna bok frågar man sig också var gränsen går mellan tolkning och manipulation av texten. Om både Bibeln och Koranen entydigt tycks avvisa vissa saker, så vore det kanske bättre att säga: så och så lär denna text, men vi skall inte bry oss om det. Det sägs då utifrån en hermeneutisk syn, som naturligtvis noga måste redovisas. Men vissa ”tolkningar” vill till varje pris rädda den heliga textens auktoritet och måste då tillgripa de mest krystade resonemang. Karin Hedner Zetterholm ger i sin uppsats om judisk skrifttolkning flera exempel på detta. Hon frågar sig just var gränsen går mellan tolkning och manipulation.

Judendomen intar på flera sätt en särställning. Som en framstående judisk filosof uttryckte det: judendomen är ett minimum av uppenbarelse och ett maximum av tolkning. Det leder till en höggradig flexibilitet i fråga om bibelordets anpassning till nutida förhållanden. Men motsatsen finns också och hade kanske förtjänat att något mera uppmärksammas. Judisk tolkning kan också, som det heter, ”bygga ett stängsel kring tora”. Då skärper man den ursprungliga utsageintentionen genom en rad med tillägg för att vara på den säkra sidan och aldrig ens behöva riskera att överträda budet. I en så etiskt orienterad religion som judendomen finns det rikliga tillfällen. Vad har man inte gjort av förbudet mot att koka en killing i dess moders mjölk (2 Mos 23:19)? Där råder, i varje fall inom ortodoxin och konservativ judendom, inte precis någon liberal tolkningsprincip. Där är det snarare ett maximum av uppenbarelse som är utgångspunkten.

Man hade ibland önskat att författarna något mera resolut hade pekat på en del ”tolkningar” som faktiskt är oförenliga med ett vetenskapligt synsätt. När Jonas Svensson i sin – i övrigt läsvärda – artikel om trender i muslimsk feminism citerar en författare som 1990 (!) vill göra en feministisk poäng av att sura 4:2 i Koranen (4:2 hos Zetterstéen) använder ett feminint substantiv, nafs, ”själ”, ”varelse”, så är det naturligtvis helt orimligt att använda som utgångspunkt för en tolkning. Grammatiskt genus är en sak, biologiskt ett helt annat. Ingen svensk feminist har, veterligen, gjort ett nummer av att ordet ’människa’ på svenska behandlas som femininum.

Varje bidrag i denna volym avslutas med en ordentlig förteckning över använda källor och litteratur. I den använda litteraturen lyser tysk och fransk med sin frånvaro (med något enstaka undantag), fastän det rimligen måste finnas en hel del på dessa språk.

Med de begränsningar som markerats ovan är detta en utmärkt och läsvärd översikt.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.