av MATHIAS NYGAARD
Boken Teknoteologi presenterar olika teologiska perspektiv på människans relation till nya digitala teknologier. Få är nog de personer i dag som inte har undrat, reflekterat eller förfasats över den digitala verklighetens snabba genomslag i vår kultur och vårt vardagsliv. För tillfället finns det få teologiska eller filosofiska diskussioner om detta tema på svenska och texterna är således välkomna. Boken är inte en introduktion eller lärobok utan är som introduktionen säger skriven ”för att väcka frågeställningar och lust till vidare diskussioner om många av de stora frågor den nya smarta tekniken i dag ställer oss inför”.
Flertalet författare är knutna till Enskilda Högskolan i Stockholm, med kompetenser i allt från bibelvetenskap till informatik. I sitt kapitel om gränsen mellan människa och maskin reflekterar Linde Lindkvist kring huruvida mänskliga rättigheter i framtiden måste inkludera även intelligenta maskiner. Vad är egentligen en person, och kan en autonom maskin med lärförmåga sägas vara en? Hon drar i sin diskussion in Simone Weils essä ”Personen och det Heliga” som betonar människans oskiljaktighet från kroppen och därigenom även svaghet. Denna exkurs om teknik och svaghet hittas även hos Susanne Wigorts Yngwesson och hade varit intressant att se även hos fler av författarna, eftersom tekniken används för att öka människans kontroll över tillvaron och övervinna svaghet. Wigorts Yngwesson bygger vidare på samtida reflektioner kring det sekuläras teologiska bakgrund och frågar sig om inte tanken om en allvetande Gud i dag har blivit överförd till det allseende digitala systemet, ett Big Other. Henrik Åhman utgår i sitt kapitel från tanken om Imago Dei i en diskussion om vad det är som särpräglar människan, något han i hög utsträckning placerar i den rationella kapaciteten, och egentligen kapaciteten att hantera information. Steget blir då inte så långt till en intelligent maskin, men därigenom längre till representationen av människan som svag kan vi lägga till.
Blaženka Scheuer läser diskussionen om människan och maskinen utifrån mytologiska mesopotamiska och gammaltestamentliga texter, särskilt skapelseberättelsen. Det blir i sin tur utgångspunkt för en reflektion över det som människan i sin tur skapar. Här kunde det ha varit intressant om även andra texter på samma tema hade inkluderats, till exempel Babelberättelsen, Gilgamesh, eller den judiska folkloristiska berättelsen om Golem.
Petra Carlsson driver tesen att vi redan är cyborger i den bemärkelsen att vi redan använder oss av och är beroende av teknologi, och att vi redan externaliserat delar av vårt tänkande i ett digitalt universum. Med Donna Haraway hävdar hon att vi måste acceptera läget som det redan är, snarare än att konstruera en ideell paradisisk verklighet utan teknik. I denna kontext kan det gudomliga ses som konstruktionens möjlighet skriver hon, en frihet som då kommer människan till del.
Rikard Roitto utforskar i sitt kapitel den digitala rituella erfarenhetens möjligheter. Just den konkreta kopplingen till empiriskt material och egen erfarenhet gör diskussionen lite mindre abstrakt än i de andra bidragen. Huvudfrågan är vad som egentligen händer när kristna träffas digitalt, i allt från bönestunder till dop och nattvard som alla beskrivs med levande exempel. Han noterar även att detta i nuläget främst är en fråga för kyrkor med en lösare sakramental teologi. Här kan reflektionen utvidgas till att inkludera många andra mänskliga aktiviteter, som även dessa är rituella, inte minst mellanmänskliga relationer.
Louise Linder avslutar samlingen med en reflektion över människans intima interaktion med artificiell intelligens, till exempel den kinesiska chatbotten Xiaoice med 700 miljoner användare, och sexrobotar. Texten framstår som mer förmanande än de andra texterna, och en huvudfråga är vad som händer med människan om hon kan välja bort tjänande och omsorg.
Som i de flesta samlingsvolymer lämnar några av texterna mer avtryck än andra. Lite spretiga kan man nog säga att de flesta är, men nog väcker de alla lust till vidare diskussioner.
På den teoretiska nivån kan man skönja en process-teologisk tendens i flera av texterna, främst hos Wigorts Yngvesson och Carlsson. Det är naturligt i den mån den digitala utvecklingen ses som en konkret utveckling av det mänskliga. Om människan har utvecklats från en tidigare hominid form, något de flesta teologer i dag accepterar, kan det då vara så att människan så att säga kommer att utvecklas vidare, bortom det vi är i dag. Hit hör även en utveckling av förståelsen av det gudomliga.
En grundläggande brist är att boken är lite trevande. Givetvis måste det vara så när man försöker sia om framtiden, men texterna hade som jag ser det kunnat vara mer konkreta. Många av texterna verkar förutsätta en Artificial General Intelligence (AGI) men det diskuteras inte direkt, förutom hos Åhman. Mer tvärvetenskap hade önskats, främst genom att dra in fler teknologer i skrivandet. Själv hade jag även gärna sett diskussioner som tog ett vidare systemperspektiv på frågorna, och inte främst om människan som individ som nu är fallet i boken. Här skulle till exempel tänkare som Lewis Mumford eller Frankfurtskolan kunna vara till hjälp. Allt som allt, boken inleder en teologisk diskussion om tematiken på svenska, låt oss hoppas att många röster kommer till.
Mathias Nygaard är högskolelektor i exegetik vid Newmaninstitutet i Uppsala.
Ur Signum nr 4/2021, s. 62–64.