Uppdaterad religionsfilosofi

Religionsfilosofi är en liten akademisk disciplin i Sverige. Undervisning i religionsfilosofi på högre nivå, och i synnerhet forskning, bedrivs endast på några få håll i landet. Ändå kan man inte påstå att ämnet för en tynande tillvaro. Antalet doktorsavhandlingar i religionsfilosofi de senaste 10–15 åren torde uppgå till ett tjugotal, och det får väl betraktas som en indikation på att ämnet är vid rätt god vigör. Ytterligare ett tecken på livaktighet är det senaste tillskottet i genren religionsfilosofiska introduktionsböcker, antologin Religionsfilosofisk introduktion – existens och samhälle, utgiven av Catharina Stenqvist och Eberhard Herrmann, båda professorer i ämnet.

Boken innehåller 13 bidrag skrivna av lika många religionsfilosofer disputerade i Lund, Uppsala och Åbo. Fem av dem är kvinnor, vilket kan vara värt att notera, med tanke på att religionsfilosofin ända in i våra dagar har varit en ytterst mansdominerad disciplin.

Som så ofta i antologier varierar kvaliteten på bidragen ganska kraftigt. Ett par av dem får nog sägas vara rätt mediokra, medan andra håller hög klass. Somliga bidrag täcker in en hel deldisciplin, medan andra behandlar någon smalare, specifik fråga. Någon sammanhängande, systematisk introduktion till religionsfilosofins huvudområden ger boken inte, men däremot en mångfasetterad provkarta över vad religionsfilosofer ägnar sig åt i dag.

Boken vill återspegla den stimulerande mångfald som numera präglar svensk religionsfilosofi, heter det i förordet. Och i texterna visar det sig också mycket riktigt att författarna kommer från en rad olika filosofiska riktningar. Mellan bokens pärmar samsas traditionell analytisk filosofi tillsammans med fenomenologiska, wittgensteinska, pragmatiska, genusteoretiska och postmoderna ansatser. Att författarna har vitt skilda inställningar till religiös tro framgår också.

Även innehållsligt uppvisar antologin en stor bredd på frågeställningarna. Tydligt är att de tidigare så dominerande kunskapsteoretiska och språkfilosofiska frågorna fått träda tillbaka till förmån för mer samhällsrelaterade teman, exempelvis om religionens roll i det offentliga rummet eller om förhållandet mellan könen i religiösa kontexter. En annan aktuell utveckling som satt sina spår är den så kallade nya ateismen, liksom tesen om religionens återkomst. Men allt kan inte få plats och somliga nya utvecklingar saknas, tyvärr exempelvis den nyaristoteliska dygdeepistemologin och den samtida analytiska filosofiska teologin.

I det korta men viktiga inledningskapitlet reflekterar bokens båda redaktörer, Herrmann och Stenqvist, över vad som menas med filosofi i allmänhet och religionsfilosofi i synnerhet. Flera viktiga klargöranden här hjälper läsaren att greppa den något yviga mångfald av frågeställningar som boken rymmer. Ett annat av antologins bidrag, Karin Johannessons ”Filosofiska är vi allihopa”, kan med fördel läsas som ett komplement till redaktörernas inledningskapitel. Här får nybörjaren en inspirerande och hjälpsam introduktion till sina studier i religionsfilosofi, men även till filosofistudier mer generellt.

Till de bidrag som särskilt förtjänar att lyftas fram hör Mikael Stenmarks faktaspäckade och uppdaterade text kring religionsfilosofins klassiska hjärtefrågor om tro, rationalitet och vetande. För den som till äventyrs antar att det inte har hänt något väsentligt på området sedan Ingemar Hedenius dagar är detta en mycket nyttig läsning. Här presenteras kort några av argumenten om Guds existens, men fokus ligger på frågan om hur religiösa övertygelser kan bedömas i relation till våra dagars teorier om rationalitet, kunskap och vetenskap. Stenmark är väl skickad att utreda dessa saker och hans förintande kritik av scientismen och dess religionskritik – exemplifierad av Bertrand Russell, Ingemar Hedenius och Richard Dawkins – är värd att beakta. Men även de som menar att religiös tro är att jämställa med kunskap får sin släng av sleven när Stenmark presenterar Guds fördoldhet som ett nytt argument mot gudstron.

Bokens mest välformulerade bidrag är skrivet av Tage Kurtén, professor i religionsfilosofi i Åbo. Mot bakgrund av ett – här implicit – wittgensteininfluerat tankemönster frågar författaren efter vilka självklarheter som vår förståelse av livet vilar på. Med sitt tankeväckande resonemang om förhållandet mellan kritiskt tänkande, tillit och kontextualitet mejslar han försiktigt fram en bild av hur gudstron i form av en hållning av tillit kan göras tillgänglig för senmodernitetens människor. Ett litet men beklagligt faktafel har dock smugit sig in i hans annars så väl underbyggda text. Kurtén skriver att Galileo Galilei avrättades för sitt försvar av den heliocentriska världsbilden (s. 24). Men det stämmer inte, Galilei dömdes till husarrest.

Bland de bidrag som behandlar mer nytillkomna frågeställningar i religionsfilosofins värld vill jag särskilt nämna ”Kroppens gränser” av Erica Appelros. Här bjuds läsaren på några väl genomtänkta reflexioner över hur religiöst språkbruk kan påverka människors sätt att betrakta den mänskliga kroppen. Särskilt intressant är den väl genomförda analysen av hur samspelet mellan fysiska egenskaper och socialt och begreppsligt konstruerade egenskaper formar vår uppfattning om den mänskliga kroppen. En av författarens slutsatser blir att vi inte kommer ifrån vår spontana tendens att könsbestämma mänskliga kroppar. Däremot kan man tänka sig att vi kan använda fler kategorier än enbart ”kvinna” och ”man”. På slutet görs läsaren uppmärksam på att skilda uppfattningar om kvinnors och mäns kroppar kan ha sin grund inte endast i olika åsikter utan också i olika sätt att konceptualisera den mänskliga kroppen. Det är ju inte säkert att människor menar precis samma sak bara därför att de använder ett och samma ord; ”kropp”.

Som religionsfilosof gläder man sig över att se den svenskspråkiga religionsfilosofin blomstra och ge upphov till nya läsfrukter. För den som vill lära känna religionsfilosofins frågeställningar och metoder finns nu tillgängliga på den svenskspråkiga bokmarknaden, förutom den här recenserade antologin, min egen Med tanke på Gud – en introduktion till religionsfilosofin (Artos 2008) och Förnuft och religiös tro av Michael Peterson med flera (Nya Doxa 1997). Som komplement till den senare finns också den värdefulla textsamlingen Religionsfilosofiska texter sammanställd av samma författare (Nya Doxa 1999). Därtill kommer Johan Modées antologi Tro, vetande, mystik (Symposion 2000) med texter av svenska religionsfilosofer på 1900-talet. Inte fy skam för ett så litet språkområde som det svenska.