Vietnamesisk kyrkopolitik

Det faller en blixtbelysning över vietnamesisk kyrkopolitik, när en 81-årig prior fängslas och anklagas för att ha satt upp och beväpnat en hemlig, USA-stödd arme, kallad ”den heliga jungfruns arme” och omfattande 1 600 personer. Den 19 maj genomsökte säkerhetspolisen ett mariakloster i Tan Phu i södra Vietnam. Den åldrade priorn Tran Dinh Thu och flera lekmän, som deltog i en reträtt, greps och fördes bort. Polisen säger sig ha funnit ”reaktionära skrifter”, pistoler och ammunition. Dagen därpå drabbade polisen samman med demonstranter som protesterade mot övergreppet. Tre poliser dödades. När man sökte igenom den kyrka i Ho Chi Minh-staden, där patern för några år sedan varit kyrkoherde, beslagtogs ”tonvis med antikommunistisk propaganda”. Paterns ”anhängare” skall sedan ha befriat honom och de andra gripna, beväpnade med påkar och sablar. I början av augusti greps de dock åter av polisen. Sedan dess är ingenting känt om deras öde.

Vad som i verkligheten ligger bakom dessa uppgifter i den kommunistiska tidningen Giai Phong är svårt att genomskåda. Ändå är det intressant att jämföra dem med den nya, förment mjukare linje mot landets katoliker, som kommunistpartiets generalsekreterare Linh har drivit alltsedan sin utnämning i december förra året. Linh beskrivs ibland som Vietnams Gorbatjov, och vissa drag i hans politik för också tankarna till ”glasnost” i det land Vietnam är så beroende av för ekonomiskt stöd. Han inledde sin ämbetsutövning med att förklara att han ville vinna tillbaka katolikerna, och till allas förvåning öppnades i februari prästseminariet i Ho Chi Minh-staden för 40 studenter. Bara det är ett anmärkningsvärt steg i sig, med tanke på att samtliga prästseminarier i Vietnam varit stängda sedan 1977. Troligen kommer fler att öppnas på sikt. Men det är kommunistpartiet som utser dem som skall få studera vid seminariet, och all litteratur och undervisning granskas och får inte innehålla någonting som går emot partiets ideologi. Vidare är det först när de 40 seminaristerna har gått färdigt sin utbildning, som partiet avgör om fler skall få studera eller om seminariet skall stängas igen.

Ett andra steg på vägen mot ett mildare klimat var när Linh inför den vietnamesiska biskopskonferensen i slutet av maj medgav, att ”vissa medlemmar” i partiet i det förflutna hade begått fel mot katolikerna. Han uppmanade också partiorganisationen att rätta till dessa fel, men betonade att ”statens och partiets politik, som respekterar religionsfriheten, är oförändrad”.

Än mer lovande verkade det, när ärkebiskop Binh i Ho Chi Minh-staden i början av juli berättade, att de omkring hundra präster som ännu sitter i omskolningsläger kommer att friges under hösten eller senast i vår.

Men parallellt med den här utvecklingen har alltså förföljelser bedrivits. Kanske är de en del av försöken, att med piska och morot göra den alltför starka katolska kyrkan till ett officiellt och harmlöst redskap. Med sidoblickar på grannlandet Kina och dess ”patriotiska” kyrka skapade partiet 1983, utan att tala med någon av de tre ärkebiskoparna i landet, vad som kallas ”katolska patriotiska vietnamesers enhetskommitté”. Omkring ett tjugotal av Vietnams tvåtusen katolska präster är med i denna rörelse. Ett problem, som delvis har splittrat katolikerna, har varit frågan hur man skall förhålla sig till denna enhetskommitté. Av de tre ärkebiskoparna har Paul Nguyen van Binh intagit den mest samarbetsvilliga positionen. När han var i Aachen i maj, underströk han att det finns en viktig skillnad mellan enhetskommittén och Kinas patriotiska kyrka, som den skall efterlikna. Den kinesiska kyrkan saknar som bekant alla förbindelser med Rom, men det skulle aldrig kunna bli tal om att avskilja någon del av kyrkan i Vietnam. För övrigt, sade Binh, är det högst fyra eller fem för övrigt goda präster som verkligen är engagerade i kommittén, och han kan alltså inte se någon fara i dess arbete. De flesta andra biskopar i landet har anslutit sig till hans linje, av skäl som vi skall diskutera längre fram.

Ärkebiskopen av Hue, mitt på Vietnams östkust, är dock oförsonlig. Nguyen Kim Dien är alltsedan 1975 välkänd över hela Vietnam för sina orädda uttalanden. Endast en präst i hans stift vågade bryta mot hans förbud att deltaga i kommitténs arbete. När denne församlingspräst, som i likhet med den ovan nämnde ärkebiskopen heter Nguyen van Binh, återvände från kommitténs första kongress i Hanoi i november 1983, förklarade Dien honom ”suspensus a divinis”.

Under större delen av 1984 utsattes sedan Dien för ingående förhör. När han under ett halvår förhörts av säkerhetspolisen förklarade han till slut bestämt, att han inte kunde följa någon lag eller förordning som stod i strid med Guds eller kyrkans intressen. Därefter slapp han visserligen ytterligare förhör, men hölls i husarrest under de tre följande åren. Först nu i maj blev han fri, sedan han utan vidare förklaringar hade återinsatt fader Binh i hans ämbete. Trots att Dien nu alltså var fri att lämna Hue kunde han inte deltaga i biskopskonferensen, eftersom han numera är svårt hjärtsjuk. Troligen har han inte ändrat sin hållning i de principiella frågorna. Så sent som i början av våren förklarade han sig vara beredd att dö som martyr om det skulle visa sig nödvändigt.

Varför ärkebiskop Dien tog fader Binh till nåder är oklart. Själv har han som sagt inte gett några förklaringar. Kanske gjorde han så för att undvika splittring i en hårt pressad kyrka. De flesta biskopar känner som han, men har ändå anslutit sig till ärkebiskop Binhs mer försonliga linje. Vietnams kyrka hyser en stark önskan att inte förlora kontakten med folket, och att, så långt det är möjligt för ett katolskt samvete, deltaga med alla krafter i återuppbyggnaden av landet. Kanske känner också många, att enhetskommittén är en bagatell jämfört med den katastrofala ekonomiska kris landet befinner sig i. Det existerar knappast någon som helst industri, och arbetslösheten i städerna ökar kraztigt. Jämfört med grannländerna är landet efterblivet, och majoriteten av folket lever på svältgränsen. Vid sitt besök i Aachen i maj berättade ärkebiskop Binh om fattigdom, sjukdomar och brist på mediciner. Till och med generalsekreterare Linh medger att denna katastrof har orsakats av en förfelad socialistisk planekonomi. Som en god pragmatiker försöker han kanske nu få över kyrkan på sin sida, för att få ytterligare resurser i arbetet att gjuta nytt liv i Vietnams ekonomi. Men att i det läget fängsla en 81-årig prior för att han skulle ha beväpnat en hemlig, USA-stödd arme verkar säreget.