Vem är du, helige Ande?

Jag har sällan läst en bok som har lika många träffsäkra formuleringar om den helige Ande som Peter Halldorfs senaste skrift Drick djupt av Anden. Jag satte många streck i kanten för slående uttryck som jag senare lätt skulle vilja hitta. Efter avslutad läsning kände jag mig också litet yr i huvudet, därför att denna bok, som författaren kallar sin ”viktigaste bok”, kräver full koncentration. Den kommer ofta med mycket djupa insikter och täcker ett brett spektrum i det kristna livet. Den måste läsas långsamt och läsas om. Det behövs tid innan rikedomen av alla tankar och deras innebörd och sammanhang sjunker ned i läsaren.

Samtidigt är det lite oklart hur boken skulle kunna klassificeras. Jag skulle kunna använda den som en meditationsbok, beroende på den lättillgängliga stilen där den ena tanken utan svårighet föder den andra. Men i inledningen kallas den i första hand ett bibelstudium, och därför begränsas noterna till de bibelcitat som återges. Dessutom är boken i lika hög grad ett försök till en heltäckande systematisk teologi om den helige Ande, särskilt i de första tolv kapitlen, där bibeln får samsas med kyrkofäder och moderna teologer om grundmaterialet för de åsikter som Halldorf lyfter fram. Han har läst många författare från olika kyrkor och samfund. För att få ett intryck av hans beläsenhet kan nämnas att det i personregistret finns korta biografier om 33 kyrkofäder, samt om 16 katolska, 11 ortodoxa, 22 protestantiska (reformatoriska och efterreformatoriska) och två judiska teologer.

Den som har läst andra böcker av Peter Halldorf vet att han är en sällsynt fågel, en pingstvän som är förälskad i ökenfäderna, samtidigt fast förankrad i den pentekostala traditionen och nästan ortodox eller katolsk i många teologiska principer (med undantag av kyrkosyn och ämbetssyn). Om första delen av boken kanske ger pingstvännerna större förståelse för den kyrkliga ramen för Andens gåvor, kan i den andra delen katoliker-na få kunskap om och längtan efter olika gåvor som Guds Ande vill ge. Inte ens Andens särskilda gåvor behöver ju ledsagas av religiös fanatism. Dessa förekommer idag främst inom pingströrelsen liksom även i den katolska karismatiska rörelsen.

Boken ger därmed ett viktigt bidrag till större förståelse för och ett närmande mellan två traditioner som tills för kort tid sedan knappast var intresserade av varandra. Halldorf ger en första syntes av det goda på båda håll. Han går emot båda samfundens ensidigheter, t.ex. i tesen på s. 205: ”Karismatiskt kaos och liturgisk förkalkning bidrar i lika hög grad till att släcka Anden.” Han låter oss på det sättet se helheten av Andens verk i oss människor. En sådan syntes försöker ge en sammanhållande bild genom att allt placeras i en större helhet. Ofta måste man då också komma till rätta med spänningar där det ena fenomenet till synes står i motsats till andra sidor av det kristna livet. För det mesta lyc-kas författaren med det, även om han då i-bland tonar ned den fulla konsekvensen av vissa principer, t.ex. inkarnationens och sakramentens betydelse samt den universella kyrkans uppdrag som läroauktoritet.

Boken innehåller 21 kapitel. Först frågas vem den helige Ande är enligt Gamla och Nya testamentet (kap. 1–7). Därefter kommer en teologisk utläggning om Andens verk i kyrkan och i oss personligen (kap. 8–12). Sedan beskrivs de moderna yttringar av Andens gåvor som väckt så stor uppståndelse sedan pingströrelsens uppkomst (kap. 13–15). Fem av Andens gåvor får då var sitt kapitel (kap. 16–20). Boken avslutas med en utblick över framtiden, eller Andens verk vid Kristi återkomst (kap. 21).

Det är frestande att återge ett antal citat som tål att smakas på om och om igen, men det blir allt för lätt ett subjektivt urval. Jag inskränker mig till tre sådana. ”Gud är till sitt väsen gemenskap – en livfull, lekfull, längtansfull dans mellan Fadern och Sonen och Anden som pågår i evigheters evighet” (s. 16). ”Den Helige Ande är inte beroende av en kurir för att väcka törsten efter Gud, men han är beroende av mänskliga budbärare för att teckna Kristi ansikte för världen” (s. 24). ”Utan Anden blir Skriften en tom brunn, en tillsluten källa, en livsfarlig bok” (s. 47 f.).

För den som vill fördjupa sig i Andens teologi eller som vill lära sig något om ekumeniken mellan pingstvänner och katoliker (vilka här i landet har en officiell dialog på gång) kan boken alltså varmt rekommenderas.