Bokanmälan: antologi om Britt G. Hallqvist

av HELENA BODIN

Britt G. Hallqvist – diktare och teolog, red. Jan-Olof Aggedal,
Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift, årsbok 2014 (Lund: Arcus förlag, 2014), 270 sid.

Sedan flera decennier är det med Britt G. Hallqvists ord som kristna i både Sverige och Norge ber, sjunger och firar gudstjänst tillsammans. I år har hennes 100-årsjubileum firats genom föredrag, utställningar och nya bokutgåvor, och Stiftshistoriska sällskapet i Lund har som sin årsbok gett ut en tio kapitel diger antologi, redigerad av Jan-Olof Aggedal. Det har blivit en antologi som är svår att övergripande genrebestämma, men frågan är om det inte mest av allt rör sig om en kärleksförklaring. Med ett fåtal undantag är skribenterna familjemedlemmar eller teologer som är födda på 1930- och 40-talen, bland andra Göran Bexell och Lars Eckerdal. De har känt Britt G. Hallqvist personligen och länge samarbetat med henne. Deras minnen genomsyrar boken.

En av de händelser som återberättas stannar särskilt kvar i minnet, nämligen Britt G. Hallqvists sista gemensamma resa med vännen och tonsättaren Egil Hovland till hennes barndomshem på Gotland. ”Britt nu i rullstol och Egil som långbent chaufför i backarnas Visby”, skriver svärdottern Solveig Hallqvist. Det blir en märkligt konturskarp bild av vänskapen mellan två av den svenska psalmbokens största gestalter under 1900-talet, de som bland mycket annat gett oss lovpsalmen ”Måne och sol”. Men antologin visar också hur en del av Hallqvists tidiga texter snarast blivit än mer aktuella i dag, till exempel formuleringen ”Befria oss från fördomar och nationell högfärd” i en bön som gäller mottagandet av flyktingar och hemlösa.

De två kapitel som inte utgör personliga minnesbilder är skrivna av Per Harling, som under rubrikerna gudsbild, människosyn och kyrkosyn tar upp Hallqvists teologi, och av Kerstin Wimmer, som behandlar Hallqvists böner för barn och vuxna. I syfte att beskriva det särpräglade i Hallqvists böner inför Wimmer begreppet poetisk teologi, vars signum är ”konsten att avstå”, och resultatet blir en idérik och väl genomförd undersökning.

Vi som aldrig träffat Britt G. Hallqvist lär här känna en fascinerande, ”enkel och chosefri” människa med arbetskapacitet som få. Hon har tre olika skrivplatser i sitt arbetsrum för sina olika uppgifter och växlar mellan dem varje timma. Hon röker oupphörligt, och hon vill ha god mat och gott vin, berättas det. Hennes fyra barn respekterar att hon arbetar i hemmet men ironiserar samtidigt över det: ”mamma fick inte störas, för hon skrev barnvers”. Bokens stora svartvita fotografier ger på samma sätt intryck av att hon ständigt är stadd i arbete. De visar en person som inte är inställsam, en kvinna som inte ser som sin uppgift att le mot kameran utan som är upptagen av och engagerad i sitt arbete – vid skrivmaskinen, vid böckerna eller tillsammans med läsare och tonsättare. Det fotografierna visar är personen, men det de berättar om är hennes gärning och diktning.

Att antologin ger material och inspiration till fortsatta studier i Britt G. Hallqvists diktning är uppenbart. Tack vare den här satsningen kommer nu inte bara hennes dikter, psalmer och böner att leva vidare, utan också minnet av hennes person och med det en levande förståelse av språkkonstnärens betydelse för trons uttryck.

Helena Bodin 2014-10-27

En utförligare recension kommer att publiceras i Kyrkohistorisk årsskrift.

Ur Signums artikelarkiv: Läs Helena Bodins artikel ”Gör oss annorlunda”– Britt G. Hallqvist som gränsöverskridare i Signum nr 1/2014

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av HELENA BODIN

Britt G. Hallqvist – diktare och teolog, red. Jan-Olof Aggedal,
Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift, årsbok 2014 (Lund: Arcus förlag, 2014), 270 sid.

Sedan flera decennier är det med Britt G. Hallqvists ord som kristna i både Sverige och Norge ber, sjunger och firar gudstjänst tillsammans. I år har hennes 100-årsjubileum firats genom föredrag, utställningar och nya bokutgåvor, och Stiftshistoriska sällskapet i Lund har som sin årsbok gett ut en tio kapitel diger antologi, redigerad av Jan-Olof Aggedal. Det har blivit en antologi som är svår att övergripande genrebestämma, men frågan är om det inte mest av allt rör sig om en kärleksförklaring. Med ett fåtal undantag är skribenterna familjemedlemmar eller teologer som är födda på 1930- och 40-talen, bland andra Göran Bexell och Lars Eckerdal. De har känt Britt G. Hallqvist personligen och länge samarbetat med henne. Deras minnen genomsyrar boken.

En av de händelser som återberättas stannar särskilt kvar i minnet, nämligen Britt G. Hallqvists sista gemensamma resa med vännen och tonsättaren Egil Hovland till hennes barndomshem på Gotland. ”Britt nu i rullstol och Egil som långbent chaufför i backarnas Visby”, skriver svärdottern Solveig Hallqvist. Det blir en märkligt konturskarp bild av vänskapen mellan två av den svenska psalmbokens största gestalter under 1900-talet, de som bland mycket annat gett oss lovpsalmen ”Måne och sol”. Men antologin visar också hur en del av Hallqvists tidiga texter snarast blivit än mer aktuella i dag, till exempel formuleringen ”Befria oss från fördomar och nationell högfärd” i en bön som gäller mottagandet av flyktingar och hemlösa.

De två kapitel som inte utgör personliga minnesbilder är skrivna av Per Harling, som under rubrikerna gudsbild, människosyn och kyrkosyn tar upp Hallqvists teologi, och av Kerstin Wimmer, som behandlar Hallqvists böner för barn och vuxna. I syfte att beskriva det särpräglade i Hallqvists böner inför Wimmer begreppet poetisk teologi, vars signum är ”konsten att avstå”, och resultatet blir en idérik och väl genomförd undersökning.

Vi som aldrig träffat Britt G. Hallqvist lär här känna en fascinerande, ”enkel och chosefri” människa med arbetskapacitet som få. Hon har tre olika skrivplatser i sitt arbetsrum för sina olika uppgifter och växlar mellan dem varje timma. Hon röker oupphörligt, och hon vill ha god mat och gott vin, berättas det. Hennes fyra barn respekterar att hon arbetar i hemmet men ironiserar samtidigt över det: ”mamma fick inte störas, för hon skrev barnvers”. Bokens stora svartvita fotografier ger på samma sätt intryck av att hon ständigt är stadd i arbete. De visar en person som inte är inställsam, en kvinna som inte ser som sin uppgift att le mot kameran utan som är upptagen av och engagerad i sitt arbete – vid skrivmaskinen, vid böckerna eller tillsammans med läsare och tonsättare. Det fotografierna visar är personen, men det de berättar om är hennes gärning och diktning.

Att antologin ger material och inspiration till fortsatta studier i Britt G. Hallqvists diktning är uppenbart. Tack vare den här satsningen kommer nu inte bara hennes dikter, psalmer och böner att leva vidare, utan också minnet av hennes person och med det en levande förståelse av språkkonstnärens betydelse för trons uttryck.

Helena Bodin 2014-10-27

En utförligare recension kommer att publiceras i Kyrkohistorisk årsskrift.

Ur Signums artikelarkiv: Läs Helena Bodins artikel ”Gör oss annorlunda”– Britt G. Hallqvist som gränsöverskridare i Signum nr 1/2014