Ikväll, lördagen den 28 oktober, offentliggjordes det 41 sidor långa dokument som deltagarna i den fyra veckor långa biskopssynoden i Vatikanen har ställt sig bakom. Dokumentet röstades igenom med stöd från mer än tre fjärdedelar av synodens delegater.
Det gemensamma slutdokumentet är påfallande försiktigt i sina formuleringar. Flera frågor som innan synodmötet förväntades bli kontroversiellt omdebatterade tar man inte ställning till i dokumentet. Hit hör exempelvis frågan om kvinnliga diakoner och frågor rörande hbtq-personers ställning i katolska sammanhang. Dessa frågor skjuter man på framtiden, eftersom man menar att de behöver utredas ytterligare. Till detta kommer att synodens eget slutdokument hur som helst endast är av rådgivande och inte av beslutande karaktär.
De 450 deltagarna i biskopssynoden, däribland i huvudsak biskopar men även katolska lekfolk – män som kvinnor – ställer sig i sitt gemensamma slutdokument bakom 81 olika punkter. Men mer än en fjärdedel av dessa punkter består av konstaterandet att frågorna ännu behöver utredas ytterligare, och att synoden vid denna tidpunkt inte kan presentera några rekommendationer i dessa frågor. Man förväntar sig att dessa frågor kommer att bli föremål för vidare reflektioner under det kommande året, fram till biskopssynoden i Vatikanen i oktober nästa år. Även nästa års synodförsamling kommer emellertid att ha en rent rådgivande karaktär; man överlämnar sina rekommendationer till påven, som kan välja att fatta beslut i de frågor som han vill.
I den nu beslutade gemensamma texten lyfts fram att kvinnors insatser i kyrkan behöver uppvärderas, och att man kan överväga huruvida det skulle kunna inrättas nya former av kyrkliga uppdrag och tjänster för kvinnor. I en punkt nämns också att liturgiska texter och andra kyrkliga texter behöver få ett mer inkluderande språk, som återspeglar både kvinnors och mäns erfarenheter. Man konstaterar samtidigt att en del av synodens delegater helt avvisade möjligheten till vigningsämbeten för kvinnor. Andra delegater däremot uteslöt inte att ytterligare utredning av frågan skulle kunna komma fram till att kvinnliga diakoner skulle kunna utgöra en fortsättning av en fornkyrklig tradition med kvinnliga diakoner.
Under själva diskussionerna i synodaulan diskuterades hbtq-frågorna livligt och bitvis med starka emotioner, men slutdokumentet har landat i en mycket nedtonad skrivning om att det på det sexualetiska området finns nya frågor som behöver ytterligare reflektioner.
När det gäller frågor om sexuella övergrepp i kyrkliga sammanhang är formuleringarna tydliga; man fördömer övergreppen som ett mycket allvarligt problem och man rekommenderar att kyrkliga bedömningar av dessa frågor inte ska göras enbart av kyrkliga ämbetsbärare utan också av lekfolk – både kvinnor och män -, samt att också kvinnor ska kunna fungera som domare i kyrkliga processer om sådana frågor.
När det gäller biskoparnas ledningsfunktion i kyrkan rekommenderar man att stiftsbiskoparna ska åläggas att inte bara ha ämbetsbärare utan också lekfolk – män och kvinnor – i sina rådgivande organ.
Källor:
National Catholic Reporter 2023-10-28
Crux John Allen Jr 2023-10-28
Vatican News 2023-10-28