Debatten om näthatet har varit intensiv under de senaste veckorna, särskilt efter de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utöya i somras. Anonymiteten på nätet gör det möjligt att sprida de mest avskyvärda budskap utan något som helst ansvarstagande för innehåll och konsekvenser. Inte bara fördomar och lögner utan också rent hat riktat mot både enskilda personer och hela grupper kan snabbt spridas till ett stort antal läsare. I dessa grumliga vatten fiskar också populistiska politiska rörelser som spelar på antipatier gentemot människor med annan kulturell, etnisk och religiös tillhörighet än den egna. Att något måste göras åt näthatet framstår som allt mer uppenbart.
I går, måndag den 29/8, beslöt Dagens Nyheter att helt stänga möjligheten att lägga ut artikelkommentarer på deras hemsida, till dess att man hunnit utveckla ett system som klarar av att förhandsgranska alla bidrag. Även tidningen Expressen har nu infört en obligatorisk förhandsgranskning av alla inlägg på sin hemsida. Andra tidningar har redan genomfört liknande åtgärder eller för en debatt om att genomföra dem. Se exempelvis Sigurd Allerns och Ester Pollacks artikel i Svenska Dagbladet i dag, den 30/8. Visst kan man beklaga att dessa åtgärder innebär en viss begränsning av det fria ordet. Men i det uppkomna läget finns knappast något alternativ, om man vill agera ansvarsfullt.
Trots risken att uppfattas som en mossig moralist kan jag inte låta bli att påminna om att frihet och ansvar hör ihop. Utan beredskapen att själv ta ansvar för sina handlingar undergräver man oundvikligen den egna friheten. I längden vill och orkar ingen interagera med en person som systematiskt flyr från ansvar. Anonyma hatinlägg på nätet illustrerar fenomenet övertydligt; relationerna till medmänniskorna förgiftas på ett sätt som leder till att kommunikationen kollapsar.
Insikten att det i längden inte kan finnas frihet utan ansvar är allmänmänsklig. Redan på 1400-talet skrev biskop Thomas i Strängnäs i det då katolska Sverige sin berömda frihetsvisa: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den som frihet kan bära.”
I vår förment så upplysta tid har insikten om att frihet måste bäras upp av ansvarstagande ibland fått stå tillbaka för ”liberala” idéer om en närmast obegränsad personlig frihet utan något eget ansvarstagande alls. Samhället har fått skulden för allt, och det har ansetts ofint och moraliserande att påminna om personligt ansvar. Men en sådan form av ansvarslöst frihetstänkande är en återvändsgränd. Att exempelvis smita från ansvaret för hatinlägg genom att dölja sin identitet i anonymiteten på internet är att missbruka sin frihet, påpekar i dag Erik Helmerson på liberala Dagens Nyheters ledarsida under rubriken ”Stå för åsikterna”. Så sant som det var sagt. Och inte en dag för tidigt, skulle man kunna tillägga.
Ulf Jonsson