Volontärarbete i vården

Sedan nästan två decennier har attityderna till frågan om vem som ska tillgodose vård och omsorg starkt förändrats. Framför allt har synen på volontärarbete förändrats, men också arbetet i sig. Sedan några år anser många unga att det är en självklarhet att delta i sådant frivilligt arbete, där drivkrafterna kan vara högst olika. Dessutom har man insett att detta arbete har betydelse som en rätt given personlig merit. Att vara volontär under kortare eller längre tid har alltmer blivit något som är en möjlighet utan att nödvändigtvis bygga på formaliserade krav. I den här artikeln påvisas hur bred denna sektor blivit och på vilken grund den står. I artikeln pekas också på några begränsningar som förknippas med den. Kontrasterna mot den vård och omsorg som bedrivs i samhällets regi är nämligen mycket stora, men trots detta är verksamheterna inte oförenliga.
Sedan nästan två decennier har attityderna till frågan om vem som ska tillgodose vård och omsorg starkt förändrats. Framför allt har synen på volontärarbete förändrats, men också arbetet i sig. Sedan några år anser många unga att det är en självklarhet att delta i sådant frivilligt arbete, där drivkrafterna kan vara högst olika. Dessutom har man insett att detta arbete har betydelse som en rätt given personlig merit. Att vara volontär under kortare eller längre tid har alltmer blivit något som är en möjlighet utan att nödvändigtvis bygga på formaliserade krav. I den här artikeln påvisas hur bred denna sektor blivit och på vilken grund den står. I artikeln pekas också på några begränsningar som förknippas med den. Kontrasterna mot den vård och omsorg som bedrivs i samhällets regi är nämligen mycket stora, men trots detta är verksamheterna inte oförenliga.
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När läsaren bläddrar i dagstidningarna kan man slås av rubriker som ”Hemlösa lär jurister” (Svenska Dagbladet 4/12 2010), ”Sverige behöver mer filantroper som Bill Gates” (Expressen 20/2 2007) och ”Idealism inne bland unga” (Svenska Dagbladet 18/12 2010). För att inte tala om ”86-årige läkaren har inte tänkt sluta – än” (Svenska Dagbladet 28/12 2010). Samtliga dessa initiativ tycks bygga på ”godhetens imperativ” och ett tänkande som återfinns inom samtliga stora världsreligioner men även sekulärt. Man kan erinra sig Andrew Carnegies banbrytande artikel ”The Gospel of Wealth” (1889) (i svensk översättning ”Rikedom eller Rikedomens evangelium”). I artikeln hävdade Carnegie att en rik industrimans liv ska bestå av två faser: den första ägnar han eller hon åt att skapa sin rikedom och under den andra ska grundaren fördela sin förmögenhet till olika välgörande ändamål, till dem som behöver den bättre. Men filantropi och ansvarstagande har också yttrat sig i betydligt blygsammare men lika hängivna former. Det arbete som de kyrkliga syföreningarna under många år utfört i Sverige har till exempel studerats noga på senare år och de föreningarna lär ha haft betydligt större konsekvenser för fattigdomsbekämpning och social välfärd än man kan ana.

Det är lätt att fastna i det tänkande som cementerat föreställningen att ”det goda” alltid varit samhällets sak, men så är det förstås inte. I grunden har dock alltid ”volontärer” varit engagerade.

Utveckling av non-profitsektorn

I själva verket har ett nytt begrepp fått beskriva den verksamhet som vid första anblicken kan tyckas ligga utanför civilsamhällets ansvar, nämligen vård och omsorg som bygger på non-profit men på helt annan grund än vad stat och landsting kan erbjuda eller på ett krasst vinsttänkande där eventuell vinst inte återinvesteras i verksamheten utan går till ägarna. I den sektorn ryms volontärarbete. Där finns också diakoni, både i den evangelisk-lutherska tappningen och i den katolska. Denna sektor ses i dag som ett komplement till den etablerade sjukvården och omvårdnaden samt till socialtjänsten. Den röda tråden utgörs av ansvar och medmänsklig omtanke.

Tankemässigt tycks en omvärdering av volontärarbete ha skett på 1990-talet. Från att ha varit en sektor som betraktats med skepsis och ställts i skamvrån som politiskt inkorrekt, så har dess betydelse förändrats i takt med att det politiska landskapet omdanats. Likaledes har behoven förändrats och sedan 2004 har flera offentliga utredningar lyft fram just non-profit-organisationer som goda alternativ och resurser med specialkompetens. Man kan inte heller frigöra sig från att en ökad internationalisering lett till import av impulser. I USA är det till exempel en självklarhet sedan länge för vissa jurister och läkare att också utföra en andel så kallat pro bono-arbete (det vill säga att göra gott utan egen förtjänst). I Sverige finns inte denna tradition, där samhällets ansvar (över)betonats under många decennier. Det finns därför också en fortsatt kluvenhet som illustreras av hur stora förmögenhetssamlare agerat: å ena sidan finns stora donatorer till non-profit-sektorn (af Johnnick, Paulsson och andra), å andra sidan den nationella ikonen IKEA som valt en helt annan väg.

Som en traditionsbevarare med socialt ansvar som ledstjärna får man räkna de kyrkliga syföreningarna, som ibland kallas en kvinnorörelse utanför kvinnorörelsen. De är tunga aktörer men av helt annan sort. Ungefär 50 000 medlemmar samlade 1990 in 58 miljoner kronor, eller 911 kronor per medlem i 3 000 föreningar som via olika kanaler slussats vidare till projekt i bland annat Kina, Indien och afrikanska länder. Storleken på initiativen växlar alltså, likaledes behovet att synas.

Även inom den mer katolska sfären finns både äldre etablerade alternativ jämsides med den katolska diakonin och ett nytänkande, såväl inom Sveriges gränser som inom och utom ordensväsendet. Moder Teresa och Missionaries of Charity är kanske ett av de mest väl kända exemplen, som sedan 1950-talet uppges verka på 610 platser i 123 länder. Franciskushjälpen är ett av de nyare svenska initiativen som startade i Göteborg 2006 med inspiration av Fransiskushjelpen i Oslo, grundad 50 år tidigare. Dess värdegrund vilar på Franciskus tredje orden. Medlemmarna består av främst katolska organisationer från hela Sverige och den samlade kompetensen bedöms som bred.

Formerna för volontärarbete i nutid skiftar således kraftigt och vägarna är varken raka eller vältrampade. Inte heller är avgränsningen gentemot andra (avlönade) arbeten en självklarhet; volontärarbete är därmed svårgripbart. UNICEF satsar till exempel på att bygga upp ett informellt nätverk med människor som anser att barnen är vår framtid och att de har rättigheter här och nu. Därför finns över 30 lokala UNICEF-grupper med frivilliga (alltså volontärer) med olika aktiviteter runt om i Sverige. En kontakt med Sida kan däremot vara fruktbar för den som siktar på att arbeta för UNICEF utomlands, vilket ställer helt andra krav på specialkunskaper hos den som vill arbeta för organisationen.

Bland de nyare formerna för volontärarbete återfinns också Röda Korsets mottagningar för papperslösa flyktingar, förutom alla anonyma enskilda initiativ. Utanför sjukvården och omsorgen finner man Gatujuristerna där juridikstudenter i samarbete med etablerade advokatbyråer hjälper hemlösa i svenska storstäder med juridiska frågor.

Motiven

Drivkrafterna i detta sociala engagemang varierar. Man finner idealism parad med nyfikenhet och personligt ansvarstagande.

I gråzonen finns dessutom möjligheten att själv betala för äventyret till en resebyrå som specialiserat sig på att erbjuda ”volontärarbete” på resmålet. ”Man provar på” under den resa man själv betalt, till Thailand eller vad resmålet nu kan vara. Man får därför vara realist och inse att det finns ekonomiska drivkrafter och ibland kommersiella intressen bakom de byråer som mot avgift ordnar ett volontärarbete utomlands under kortare tid för deltagare, utan krav på förkunskaper.

Detta står i stark kontrast till arbetet i de etablerade hjälporganisationerna som bygger på att deltagarna har en efterfrågad specialkunskap och kan engagera sig en längre tid. Även dessa alternativ kan dock ses som en möjlig inkörsport för betydligt större och kanske livslånga personliga åtaganden. Detta står också i kontrast till alla de osynliga hjälpande händer som utan behov av att synas gör enskilda insatser utan att vara knutna till någon organisation.

Framtiden

För att kartlägga och stötta denna sektor skedde 2007 en nationell utredning via Ersta Sköndal högskola, finansierad av ett försäkringsbolag och av organisationen FAMNA. Den senare är en riksorganisation för vård och omsorg utan vinstsyfte (non-profit). Den tillvaratar gemensamma intressen för sådana föreningar, stiftelser och företag gentemot riksdag och regering, departement, myndigheter, landsting och kommuner för att skapa bättre villkor för vård och omsorg. Från politiskt håll gjordes på sina håll försök att i stället för non-profit introducera begreppet OUV, som står för ”organisationer utan vinstsyfte”, ett begrepp som aldrig fått fotfäste. Inom dessa organisationer kan det alltså finnas volontärer sida vid sida med reguljärt anställda.

De 44 medlemsorganisationerna i FAMNA står för en bråkdel av vård och omsorg i förhållande till offentlig sektor även om siffrorna pekar på en kraftfull tillväxt inom befintliga och nya verksamhetsområden. Sektorn omsatte 3,2 miljarder kronor under 2009 (enligt en tillväxtrapport 2009). Fler än 12 av medlemsorganisationerna har volontärer och antalet uppges vara drygt 3 000, till detta antal kommer volontärer i olika omfattning. Ekonomiskt finansieras en betydande del av verksamheten av kommuner och landsting via upphandlingar. 90 procent av intäkterna kommer från de tjänster som medlemsorganisationerna producerar, resten kommer från gåvor samt bidrag och andra tillskott. All sådan organiserad verksamhet är synnerligen konkurrensutsatt och därför har man således slutit sig samman. Bland de större medlemsorganisationerna nämns sekulära Svenska Röda Korset och Stockholms sjukhem samt de som vilar på uttalat kristen värdegrund, nämligen Ersta och Bräcke Diakoni. Bland de mindre finns katolska Josephinahemmet och religiöst obundna Stiftelsen Isaak Hirsch Minne. Den värdegrund som organisationerna står för varierar alltså kraftigt, även om all sjukvård bedrivs av medlemsorganisationerna enligt den icke-konfessionella och helt sekulära Hälso- och sjukvårdslagen och sociala insatser bedrivs enligt Socialtjänstlagen. Som bärande huvudprincip gäller att vinster återinvesteras i verksamhet som siktar på att möta människors behov och att skapa alternativ som gynnar mångfalden. Det främsta interna hindret för tillväxt är bristande ekonomiska förutsättningar, vilket leder till bristande stabilitet och förutsägbarhet. Externa hinder uppges framför allt vara problem i samband med upphandlingar, orsakade av bristen på extern finansiering.

När man närmar sig detta område måste man dock hålla huvudet kallt. Idealism kan förgöra, godhetens kultur kan också kväva arbetsglädje och initiativförmåga. Särskilt när värdegrunden inte upplevs omfatta organisationens egna medarbetare kan resultatet leda till frustration och utbrändhet. Det finns alltid en risk att eldsjälar inte drar åt samma håll. Allt som har med pengar att göra kan upplevas som laddat, vilket försvårar sunda löneförhandlingar och pensionslösningar till anställda. Dessutom kan det leda till att det är svårt att göra reklam för verksamheten; man vill verka utan att synas vilket skulle leda till verksamhetens död i dagens konkurrensutsatta värld. Den konkurrens som råder i dag innebär också att arbetet inte kan bedrivas med den långsiktighet som skulle behövas. Det finns en definitiv utsatthet för organisationerna, då de konkurrerar om medel och verksamheter som baseras på politiska beslut. Detta är dock inget som får skymma att alla behövs även om kallelserna är olika.

Mänsklighetens ständiga följeslagare i form av utsatthet kan yttra sig på de mest olika sätt. En spaning in i framtiden gör det inte svårt att anta att utrymmet för volontärarbete kommer att bestå, även om former och begrepp förändras. En viss samordning tycks alltså redan ske, och behovet av denna blir allt tydligare i en för organisationer konkurrensutsatt värld (vilket i sig ökar behoven då det även kan leda till att individer blir utslagna). Samordning tycks vara en av de ledtrådar som för vidare, nya behov har också uppstått till följd av globaliseringen och rörligheten över gränser. Man tänker osökt på arbetet mot trafficking, vare sig det gäller människor på flykt, människohandel i samband med prostitution eller handel med delar av människor (så kallad organtrafficking).

I det nationella fältarbetet för volontärer ingår också arbetet för hemlösa mödrar, fäder och barn. Uppgifter gör gällande att det finna 17 800 hemlösa i Sverige och då har inte antalet hemlösa barn och flyktingar inräknats.

Gränserna mellan statens åligganden och civilsamhällets har aldrig varit självklara. Resurserna är begränsade, behoven oändliga.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Sedan nästan två decennier har attityderna till frågan om vem som ska tillgodose vård och omsorg starkt förändrats. Framför allt har synen på volontärarbete förändrats, men också arbetet i sig. Sedan några år anser många unga att det är en självklarhet att delta i sådant frivilligt arbete, där drivkrafterna kan vara högst olika. Dessutom har man insett att detta arbete har betydelse som en rätt given personlig merit. Att vara volontär under kortare eller längre tid har alltmer blivit något som är en möjlighet utan att nödvändigtvis bygga på formaliserade krav. I den här artikeln påvisas hur bred denna sektor blivit och på vilken grund den står. I artikeln pekas också på några begränsningar som förknippas med den. Kontrasterna mot den vård och omsorg som bedrivs i samhällets regi är nämligen mycket stora, men trots detta är verksamheterna inte oförenliga.
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När läsaren bläddrar i dagstidningarna kan man slås av rubriker som ”Hemlösa lär jurister” (Svenska Dagbladet 4/12 2010), ”Sverige behöver mer filantroper som Bill Gates” (Expressen 20/2 2007) och ”Idealism inne bland unga” (Svenska Dagbladet 18/12 2010). För att inte tala om ”86-årige läkaren har inte tänkt sluta – än” (Svenska Dagbladet 28/12 2010). Samtliga dessa initiativ tycks bygga på ”godhetens imperativ” och ett tänkande som återfinns inom samtliga stora världsreligioner men även sekulärt. Man kan erinra sig Andrew Carnegies banbrytande artikel ”The Gospel of Wealth” (1889) (i svensk översättning ”Rikedom eller Rikedomens evangelium”). I artikeln hävdade Carnegie att en rik industrimans liv ska bestå av två faser: den första ägnar han eller hon åt att skapa sin rikedom och under den andra ska grundaren fördela sin förmögenhet till olika välgörande ändamål, till dem som behöver den bättre. Men filantropi och ansvarstagande har också yttrat sig i betydligt blygsammare men lika hängivna former. Det arbete som de kyrkliga syföreningarna under många år utfört i Sverige har till exempel studerats noga på senare år och de föreningarna lär ha haft betydligt större konsekvenser för fattigdomsbekämpning och social välfärd än man kan ana.

Det är lätt att fastna i det tänkande som cementerat föreställningen att ”det goda” alltid varit samhällets sak, men så är det förstås inte. I grunden har dock alltid ”volontärer” varit engagerade.

Utveckling av non-profitsektorn

I själva verket har ett nytt begrepp fått beskriva den verksamhet som vid första anblicken kan tyckas ligga utanför civilsamhällets ansvar, nämligen vård och omsorg som bygger på non-profit men på helt annan grund än vad stat och landsting kan erbjuda eller på ett krasst vinsttänkande där eventuell vinst inte återinvesteras i verksamheten utan går till ägarna. I den sektorn ryms volontärarbete. Där finns också diakoni, både i den evangelisk-lutherska tappningen och i den katolska. Denna sektor ses i dag som ett komplement till den etablerade sjukvården och omvårdnaden samt till socialtjänsten. Den röda tråden utgörs av ansvar och medmänsklig omtanke.

Tankemässigt tycks en omvärdering av volontärarbete ha skett på 1990-talet. Från att ha varit en sektor som betraktats med skepsis och ställts i skamvrån som politiskt inkorrekt, så har dess betydelse förändrats i takt med att det politiska landskapet omdanats. Likaledes har behoven förändrats och sedan 2004 har flera offentliga utredningar lyft fram just non-profit-organisationer som goda alternativ och resurser med specialkompetens. Man kan inte heller frigöra sig från att en ökad internationalisering lett till import av impulser. I USA är det till exempel en självklarhet sedan länge för vissa jurister och läkare att också utföra en andel så kallat pro bono-arbete (det vill säga att göra gott utan egen förtjänst). I Sverige finns inte denna tradition, där samhällets ansvar (över)betonats under många decennier. Det finns därför också en fortsatt kluvenhet som illustreras av hur stora förmögenhetssamlare agerat: å ena sidan finns stora donatorer till non-profit-sektorn (af Johnnick, Paulsson och andra), å andra sidan den nationella ikonen IKEA som valt en helt annan väg.

Som en traditionsbevarare med socialt ansvar som ledstjärna får man räkna de kyrkliga syföreningarna, som ibland kallas en kvinnorörelse utanför kvinnorörelsen. De är tunga aktörer men av helt annan sort. Ungefär 50 000 medlemmar samlade 1990 in 58 miljoner kronor, eller 911 kronor per medlem i 3 000 föreningar som via olika kanaler slussats vidare till projekt i bland annat Kina, Indien och afrikanska länder. Storleken på initiativen växlar alltså, likaledes behovet att synas.

Även inom den mer katolska sfären finns både äldre etablerade alternativ jämsides med den katolska diakonin och ett nytänkande, såväl inom Sveriges gränser som inom och utom ordensväsendet. Moder Teresa och Missionaries of Charity är kanske ett av de mest väl kända exemplen, som sedan 1950-talet uppges verka på 610 platser i 123 länder. Franciskushjälpen är ett av de nyare svenska initiativen som startade i Göteborg 2006 med inspiration av Fransiskushjelpen i Oslo, grundad 50 år tidigare. Dess värdegrund vilar på Franciskus tredje orden. Medlemmarna består av främst katolska organisationer från hela Sverige och den samlade kompetensen bedöms som bred.

Formerna för volontärarbete i nutid skiftar således kraftigt och vägarna är varken raka eller vältrampade. Inte heller är avgränsningen gentemot andra (avlönade) arbeten en självklarhet; volontärarbete är därmed svårgripbart. UNICEF satsar till exempel på att bygga upp ett informellt nätverk med människor som anser att barnen är vår framtid och att de har rättigheter här och nu. Därför finns över 30 lokala UNICEF-grupper med frivilliga (alltså volontärer) med olika aktiviteter runt om i Sverige. En kontakt med Sida kan däremot vara fruktbar för den som siktar på att arbeta för UNICEF utomlands, vilket ställer helt andra krav på specialkunskaper hos den som vill arbeta för organisationen.

Bland de nyare formerna för volontärarbete återfinns också Röda Korsets mottagningar för papperslösa flyktingar, förutom alla anonyma enskilda initiativ. Utanför sjukvården och omsorgen finner man Gatujuristerna där juridikstudenter i samarbete med etablerade advokatbyråer hjälper hemlösa i svenska storstäder med juridiska frågor.

Motiven

Drivkrafterna i detta sociala engagemang varierar. Man finner idealism parad med nyfikenhet och personligt ansvarstagande.

I gråzonen finns dessutom möjligheten att själv betala för äventyret till en resebyrå som specialiserat sig på att erbjuda ”volontärarbete” på resmålet. ”Man provar på” under den resa man själv betalt, till Thailand eller vad resmålet nu kan vara. Man får därför vara realist och inse att det finns ekonomiska drivkrafter och ibland kommersiella intressen bakom de byråer som mot avgift ordnar ett volontärarbete utomlands under kortare tid för deltagare, utan krav på förkunskaper.

Detta står i stark kontrast till arbetet i de etablerade hjälporganisationerna som bygger på att deltagarna har en efterfrågad specialkunskap och kan engagera sig en längre tid. Även dessa alternativ kan dock ses som en möjlig inkörsport för betydligt större och kanske livslånga personliga åtaganden. Detta står också i kontrast till alla de osynliga hjälpande händer som utan behov av att synas gör enskilda insatser utan att vara knutna till någon organisation.

Framtiden

För att kartlägga och stötta denna sektor skedde 2007 en nationell utredning via Ersta Sköndal högskola, finansierad av ett försäkringsbolag och av organisationen FAMNA. Den senare är en riksorganisation för vård och omsorg utan vinstsyfte (non-profit). Den tillvaratar gemensamma intressen för sådana föreningar, stiftelser och företag gentemot riksdag och regering, departement, myndigheter, landsting och kommuner för att skapa bättre villkor för vård och omsorg. Från politiskt håll gjordes på sina håll försök att i stället för non-profit introducera begreppet OUV, som står för ”organisationer utan vinstsyfte”, ett begrepp som aldrig fått fotfäste. Inom dessa organisationer kan det alltså finnas volontärer sida vid sida med reguljärt anställda.

De 44 medlemsorganisationerna i FAMNA står för en bråkdel av vård och omsorg i förhållande till offentlig sektor även om siffrorna pekar på en kraftfull tillväxt inom befintliga och nya verksamhetsområden. Sektorn omsatte 3,2 miljarder kronor under 2009 (enligt en tillväxtrapport 2009). Fler än 12 av medlemsorganisationerna har volontärer och antalet uppges vara drygt 3 000, till detta antal kommer volontärer i olika omfattning. Ekonomiskt finansieras en betydande del av verksamheten av kommuner och landsting via upphandlingar. 90 procent av intäkterna kommer från de tjänster som medlemsorganisationerna producerar, resten kommer från gåvor samt bidrag och andra tillskott. All sådan organiserad verksamhet är synnerligen konkurrensutsatt och därför har man således slutit sig samman. Bland de större medlemsorganisationerna nämns sekulära Svenska Röda Korset och Stockholms sjukhem samt de som vilar på uttalat kristen värdegrund, nämligen Ersta och Bräcke Diakoni. Bland de mindre finns katolska Josephinahemmet och religiöst obundna Stiftelsen Isaak Hirsch Minne. Den värdegrund som organisationerna står för varierar alltså kraftigt, även om all sjukvård bedrivs av medlemsorganisationerna enligt den icke-konfessionella och helt sekulära Hälso- och sjukvårdslagen och sociala insatser bedrivs enligt Socialtjänstlagen. Som bärande huvudprincip gäller att vinster återinvesteras i verksamhet som siktar på att möta människors behov och att skapa alternativ som gynnar mångfalden. Det främsta interna hindret för tillväxt är bristande ekonomiska förutsättningar, vilket leder till bristande stabilitet och förutsägbarhet. Externa hinder uppges framför allt vara problem i samband med upphandlingar, orsakade av bristen på extern finansiering.

När man närmar sig detta område måste man dock hålla huvudet kallt. Idealism kan förgöra, godhetens kultur kan också kväva arbetsglädje och initiativförmåga. Särskilt när värdegrunden inte upplevs omfatta organisationens egna medarbetare kan resultatet leda till frustration och utbrändhet. Det finns alltid en risk att eldsjälar inte drar åt samma håll. Allt som har med pengar att göra kan upplevas som laddat, vilket försvårar sunda löneförhandlingar och pensionslösningar till anställda. Dessutom kan det leda till att det är svårt att göra reklam för verksamheten; man vill verka utan att synas vilket skulle leda till verksamhetens död i dagens konkurrensutsatta värld. Den konkurrens som råder i dag innebär också att arbetet inte kan bedrivas med den långsiktighet som skulle behövas. Det finns en definitiv utsatthet för organisationerna, då de konkurrerar om medel och verksamheter som baseras på politiska beslut. Detta är dock inget som får skymma att alla behövs även om kallelserna är olika.

Mänsklighetens ständiga följeslagare i form av utsatthet kan yttra sig på de mest olika sätt. En spaning in i framtiden gör det inte svårt att anta att utrymmet för volontärarbete kommer att bestå, även om former och begrepp förändras. En viss samordning tycks alltså redan ske, och behovet av denna blir allt tydligare i en för organisationer konkurrensutsatt värld (vilket i sig ökar behoven då det även kan leda till att individer blir utslagna). Samordning tycks vara en av de ledtrådar som för vidare, nya behov har också uppstått till följd av globaliseringen och rörligheten över gränser. Man tänker osökt på arbetet mot trafficking, vare sig det gäller människor på flykt, människohandel i samband med prostitution eller handel med delar av människor (så kallad organtrafficking).

I det nationella fältarbetet för volontärer ingår också arbetet för hemlösa mödrar, fäder och barn. Uppgifter gör gällande att det finna 17 800 hemlösa i Sverige och då har inte antalet hemlösa barn och flyktingar inräknats.

Gränserna mellan statens åligganden och civilsamhällets har aldrig varit självklara. Resurserna är begränsade, behoven oändliga.