Både pilgrimer och profeter behövs

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Katoliker är förtrogna med att Guds rike redan öppnats genom Kristi död och uppståndelse. Men man vet också att Guds rike inte kommer att förverkligas fullt ut förrän i tidernas fullbordan. Tills dess måste kristna låta två värden existera tillsammans i en kreativ spänning, genom att man tar hänsyn till insikterna hos två grupper av hängivna katoliker som jag här kallar profeter respektive pilgrimer.

Profeterna betonar vikten av ett klart, otvetydigt vittnesbörd av den förvandlande kraften hos Guds inbrytande rike. De anser att renheten av deras vittnesbörd för dessa värden komprometteras om katoliker, och speciellt katolska institutioner, ger intrycket av att man har resignerat inför tidens systematiska ondska. Profeterna betonar därför behovet av att hålla en betydande distans till andras felaktiga handlingar, speciellt när en stor del av befolkningen inte håller med om att handlingarna i fråga är felaktiga – exempelvis abort eller sex utanför äktenskapet.

Pilgrimer, å andra sidan, är starkt medvetna om hur långt från Guds rike det mänskliga samhället fortfarande befinner sig och hur svår resan dit även fortsättningsvis kommer att vara. Syndens konsekvenser och dödens udd finns alltjämt omkring oss. Enda sättet att mildra dessa konsekvenser är genom att handla rättvist, älska barmhärtighet och att ödmjukt vandra med Gud. Det är inte nog att undvika synd; vi måste älska och tjäna vår nästa. Att mildra orättvisor och att utföra barmhärtighetsverk innebär ofta kontakt med, och till och med medverkan, med människor som handlar fel. Sådana kontakter kan vi inte undvika innan tidernas fullbordan. Tills dess kommer vetet och ogräset att växa tillsammans.

I de bästa omständigheterna kan spänningen mellan profeter och pilgrimer vara kreativ och dessutom tvinga oss att djupare reflektera över vad båda dessa krav innebär för oss när det gäller att leva i Jesu Kristi efterföljelse. Men vi måste vara vaksamma mot att låta denna kreativa spänning förvandlas till ett ömsesidigt långsamt nedbrytande.

M. Cathleen Kaveny / America Magazine

Övers: Erik Åkerlund 2010-10-29

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Katoliker är förtrogna med att Guds rike redan öppnats genom Kristi död och uppståndelse. Men man vet också att Guds rike inte kommer att förverkligas fullt ut förrän i tidernas fullbordan. Tills dess måste kristna låta två värden existera tillsammans i en kreativ spänning, genom att man tar hänsyn till insikterna hos två grupper av hängivna katoliker som jag här kallar profeter respektive pilgrimer.

Profeterna betonar vikten av ett klart, otvetydigt vittnesbörd av den förvandlande kraften hos Guds inbrytande rike. De anser att renheten av deras vittnesbörd för dessa värden komprometteras om katoliker, och speciellt katolska institutioner, ger intrycket av att man har resignerat inför tidens systematiska ondska. Profeterna betonar därför behovet av att hålla en betydande distans till andras felaktiga handlingar, speciellt när en stor del av befolkningen inte håller med om att handlingarna i fråga är felaktiga – exempelvis abort eller sex utanför äktenskapet.

Pilgrimer, å andra sidan, är starkt medvetna om hur långt från Guds rike det mänskliga samhället fortfarande befinner sig och hur svår resan dit även fortsättningsvis kommer att vara. Syndens konsekvenser och dödens udd finns alltjämt omkring oss. Enda sättet att mildra dessa konsekvenser är genom att handla rättvist, älska barmhärtighet och att ödmjukt vandra med Gud. Det är inte nog att undvika synd; vi måste älska och tjäna vår nästa. Att mildra orättvisor och att utföra barmhärtighetsverk innebär ofta kontakt med, och till och med medverkan, med människor som handlar fel. Sådana kontakter kan vi inte undvika innan tidernas fullbordan. Tills dess kommer vetet och ogräset att växa tillsammans.

I de bästa omständigheterna kan spänningen mellan profeter och pilgrimer vara kreativ och dessutom tvinga oss att djupare reflektera över vad båda dessa krav innebär för oss när det gäller att leva i Jesu Kristi efterföljelse. Men vi måste vara vaksamma mot att låta denna kreativa spänning förvandlas till ett ömsesidigt långsamt nedbrytande.

M. Cathleen Kaveny / America Magazine

Övers: Erik Åkerlund 2010-10-29