av BJÖRN ENGDAHL
I förordet skrivet till boken En grönare kyrka. Teologi för klimatnödläge, skriver Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan: ”Kyrkornas engagemang för en hållbar och grönare värld behöver vara teologiskt motiverad för en konstruktiv strategi.” I Sverige utmärker sig särskilt Equmeniakyrkan för sitt ekologiska engagemang. Företrädare är aktiva i rörelsen God Jord och man har grundat Grön Kyrka i Sverige, ett ekumeniskt nätverk för konkreta initiativ på lokalplanet. Boken är utgiven i den av Equmeniakyrkan drivna Enskilda högskolans skriftserie ”Tro och liv”, och lyfter fram den kristna teologins källor. Tolv författare bidrar utifrån lika många synvinklar. Boken är en av många som med kristen utgångspunkt är utgivna i Sverige de senaste åren som söker aktualisera skapelseteologin.
Träd som klappar i händerna. Träd som talar till profeten Jesaja. Kanske inte så konstigt att en profet, van att lyssna inte bara till mänskligt tal, uttrycker sig så. Om kristendomen som ”trädreligion” skriver teologen Thomas Arentzen, docent i vid Lunds universitet. En värld av talande träd öppnar sig i hans vackra bidrag med många referenser till den ortodoxa traditionen. ”Gud gav oss ytterligare ett budord, som inte finns nedtecknat i Skriften: Älska träden! Den som inte älskar träd […] älskar inte Gud”, citerar han den ortodoxe starjetsen Amfilokius. Även i den nordiska folktrons närhet till naturen finns band att avtäcka. En gemenskap med andra arter än människan kan bidra till att bryta modernitetens nyttobetonade förhållningssätt – som hotar att reducera alla andra varelser till råmaterial – och erkänna att träd är mer än cellulosa.
Flera andra bidrag går i samma riktning. Simone Kotva, teolog i Göteborg och Cambridge, refererar liksom Arentzen till kulturekologen och filosofen David Abram som beskriver en levande värld där dualismen mellan ande och materia är upphävd. Genom sinnena förmedlas enheten mellan människa och det ”mer-än-mänskliga”, allt annat skapat. Kotva berättar om en egen personlig vägledning där sinnlig närvaro blev vägen till en andlig erfarenhet av djupgående enhet och befrielse. I klimatkrisens tid behövs en teologisk avkolonisering där motsättningen mellan folktrons magi och kristen teologi ifrågasätts.
Petra Carlsson, professor i teologi vid Enskilda Högskolan, uppvuxen som svensk i Sameland delar detta tema. Hur skulle det varit om de kristna hade lärt något av samernas erfarenhet av naturen? I stället blev naturen, så påtaglig ändå, mest en resurs att ta tillvara för det egna livet, och den samiska andligheten ett hot mot den kristna. Som teolog upptäcker Carlsson naturmystiken hos de tidiga baptisterna och metodisterna i USA, en tråd att följa upp i dagens teologi.
Andra bidrag går tillbaka till tidig kristen och biblisk tradition. Karin Olofsdotter, forskare och pastor inom Equmeniakyrkan i Uppsala, visar på hur människans hierarkiska överordning inte alls är självklar i de bibliska texterna. Andreas Nordlander, teolog i Göteborg, belyser hur avståndstagandet från gnosticismen gjorde många kristna ensidigt positiva till världen. Men i tidig kristendom är naturen brusten och inte bara god. Vår blick är aldrig oskyldig utan behöver renas av Guds ljus. Kontemplationen, att se det sköna i skapelsen genom Anden utöver den naturliga blickens förmåga, kan kanske vara en väg för den gröna teologin?
Harry Månsus tar spjärn i Israels historia och ställer frågor kring hur kyrkor och teologer kan hjälpa människor att orientera sig i denna krisens värld. Profeter som Jeremia varnade Israel för ett enkelt hopp utan omvändelse. Först när allt var förlorat växte ett mer trovärdigt hopp fram. Idag står världen inför stora umbäranden och sorgeprocessen är nödvändig. Där står vi nu, men ser vi den lidande tjänaren?
Andra bidrag behandlar kyrkomusiken, själavård, ungas resurser, anarkismen som öppning. Allt detta inramat av Marie Tonkins poesi.
Så många perspektiv och olikheter kan ibland bli förvirrande för läsaren. Men är det inte just det vi behöver i vår tid? Att öppna dörren för orädda försök att komma vidare till en förståelse för kristen tro i en ny värld. Vi kan inte längre med öppna ögon tro att människan är ensam herre. Inte heller att hon befinner sig i ett slutet visavi med Gud. För världen har redan förändrats i grunden. Vill vi se det? Orkar vi se det? Nu är vi tre: Gud, människa och det mer-än-mänskliga.
Ett perspektiv får endast liten plats i denna rika och framåtsyftande antologi. Ett arrogant ekonomiskt tänkande styr över politiken och teknologin. Här behöver makter som styr världen utmanas. Annars fortsätter nog skapelsen att kastas än djupare ner i lidande. Nog är det angeläget att teologi och förkunnelse tar sig an detta.
Björn Engdahl är dominikanbroder i Lund.
Ur Signum nr 2/2023, s. 59–60.