Vid medeltidens gryning

”Krig, naturkatastrofer och ekonomisk utarmning förvandlade under folkvandringstiden Rom till en gigantisk ruinstad med en småstads befolkning. Kejsaren i Bysans förmådde inte skydda sina besittningar i Italien, och makten där övergick till invaderande germanfolk, först goterna och därefter langobarderna. Den romerska kyrkan reste motstånd mot inkräktarna men också mot kejsarna. För att upphäva den farliga religiösa splittringen i riket försökte dessa nämligen att med grövsta våld påtvinga kristenheten trossatser som i Rom fördömdes som kätterska. Särskilt förhatligt var förbudet mot religiösa bilder och reliker. De religiösa konflikterna och den uteblivna hjälpen mot ”barbarerna” ledde till att påvarna kastade Italien i armarna på Karl den store och hans franker. I ett längre perspektiv var det emellertid kyrkan som gick segrande ur detta maktspel: Just under denna kaotiska tid grundlade påvarna sitt världsliga välde. Roms återuppståndelse som världsmakt är en sannsaga, vars bakgrund och begynnelse är temat i Vid medeltiders gryning, dvs. under århundradena närmast efter antiken.”

Denna sammanfattning av bokens innehåll visar både verkets förtjänster och begränsningar. Uppenbart har f.d. professorn i litteraturhistoria vid Göteborgs universitet på äldre dagar alltmer fångats av staden Rom och i synnerhet av dess återuppståndelse genom påvedömets världsliga och andliga makt under medeltiden. Ämnet är onekligen fascinerande och författaren har på ett häpnadsväckande sätt satt sig in i källmaterialet och den historiska litteraturen. Men vi saknar i hans litteraturförteckning bl.a. så viktiga namn som Peter Brown (The World of late Antiquity from Marcus Aurelius to Muhammad), Henri-Irénée Marrou (Décadance romaine ou antiquité tardive? IIIe – VIe siècle), Fliche/Martin (Histoire de l´Église, vol. II-V med olika författare). Just dessa forskare har på ett övertygande sätt framställt hur övergången från senantiken till medeltiden inte bara har varit en epok av kaotisk dekadans på grund av maktkamp, religiös och politisk splittring och av folkvandringens förödelse, utan också i många avseenden blev en skapande period som har efterlämnat spår in i våra dagar. Vi nämner här bara kyrkofädernas verk som i stor utsträckning har påverkat medeltidens tänkande. Munk- och klosterväsendet som från Mellanöstern och Egypten spridde sig till västerlandet och utvecklades där och blev en av de bärande religiösa och kulturella faktorerna. Rättsliga institutioner som har präglat den västerländska kulturutvecklingen. Kyrklig konst och kyrkobyggnad som under senantikens inflytande vidareutvecklades i Bysans, Ravenna, Rom och i hela västerlandet och som fick grundläggande betydelse för framtiden. Utan tvekan skulle hela framställningen ha vunnit på ett mer fördjupat idéhistoriskt perspektiv. I stället behandlas eljest intressanta ämnen som ikonoklasmen, martyrkulten, relikdyrkan m.m. på ett anekdotiskt sätt som knappast verkar tillfredsställande. (Varför använder författaren genomgående beteckningen ”konsilium” för kyrkomöte i stället för det vedertagna ”koncilium”?) Så har vi intrycket att en idéhistorisk framställning om Rom vid medeltidens gryning fortfarande återstår att koncipiera. Bokens omsorgsfulla layout förtjänar ett särskilt påpekande.