Vladimir Putin för krig mot Ukraina för att avleda uppmärksamheten från Rysslands interna problem och bristande framtidsutsikter. Det betonade Stefan Kube, schweizisk expert på östkyrkorna, i ett inlägg för nyhetssidan ”kath.ch”. Det framgångsrika demokratiska experimentet i Rysslands omedelbara närhet är en nagel i ögat för Putin, eftersom exemplet Ukraina kan visa på alternativa utvecklingsmöjligheter för den ryska befolkningen”, skrev Kube.
Kube besvarade med sitt inlägg en tidigare publicerad text av Barbara Hallensleben, dogmatiker från schweiziska Freiburg. Hon anser att ryska ortodoxa kyrkans inflytande på den ryska presidenten Vladimir Putin är ytterst begränsat och att konflikten framför allt har kulturella orsaker. Den egentliga tragedin bygger, enligt Hallensleben, på det dilemma som den amerikanska statsvetaren Samuel P. Huntington talade om redan år 1996: ”Rakt genom Belarus, genom Rumänien och forna Jugoslavien löper en osynlig, kulturellt betingad gräns, som markerar övergången till det östkyrkliga inflytandet och erfarenheterna av muslimska herradömen.” Ukraina är väl i Europa det land som får visa ”om och hur en europeiska gemenskap är möjlig, som inte beror på dualistiska markeringar”.
Kube vill inte låta detta vara oemotsagt. Det handlar ”absolut inte om en strid mellan kulturer, utan om en kamp för frihet och självbestämmande”. De olika kulturerna är inte på något sätt statiska och oföränderliga, vilket Huntington hävdade, utan de är underkastade ständigt pågående ömsesidiga processer av växelverkan och inflytande. ”Dualistiskt tänker i första hand de som kommer från mer eller mindre slutna kulturkretsar”, menar Kube.
Ukraina har inte tvingats utifrån av någon att välja mellan öst och väst: ”Valet för frihetlig utveckling och demokrati – och inte för några kulturkretsar – träffade de själva under åren 2013/14 i ’Euromajdan’ på Majdantorget i Kiev. Detta val bekräftade de sedan i de demokratiska parlaments- och presidentvalen 2019.”
Då som nu fick den ukrainska befolkningen bistånd av kyrkorna och de religiösa samfunden i landet. Alla trosgemenskaper ska ha uttalat sig mot kriget.
Kritik mot Kirill och Hilarion
Skarp kritik riktar Kube mot patriarken Kirill av Moskva: ”På den dag då man firade den modern tidens martyrer, då den ryska ortodoxa kyrkan tänker på att dem som mördades av bolsjevikerna under 1900-talet, hördes det från patriarken Kirill inte ett enda ord om det martyrium som drabbade hans egna trossyskon i Ukraina.”
Även uttalandet från metropoliten Hilarion [ryska ortodoxa kyrkans biskop av Wien och Österrike, samt chef för kyrkans Avdelning för externa kyrkliga förbindelser] till Moskvas utrikesminister är otillräckligt, även om han generellt distanserade sig från kriget. ”De troende i den ukrainsk-ortodoxa kyrkan (UOK) och även otaliga troende i Ryssland, Belarus och den ortodoxa diasporan förväntar sig att deras kyrkoledning tar tydlig ställning, detta för kyrkans trovärdighet.
Kanske har patriark Kirill och metropolit Hilarion faktiskt ingen möjlighet att påverka Putin. Men Kube menar att ”de ger inte på något sätt till känna att de betraktar situationen annorlunda än vad den ryska ledningen gör”. Kritiken mot ledningen för den ryska ortodoxa kyrkan gäller i detta fall inte dess beroende av den ryska staten och statsledning, utan att kyrkan tigande har betraktat hur Ukraina överfölls.
De troende besvikna på kyrkans ledning
Kube hänvisar till en petition, riktad till patriark Kirill, som troende i ryska ortodoxa kyrkan har tagit initiativ till, om att han äntligen skulle likställa metropolit Onufrij med överhuvudet för UOK av Moskvapatriarkatet, och att han skulle utöva påtryckningar på president Putin för att få denne att upphöra med detta brottsliga krig mot Ukraina.
Den schweiziska experten på östkyrkorna avslutar sitt inlägg med att citera ett uttalande av präster tillhöriga UOK i Sumy i östra Ukraina: ”Även om hans helighet patriark Kirill sedan flera år har sagt att Ukraina omfattas av hans pastorala ansvar, ser vi idag inga ansträngningar från hans sida att skydda den lidande befolkningen i Ukraina. I denna svåra situation har vi, vägledda av vårt pastorala samvete, beslutat att inte längre nämna patriarken av Moskva under liturgin. Detta beslut dikteras även av krav från våra troende, som inte tyvärr inte längre vill höra patriarken Kirill namn i våra kyrkor.”
Kube är chef för institutet G2W i Zürich och chefredaktör för tidskriften Religion & Gesellschaft in Ost und West.
Kathpress 2022-03-02
Detta är en nyhetstext.